Matchanalys: Milan - Parma
"Milan är som rinnande vatten"
Något överraskande så var det inte alls mycket till turnover i Milan till denna match. Samma gamla manskap som när vi spelar med vårt bästa lag. De enda två som saknades var Nesta (skadad) och Inzaghi, den ende som vilades.
Parma visade prov på stor optimism i början av matchen. Man tvingade Milan till ett snabbt spel, ofta lite för snabbt. Ett lag i medgång som Milan är (11 segrar av 12 möjliga sedan nyår) så hade man en del flyt, eller vad ni vill kalla det i början av matchen.
Först får Dida en billig frispark även om han själv vållade mest skada för sig själv. Sedan fick Barone nästintill drömträff. Nu var dock skottet inte mer välriktat än Anders Svenssons i åttondelsfinalen i VM mot Senegal utan studsade ut efter att ha besökt stolpen.
Milan hade som vanligt ett stort bollinnehav. Efter 45 minuter låg det på drygt 60%.
Ju längre matchen led så orkade inte Parma stressa och pressa i lika stor utsträckning som man gjorde i början. Milan skapade mer och mer, men långt in på första halvleken fick man känslan av att detta kanske var en "stolpe ut"-dag även för Milan efter att ha man missat flera bra chanser med en hårsmån.
Den stekhete Pippo Pancaro såg dock till att servera Tomasson på silverfat och Milan tog ledningen i ett ganska kritiskt skede av matchen. Alla missade chanser hade lätt kunna få frustrationen att växa hos de rödsvarta. Men danskens mål såg dock till att råda bot på detta.
Den andra halvleken såg till en början ut att gå i samma spår som den första. Dvs. lite stressigt Milan-spel och många bortslarvade anfall. Men några ögonblicks briljans av Kaká såg till att Milan hittade tillbaka till sitt spel. Efter att ha plockat upp bollen på egen planhalva så susade han likt ett jetplan förbi Seric som såg ut att hänga med lika bra som en betongstaty. En briljant passning mellan Cannavaros ben fram till en helt fri Tomasson och Milan var framme vid 2-0.
En tendens som märktes efter 3-0 i Turin återupprepade sig idag igen. Milan blev oerhört loja och nonchalanta efter att man gjort 2-0. Parma flyttade upp spelet betänkligt och jag blir inte glad när jag ser ett sådant agerande av våra spelare. En vacker dag kommer det att straffa sig.
Men, efter att sedan Seedorf serverat Tomasson som i sin tur på ett underbart osjälviskt sätt lät Shevchenko göra sitt 19:e ligamål så var segern i hamn mer eller mindre. Parmas försvarsspel som tidigare i matchen varit väldigt disciplinerat var nu helt plötsligt väldigt naivt och ibland rentutav huvudlöst.
Maldini gick ut med tio minuter kvar och Martin Laursen lyckades på den korta tiden skapa spänning i matchen på egen hand. Bland annat försökte han sänka Gilardino med en slags kombinerad "wrestling-kung fu"-spark utan att lyckas, Gila gjorde istället 3-1.
Laursens osäkerhet smittade nästan av sig på laget, men de lyckades hålla undan i alla fall. Alla trodde att Tomasson kompletterat sitt hattrick, men domare Farina hittade en tröjdragning från Tomasson och dömde bort målet.
Även fast domslutet gick emot oss så måste jag säga att det var ett agerande i världsklass, som en liten motvikt till det ständiga klagande som domarna får utstå.
Allt som allt en stabil insats idag, Milan gjorde stundtals lite som man ville mot ett tappert kämpande Parma som inte riktigt räckte till denna gång.
Jesper Hussfelt hade i matchens slutskede en bra liknelse som får avsluta denna matchanalys: "Milan är som rinnande vatten."
marko_u@hotmail.com
