Ännu en derbyklassiker
Milan vände tvåmålsunderläge till seger på 45 minuter.
Andra halvlek
Ancelotti såg bäst i att röra om i laget inför den andra halvleken för att få fart på sina mannar. Den som offrades var Rui Costa, som i vanlig ordning, får vi väl ändå säga, hamnat i skuggan av Kaká.
Något överraskande var det dansken Tomasson och inte Pippo Inzaghi som Ancelotti valde att kasta in. Visserligen har Tomasson visat upp mycket fin form och Inzaghi varit skadad, men jag trodde nog att Ancelotti skulle gå efter gamla vanliga mönster i detta fall.
Seedorf inledde jakten på ett reduceringsmål. Efter ett par minuter försökte han att skjuta hål på Toldo, men istället tror jag bollen hamnade högt upp på Secondo Anello någonstans.
Innan ens fem minuter var spelade av den andra halvleken var Adriano oerhört när att punktera matchen. En misslyckad offsidefälla gav brassen fri gata mot mål, något överraskande så såg man Dida ligga och kräla i gyttjan framför mål när Adriano kom framrusande. Just då kändes 3-0 lika säkert som Amen i kyrkan, men precis när Adriano skulle till att avsluta så lyckades Dida i alla fall sprattla till lite grann. Jag låter det vara osagt om detta störde Adriano på något sätt, men avslutet var i pinsammaste laget och gick en bra bit över.
Derbyts första gula kort till de rödsvarta hamnade hos Cafú. En sen och till synes onödig tackling var upphovet till detta gula kort, ingenting att snacka om. Bara ett par minuter senare fick domaren plocka upp pennan och kortet igen och anteckna Stankovic på det. Serben var lite sen in i sin tackling på Kaká och domare Rosetti gjorde än en gång en mycket bra bedömning.
Kily Gonzalez var ganska obarmhärtig mot Cafú en gång till och hade han inte haft ett gult kort redan så hade han säkerligen fått ett. Ett andra gult kort hade väl inte varit fel, men det kändes att det kanske varit lite väl tufft att döma så.
Det var en härlig intensitet på matchen och hade det bara varit ett annat resultat på jättemonitorn på San Siro så kanske man hade njutit av det också. På ett par gyllene minuter så skulle leendet vara tillbaka på läpparna.
En snabb frispark av Cafú hittade Rino som la ett inlägg mot bortre delen av straffområdet. Där fanns Seedorf som snabbt skaffade sig yta och sköt ett lågt och hårt skott som Toldo bara kunde få händerna på men inte hålla. Superdansken Tomasson höll sig framme och stötte in bollen och det var reducerat till 1-2.
Knappt hade man hunnit jubla klart innan Seedorf hittade Kaká i mittcirkeln. Likt sjön som delade sig för Moses så bjöd Inter Kaká på en motorväg fram till mål. San Siros nye kelgris tackade och tog emot och sköt ett välplacerat lågt vristskott utan chans för Francesco Toldo. Milan var ikapp och Inter verkade inte förstå vad som hade hänt.
Nesta såg sedan till att bli bokförd i domarens anteckningsblock efter en fällning på Adriano.
Milan spelarna visste nu att det bara var att fortsätta skjuta mot Toldo. Shevchenko tog tillvara på detta och Toldone fick göra en fin parad för att hålla Inter kvar vid den poäng som de fortfarande hade. Tomasson försökte få in returen med en bicicleta, men Adanis huvud var i vägen och Rossetti blåste av för farligt spel.
Efter 69 minuter tog Cafús krafter slut och Pancaro fick hoppa in och därmed debutera på högerkanten i försvaret. Samtidigt fick greken Karagounis ta målskytten Stankovic plats på plan.
Kaká fortsatte att bombardera Toldos mål, men denna gång sköt han ur ett svårt läge och bollen gick högt över.
Fem minuter efter de första bytena var det så dags igen att kasta in nya mannar. Nesta fick haltandes kliva av och till min förskräckelse fick Laursen komma in, väl medveten om vad han och Costacurta presterade i bortamatchen mot Lazio.
Samtidigt plockade Zaccheroni av en missnöjd Vieri och Julio Cruz fick komma in. Spelet blev mer och mer låst mot slutet och lagen verkade bara vänta på misstag från varandra. När alla 80 000 på San Siro mer eller mindre trodde att lagen skulle dela på poängen så steg Clyde fram och krönte sin fantastiska derbykväll.
Alla Inter-fans minns nog Seedorfs kanoner som för ett par säsonger sedan gav dem en poäng i en klassisk 2-2-match på San Siro. Just då trodde väl de aldrig att de på ett liknande sätt skulle rassla i deras egna nätmaskor på samma sätt, men det var precis vad som hände denna kväll.
Clyde avancerar från sin vänsterkant in mot banan och skickar iväg en projektil som Toldo trots att han är utsträckt i sin fulla längd inte når. Merparten av San Siro exploderar och samtliga Milan-spelare försvinner ner mot den högra hörnflaggan för att hylla holländaren.
Mot slutet handlade det bara om att hålla Inter borta från eget straffområde. Trots Laursen o Billy därbak så gick det vägen till slut. Kaká sparkade onödigt bort en boll vid en frisparkssituation och kommer därför att få vila nästa helg när vi ska spela mot Lazio.
Mot slutet fick även Recoba några minuter, men det var alldeles för lite tid för att han skulle hinna sätta någon prägel på matchen.
Ännu en klassiker som vi kommer att minnas en lång tid framöver var till ända! GRAZIE RAGAZZI!
marko_u@hotmail.com
