En match för Scudetton?
Imorgon skall Milan på nytt beträda Olimpicos gröna matta. Sist man gjorde det i ligasammanhang var när man bröt ett 9 årigt tabu mot Roma. Den gången lyckades Milan mot alla odds att vinna och laget har sedan dess gått fram som en ångvält.
Efter den exalterande vinsten i derbyt förra veckan är det så dags för ett nytt stormöte, ett mycket svårtippat sådant. Mancinis pojkar går från klarhet till klarhet och frånsett den oavgjorda matchen mot Chievo Verona förra veckan så har man en fin svit av vinster.
Den förväntade framtida Intertränaren har sen en tid tillbaka gått över till en mer offensiv 4-3-3 taktik, mycket beroende på att en av lagets stora stjärnor, Dejan Stankovic, såldes till främste rivalen om sista CL platsen, Inter.
Efter denna taktikförändring har Lazio sett ut som ett helt annat lag. Liverani har tagit tag i taktpinnen på mitten som den formidabla regista han är och Stefano Fiore spelar som om han vore pånyttfödd. Den senare har mycket större frihet att röra sig fritt på banan och får på detta sätt ut mycket mer av sitt spel. Fiore har i ärlighetens namn aldrig varit en utpräglad ytter.
Om Inter trodde att man avlägsnade sina rivaler genom att köpa upp deras bästa spelare (Stanko och Adriano) så kan man ha dragit en häftig nitlott, ty faktum är att sedan man gjorde klart med de här spelarna så har Interskutan sjunkit likt ett tung gigantiskt skepp. Titanics mycket överraskande fall och undergång torde vara en illustrativ metafor.
Visst är det superintressant hur en klubb kan ändra så mycket utan att åstadkomma någonting. Måste säga att det påminner mycket om ett annat Milanolag under åren 1996-1998.
Allt Inter har gjort de senaste åren har bara blivit fel, fel och åter fel. Cuper införde en form av regelbundenhet genom att Inter äntligen började ta mycket poäng, men argentinarens alltför rigida taktik och oftast skandalösa spel gjorde att Moratti till slut fick nog. In kom Zac och en väsentlig skillnad tycktes märkas till en början, innan jätten föll ihop likt WTC den 11 september. Moratti tålde inte trycket längre och sade äntligen upp sig, nu var Inter lycka gjord tänkte många, lagets tid skulle äntligen vara kommen!
När vi tar en kort titt i backspegeln ser vi att det inte föll ut så som man ville och jag tror att morgondagen blir en av de ytterst få dagar då interisti kommer att hålla på sin ärkefiende Milan.
Om laget vill vara kvar i fajten om CL platsen så måste Lazio börja tappa mark, och när är ett bättre tillfälle än just imorgon?
När Milan nu saknar både Kaká och med största sannolikhet Nesta kan det bli väldigt tufft i huvudstaden. Jag tror att det sista tåget har lämnat perrongen för Romas och Juves del om Milan skulle ro hem de tre poängen imorgon. Med 58 poäng på 23 omgångar och 16 av 18 poäng i storlagsmatcherna kan jag inte se hur man inte skulle ta hem ligan, det vore sensationellt värre om något.
Milan har i år brutit ytterst viktiga barriärer, bland annat när man för första gången på en herrans massa år lyckades slå både Brescia och Roma borta. Kan vi vara på väg mot ett sådant ögonblick igen?
Jag vågar inte sätta för stora förhoppningar till morgondagens match, speciellt då jag betänker de tunga avbräck vi tvingas stå ut med. Men en gnutta hopp finns att vi imorgon gör det avgörande schackdraget. Ett kryss får dock ses som ett helt godkänt resultat, vi får inte glömma att det är en toppmotståndare vi ställs mot, och detta på en av Italiens mest svårspelta arenor.
Matchen i matchen mellan lagets två speluppläggare, Pirlo och Liverani, kan bli avgörande för tillställningens utgång. Det skall bli mycket roligt att se dessa båda herrar i aktion imorgon.
Nu över till något helt annat.
Milan spelade i veckan oavgjort, trots mänger av målchanser, mot Sparta Prag. I och med att mina kollegor på redaktionen har försett er med så pass uttömmande analyser och rapporter tänker jag inte gå närmare in på den matchen.
Fokus kommer istället att läggas på den gamla damen och lagets allt som oftast skamliga spel. Visst, Juve har aldrig varit känt för att spela någon spektakulär och iögonfallande fotboll men de prestationer som vi som fotbollspublik fått bevittna i år har varit under all förbannad kritik.
Jag kunde inte låta bli att glädjas över Agnellis kritik mot Juve häromdagen. Samtidigt måste det sägas att jag har ytterst svårt att förstå hur ett lag som spelar så ohyggligt risigt och som endast tillskansat sig 2 av 15 poäng i storlagsmötena endast skall ligga sex fjuttiga poäng bakom Milan. Det känns som att vi bara vinner och vinner, och ändå kan man inte skaka sig av den svartvita zebran; typiskt!
I onsdags såg jag Juve göra ännu ett bottennapp och laget skall vara väldigt glada att siffrorna inte blev större än vad de blev. Sett tillspelet var Depor nämligen vida överlägsna Juve, men med tanke på de avbräck Turinlaget har inför returen och det prekära tillstånd man befinner sig i rent spelmässigt kan 1-0 ledningen för Depor bli ett för stort hinder för avancemang.
Jag skall inte försöka vara efterklok nu men är det trots alt inte så att utlåningen av Davids kan komma att stå Juve ofantligt dyrt? Titta på Juve sedan hans avtåg och se på det pånyttfödda Barca sen hans ankomst.
I höstas sa jag att Appiah inte duger. Hans insatser under senhösten var av den sorten att man ville börja gråta, jag tänker närmast på hans paralyserade och förvirrade spel mot Inter och Lazio. Mot Depor såg jag precis samma tendens, den unge ghanesen klarade inte ens av att ta emot en boll och spred passningarna all världens väg. Hur kan det vara möjligt? Här vill jag belägga signor Lippi med all skuld. Appiah har sedan länge visat att han inte klarar av det ansvar som han förses med, speciellt när han spelar tillsammans med Tacch på mitten. Appiah kommer då i situationer då han måste göra saker och ting själv, och eftersom det inte är hans specialitet slutar det allt som oftast i pannkaka. Den forne Bresciaspelaren fick så mycket lovord inför säsongen och det såg verkligen bra ut för hans del på försäsongen. Nu har dock verkligheten kommit ifatt killen. Han har tydligt visat att han inte är en spelare som kan ersätta Davids (i alla fall inte än). Lippi kan väl vara snäll och sluta göra honom den fantastiska björntjänsten att envisas med att spela med honom, åtminstone i de stora och tunga mötena. Spela då hellre med en avdankad Conte som har gjort sitt, han kommer inte ta skada av en eller två undermåliga insatser på samma sätt.
Att råka ut för det Appiah har gjort i Juve kan ha en väldigt stor inverkan på unga spelares karriärer, alla är inte som Pirlo och Kaká att de griper chansen så fort de förses med lillfingret.
30 timmar till match.
