Matchrapport Lazio- Ett gäng svikare 4-0
En lång pina är till ända.
Av förklarliga orsaker kommer denna matchrapport inte bli speciellt omfattande och uttömmande.
Inför kvällens match hade Milan en väldigt tuff uppgift framför sig. Laget skulle vända på ett tungt 1-2 underläge på Olimpico mot ett ordinarie och heltaggat Lazio.
Abbiati fick vakta buren. Framför sig hade han, från höger: Simic, Laursen, Costacurta och comebackande Kaladze.
Mittbackskonstellationen gav mig kalla kårar redan innan matchstart. Naturligtvis skulle mina värsta farhågor bekräftas. Mer om detta senare.
Mittfältet såg ut som senast, innebärandes att Redondo fick vikariera som regista. Rui fanns återigen framför argentinaren medan Serginho och Brocchi återfanns på kanterna. Borriello gjorde ett bra intryck i senaste mötet och fick äran att starta denna afton. Sheva gjorde den unge italienaren sällskap i anfallet.
Matchen inleddes darrigt. Båda lagen stod för idel tekniska misstag, misstag som inte skall förekomma på den här nivån. Laziospelarna kom dock snart att bli varma i kläderna, något Milanspelarna inte skulle bli på hela kvällen.
Redan efter några minuter gör Laursen det han brukar göra med bollen vid sina fötter, fumlar. Dansken slog bollen rakt i gapet på en anstormande Lopez som dock inte hade någon lycka i avslutningsmomentet. Borriello kom sedan att nickskarva en boll till Sheva som sköt från distans. Skottet fick en sån där förrädisk studs men Sereni var med på noterna och gjorde en kvalificerad räddning.
Billy gjorde sig sedan skyldig till ett mycket farligt tillbakaspel. Abbiati var tvungen att med hjälp av skalpen styra bollen över mål. Laursen hade dessförinnan upphävt en offside och varit skyldig till ett halvt friläge för Liverani. Den mörke italienaren var verkligen en av de stora segerorganisatörerna för Lazio denna afton. Han var mannen som med en delikat framspelning hittade en fritt språngande Cesar. Brassen satte bara foten till och
1-0 var ett faktum. Laursen agerade virrpanna även denna gång då han kollade på när Cesar bara smet förbi honom. Abbiati var dessutom på mellis. Kaos!
Lazio spelade nu ut Milan efter noter. Därför var man inte speciellt chockad när Liverani, efter mycket vackert förspel av Fiore och Cesar, bredsidade in 2-0. Nu var det uppförsbacke...och värre skulle det bli.
Lazio var aktivt och dynamiskt, medan Milan var precis det motsatta. Rui och Redondo transporterade endast boll, och hade sällan, om ens någon gång lycka med sig.
Logiken sade att en 3-0 ledningen var på horisonten, och som så många gånger förr stämde logiken överens med verkligheten.
Denna gång var det Corradi som läckert bröstade ner en boll till Fiore. I mina anteckningar står det: "Korröd (kallar honom så) bröst -> Fiore, Billy flaxar, Lasse (kallar Laursen så) finns inte ens där. Abbiati målvaktstavla."
Det är inte på något sätt poetiskt men det ger jag blanka fan i just nu. Nu var matchen punkterad men Lazio ville inte nöja sig för det. Varför sakta ned när man möter ett Milan-lag som inbjuder till mer målfyrverkeri?
Fiore lär ha resonerat något i den stilen när han bestämde sig för att ta vara på Billys icke existerande försvarsspel. Och Laursen, vad gjorde han? Jo, han beundrade i vanlig ordning Lazios underbara fotboll. Tack och hej leverpastej, 4-0.
Jag behöver inte skriva ord som ridå etc ty dom skulle i så fall använts för väldigt länge sen.
Andra halvlek skulle få svara på huruvida vi skulle bjudas på en tennislektion, så som Inter bjöds på en av Milan i maj 2001. Detta kom tyvärr publiken på Olimpico inte att bjudas på även om de halvdussin klara målchanser laget skapade borde resulterat i åtminstone några mål. Det kanske var tur för Milan, men å andra sidan, vad är det för skillnad på 4-0 och 6-0?
I ett läge som det Milan försatte sig i ikväll är det minsta en professionell fotbollsspelare kan göra att slita inälvorna ur sig. Man ska DÖ på den sablans jävla mattan. Men icke sa Nicke. Vad gör man istället? Jo man ber domaren fara och fly åt helvete och äntligen belönas med att få en ordentligt härlig dusch. Bravo Brocchi! Eller skall man slita sitt hår av ilska och på allvar skicka insändare till klubbledningen för att få spelaren bötfälld. Jag är för det senare alternativet.
Fy fan säger jag bara.
Nu lär det inte bli nödvändigt med insändare till klubben för man kommer att tillrättavisa Brocchi i alla fall. Huruvida det blir genom en bot eller inte låter jag vara osagt.
Egentligen skall majoriteten av spelarna bötfällas ikväll. DET VAR TA MIG FAN DET SÄMSTA JAG VARIT MED OM!!!
Hade det inte varit för Lazios urusla avslutningar, där Corradi i vanlig ordning agerade största målsumpare, hade denna match slutat med bandysiffror. Nu får spelarna rannsaka sig själva, och så får vi hoppas att så få som möjligt från kvällens startelva återfinns bland de startande på söndag. Man kan inte tillåta vad som helst.
Det enda ljustecknet ikväll var Inzaghis slit. Abbiati får också godkänt tack vare flertalet fina räddningar i andra halvlek. Borriello var under omständigheterna ok, man kan inte kräva så mycket mer, och Simic gjorde sitt utan att se ut som ett fullständigt fån. Dessa spelare kan åtminstone ha kvar en gnutta av sin heder. Resten ska skämmas så att det gör ont!
Jag gör som min kollega Marko; tackar Lazio för att de var så snälla mot oss idag. Utan deras solidaritet hade denna match slutat i en rekordslakt utan dess like. Tack Lazio!
Oop rapporten blev lite längre än jag först räknat med...
