Ännu en derbyklassiker
Milan vände tvåmålsunderläge till seger på 45 minuter.
Inför derbyt hade det pratats en hel del om laguppställningarna i vanlig ordning. I Milan oroades man av Maldinis frånvaro och domare Pieri som dömde på Via del Mare för en vecka sedan fick höra både det ena och det andra om sin insats.
Inter å sin sida hade nästan en bättre uppställning i sjukstugan än på planen, men man kunde ändå formera det omtalade forwardsparet Vieri - Adriano, världens bästa enligt Costacurta.
De skrockfulla blev inte heller helt kloka på förutsättningarna. Milan hade aldrig vunnit ett derby utan Maldini, Adriano hade vunnit de matcher han spelat mot Milan medan Milan vunnit alla matcher denna säsong som domare Rosetti hade dömt.
Ancelotti bjöd knappast på några överraskningar i laguppställningen. Det var de gamla kända ansiktena där bak. Costacurta tog Maldinis plats och Kaladze prioriterades framför Pancaro.
I mitten var ansiktena om möjligt ännu mer bekanta; Rino, Pirlo och Clyde, det börjar kännas tjatigt att räkna upp dem varje gång. Framåt satsade Carletto på en tridente med två trequartistas. Rui och Kaká bakom den ensamme skytteligaledaren Shevchenko.
Första halvlek
Till en början såg det ut som att matchen skulle bli ungefär som man trott från början. Dvs. många misstag p.g.a. det blöta underlaget. Vädergudarna hade inte varit snälla mot San Siro denna dag. Hela natten hade det snöat och så småningom övergick nederbörden till regn enligt vår man på plats i Milano, Anton Melin.
Efter dryga sex minuter var det dags att anteckna den första halvchansen i matchen. Shevchenko spelade fram Kaká som testade sin skottlycka. Den var dock inge vidare så här i början av matchen och Toldo kunde se bollen passera på behagligt avstånd från målburen.
Efter att Milan flyttat upp nästan hela laget vid en hörnsituation lyckades Inter iscensätta en snabb kontring. Hux flux så var Vieri och Adriano på väg mot en ensam Dida. Cafú gjorde dock en storartad insats när han sprintade ikapp Vieri och helt resolut klev in framför honom och tog bollen. En magnifik försvarsinsats.
Spelarna verkade inte längre bry sig om att det var svårspelat utan båda lagen bjöd fint spel med tanke på förutsättningarna. Klockan hade nästan tickat upp till tio minuter när Milan skapade en ny chans. Den alltid lika pigge Kaká smekte fram bollen till Seedorf som stod vid straffområdeslinjen. Holländaren klackade sedan bollen förbi alla Inter-försvarare fram till en helt fri Kaká som förstått ta sin löpning. Avslutet blev dock lite för tamt mot Toldo som kom ut bra och gjorde sig stor.
Just som det kändes att Milan började skaffa sig ett grepp om matchen så vaskade Inter fram en hörna. Den dittills helt osynlige Stankovic stegade upp vid den vänstra hörnflaggan för att slå in bollen. En väl slagen hörna som dök snabbt in i mitten av högen av spelare. Ingen spelare kunde nå bollen, men vad gjorde det när den studsade i marken och skruvade sig in i bortre hörnet av Didas mål. 0-1 och ingen verkade fatta vad som hänt.
Milan försökte samla ihop sig och börja jobba efter en kvittering. Efter en ny fast situation hade Kaladze dröjt sig kvar i offensivt straffområde. Rino tittade upp och måttade ett inlägg mot Georgiern som bara fick en lätt touch på bollen med sin skalle och så rann den chansen ut i sanden också.
Bara en och en halv minut senare så var det Pirlos tur att servera ett inlägg. Mottagare var denna gång Shevchenko som hårt trängd av en Inter-försvarare inte fick någon vidare riktning på sin nick. En intelligent passning av Pirlo hur som helst.
När vi spelat drygt halva första halvleken så hade såväl Seedorf som Rino Warheart hunnit testa Toldo med distansskott på det blöta underlaget. Det italienska landslagets andremålvakt var dock oerhört koncentrerad och släppte inga returer till Milan-spelarnas förtret.
Klockan närmade sig halvtimmen och Milan hade det mesta av spelet. Cafú såg inte ut att lida av de 90 minuter som han spelade mot Irland i veckan utan tog gång på gång löpningar på sin kant. Under en av dessa offensiva raider hittade han sin landsman Kaká som dundrade ett skott mot Toldo som med vissa besvär lyckades freda sitt mål än en gång.
Kily Gonzalez drog på sig matchens första kort när han varnades för en onödigt tuff tackling mot Cafú. Båda spelarna satsade på att nå en förlupen boll, men den som vanligt mycket duktige domaren Rosetti ansåg att argentinaren spelat för farligt.
Efter 35 spelade minuter fick Milan en frispark från 30 meter. Shevchenko stegade upp och fick en härlig träff på bollen. Tyvärr så gick den än en gång på den rättplacerade Francesco Toldo.
Trots ett visst Milan-övertag så var Inter farliga när de väl hamnade på Milans planhalva. En rörig situation i Milans straffområde ledde sedermera till att Adriano fick tag på bollen. Instinktivt sköt han direkt och Milan var bara millimeter från att hamna i ett tvåmålsunderläge. Bollen tog i insidan av stolpen och studsade ut på en förvånad Dida. Nesta hade mest sinnesnärvaro och rensade ut bollen till hörna.
På den efterföljande hörnan fick Farinos tag på bollen och testade skott men den skruvade sig bort från Didas mål.
Det gick knappt en minut så hade Inter skaffat sig en ny hörn, återigen från vänster. Denna gång fick man den inte direkt i mål, men Milan-försvaret lyckades bara rensa ut den till en fristående Cristiano Zanetti. Den comebackande landslagsmittfältaren sköt ett inte alltför märkvärdigt skott från 20 meter. På vägen mot mål studsade den på Kaladzes fötter och ändrade riktning. Dida låg och sprattlade vid sin högra stolpe medan bollen retfullt rullade in i samma nätmaskor som vid Stankovic 1-0-mål. Milan låg under med 0-2 och det verkade som om Inters derbyförbannelse var på väg att brytas.
Innan halvtid hann Cordoba dra på sig ett gult kort, men förutom det kunde Inter kontrollera händelserna och gå in till paus med en betryggande (?) 2-0-ledning.
Läs om andra halvlek här
