När verkligheten överträffar förväntan
"Big Ben" Pancaro är här för att stanna.
Sensommaren 2003 bjöd på ett par uppseendeväckande spelarövergångar på den Europeiska transfermarknaden men för supportrarna med rödsvart förkärlek skulle ett farväl av en gammal hjälte vara det som etsade sig kvar i minnet. Legenden Demetrio Albertini förvisades i en utbytesaffär till Romkonkurrenten Lazio med motiveringen att han inte längre kunde garanteras speltid i Milan. Att en sedan länge zenitpasserad ytterback, som av många "soffexperter" ansågs som en ren säkerhetsrisk, gick i utbyte skulle för stunden avvisas som ytterst trivialt.
Frågan är hur många vi (jag säger vi eftersom även undertecknad inledningsvis hörde till skepsismens skara) är som först idag inser vilket kap Milan gjorde i och med den affären?
Faktum är att Pancaro lyckats leverera inte mindre än fem stycken målgivande passningar under de fyra senaste matcherna gott folk, vem hade i nyktert tillstånd vågat sig på en sådan optimistisk prognos? Det patenterade vänsterinlägget har legat snyggare än vilken Elton John peruk som helst på anstormande medspelares hjässor. Frågan är inte när Kaladze ska komma tillbaka in i startelvan utan snarare hur? I dagsläget står Pancaro definitivt i paritet med Juventus Gianluca Zambrotta, som även han stått för en rad imponerande insatser som vänsterbreddare, och torde därför vara relativt säker på en biljett till kommande EM-slutspel.
För inte ens Trapattoni kan väl rimligen nonchalera Pancaros minst sagt imponerande säsong hittills?
Skillnaderna mellan årets och fjolårets upplaga av Milan är många. Kakás udd är en av de viktigaste liksom ankomsten av Cafú som givit Milan en offensivare högerflank. Minst lika viktig har Pancaro varit som lyckats acklimatisera sig i den nya miljön på rekordtid. Defensiven är klanderfri och offensiven är lika överraskande som njutbar att skåda. Skulle man våga sig på en jämförelse mellan dessa tre nämnda nytillskott och om vem som hittills presterat bäst så kommer nog svaret med stor sannolikhet variera.
Ringar vi in kriterierna till prestation sett till förväntan så tycker jag däremot att svaret är givet.
Det är lätt att förtrollas av den sambadans som Milan lockar sina hänförda betraktare med. Men även om Giuseppe Pancaro knappast är en dansare av stora mått så måste han tilldelas enorm respekt för hur han spelat i år. "Big Ben", som Carlo Pellegatti kallar honom, är nog av lika stor vikt som den 13 750 kg tunga klocka som dagligen stirrar ner över London och säkerligen lika minutiöst pålitlig.
