Matchrapport Milan-Samdoria (Del 1)
Milan mot Samp, Serie A:s hitintills bästa lag mot den piggaste nykomlingen. Serie A ledarna har såhär långt i år haft väldigt lätt för Samp med tre segrar av tre möjliga, en i ligan och två i cupen.
Efter Juves, domarhjälpen till trots, imponerande insats igår sattes Milan (som vanligt måste man väl säga) på ordentlig press. Hur skulle man klara detta? Det får vi se snart, men först startuppställningen.
Tidningarna var relativt eniga om att Sheva och Inzagol skulle inta de två vakanta platserna längst fram, men tji fick dom.
Istället var det vår danske supersub som fick ackompanjera Superpippo i kedjan. I övrigt stämde alla förhandsspekulationer.
Dida återfanns programenligt i mål, likaså Cafú, Nesta, Maldini och Pancaro.
På mitten spelade vad jag numera skulle vilja kalla de tre musketörerna, Gattuso, Pirlo och Seedorf.
Framför sig hade denna trio världens bäste Ricardo Izecson dos Santos Leite Kaká.
Forwardsen hette som bekant Inzaghi och Tomasson.
Matchen
Milan skulle rada upp massvis med målchanser denna match men de första tio minuterna var rätt lugna.
Första målchansen dök istället upp i 11e minuten då Pirlo avlossade en mycket vacker och hård halvvolley från distans. Den forne Milan backupen, Francesco Antonioli, fick här göra sitt första av ohyggligt många ingripanden denna eftermiddag.
Några minuter senare grämer Pippo sig över att han inte fick straff när han drogs ner i straffområdet. Ett kort moment senare hittade Pancaro Tomasson med en perfekt kross men dansken vrickade bollen rakt på Antonioli.
Det skulle inte Pirlo göra i nästa anfall. Den gode Bresciasonen tyckte att han skjutit lite för lite denna säsong så han bestämde sig för att dra till från dryga 30 meter. Resultatet? En projektil med utåtskruv som gick stenhårt i Antoniolis vänstra stolpe och in. Sampdoriamålvakten rörde sig inte ur fläcken. 1-0. En Pirlo i bästa Kakástil. WOW!
Detta var bara början på en 10 minutersperiod med konstanta målchanser för Milan.
Först såg vi Pippo på sitt tjuvaktiga sätt roffa åt sig en boll som Antonioli tappat, skottet gick dock inte fram till målet då en Sampförsvarare täckte någon meter innan mål; en mycket bra chans gick om intet. Omedelbums fick den italienske stjärnanfallaren chansen att revanschera sig då Pirlo slog ett patenterat precist inlägg på Pippos panna. Pippo nickade dock rakt på målvakten och Milan fick vänta på sitt andra mål, precis på samma sätt som Pippo fick vänta på att öppna sitt konto denna dag.
Nästa chans inföll endast ett andetag eller två efter detta: Cafú hittade JDT med en fin djupledsboll men dansken saknade tyvärr skärpa i avslutet och avfyrade en parabol långt över/utanför målet.
Pippo var het och när han i 23e minuten blev neddragen i straffområdet (denna gång tydligare än första gången) så förstår jag hans frustration över att han inte tilldelades en elvametare i detta läge. Denna gång var det straff, inget snack.
Dida hade inte märkbart mycket att göra, men när han väl sattes i verket så skötte han sin uppgift alltid formidabelt. I 24e minuten tvingades den gode brasilianaren till ett avancerat ingripande då Zenoni kom helt fri. Vad tror ni karln gör? Jo han gör en tackling i bästa Nesta/Maldini klass och avvärjer faran på ett högst iögonfallande och effektivt sätt.
Och vad händer när Milan har sin absolut bästa period under matchen? Det blir naturligtvis mål, synd bara att det var fel lag som gjorde det. Doni slog in bollen i öppen kasse efter en imponerande kontring av i blucerchiati. Gattuso hade dessförinnan försökt rensa undan bollen framför mållinjen, tyvärr gick bollen rakt i famnen på den forne Atalantaspelaren. 1-1
Innan Milan gjorde 2-1 skulle Kaká ha ett rykande hårt distansskott som tvingade Antonioli att med möda och stort besvär boxa ut bollen.
Upprinnelsen till ledningsmålet fanns att bevittna på vänsterflanken där Pancaro hade en egen liten show innan han skyfflade iväg ett perfekt inlägg med sin vänsterfot. Vem fanns där om inte Pippo Inzaghi? Superpippo dök upp på ett sätt som nästan bara han själv kan och satte distinkt dit pannan, Antonioli var återigen helt utan chans. 2-1
Nu var storebror Inzaghi väldigt het, han var nära på att fördubbla sin målskörd endast två minuter efter ledningsmålet då han nickade precis utanför efter fint förarbete av Seedorf.
Med detta övergår vi till andra halvlek. Den andra halvan av matchen inleddes ungefär på samma sätt som första med skillnaden att det första målet inföll snabbare.
Pirlo, som för övrigt var helt magnifik, tittade åt ett håll innan han deliciöst spelade fram Kaká. Brassen i sin tur, gjorde de han brukar göra när han kommer i liknande situationer; nämligen mål. Kaká tog emot, fintade lite lätt med sin försvarare innan han enkelt placerade bollen i bortre hörnet. 3-1
När jag ser den här mannen spela tänker jag; kan fotboll vara så här enkelt? Helt underbart, vilken fotboll!
Milan skulle dock inte slå av på takten, o nej. Endast några minuter efter 3-1 målet skulle vi få se Pirlo hitta JDT:s panna med ett känsligt inlägg och Gattuso prova lyckan från över 30 meter - med vänstern! Ingen av aktionerna resulterade dock i mål.
Tomasson var dock väldigt sugen på att göra mål och med tanke på vilka möjligheter som fanns i princip i varje anfall under andra halvleken var det inget sensationellt med det.
Efter en timmas spel knyckte dansken bollen från en väldigt överraskad Carozzieri. Avslutet var dock inget att hurra över, skottet som avfyrades med Tomassons vänsterfot slutade uppe på läktaren. Minuten senare skulle Kaká vackert kombinera med just Tomasson innan han sköt en strumprullare utanför Antoniolis högra stolpe.
När cirka 20 minuter återstod skulle Dida göra en för honom numera patenterad reflexräddning då Doni från nära håll nickade rakt på brassemålisen.
Läs fortsättningen..