Vissa saker händer bara i Italien
Fotbollen var den stora förloraren i Italien igår, samma sport den stora vinnaren i Spanien.
Milans show i lördags gjorde att laget öppnade ett mäktigt tiopoängsgap ner till närmaste konkurrent. Detta gap skulle Totti och hans polare försöka reducera i år kväll i vad som lovade bli en riktig klang och jubel föreställning - Derby della capitale ni vet.
Och i 45 minuter fick vi fotbollsälskare också vara med om en fotbollsupplevelse alldeles utöver det vanliga. Vi bjöds (som vanligt?) på misstänkta straffsituationer, lagen mäktade med två stolpskott och spelet böljade fram och tillbaks. Och sen, den alltid så underbara publiken naturligtvis, en stor skara fotbollsfantaster som hade visat sitt allra bästa av många ansikten under den inledande första halvan av matchen. Men, men och åter men. sen gick allt så fel som det kan göra endast i Italien.
Ett falskt rykte, oroligheter på läktaren och några telefonsamtal senare och vips; matchen blåstes av!
Ryktet bestod i att en ung romanista skulle ha blivit överkörd av en polisbil. Detta var ett rykte som en stor del av publiken tog för sanning och det var av denna anledning som domare Rosetti, i samspråk med LEGA ledaren Galliani, bestämde sig för att skjuta upp matchen. Ryktet hade avslöjats som falskt men man valde ändock att suspendera matchen. Den orolighet som dominerade tillvaron på många sektioner på Olimpico sades vara för hotfull för att man skulle kunna garantera publikens och spelarnas säkerhet. Där har ni alltså ett fint recept på hur man gör denna underbart vackra konst som vi kallar fotboll till en stor jävla förlorare.
Vissa saker händer som sagt bara i Italien.
Därför kan man vara glad att man simultant kan kolla på spanska ligan, och en man i synnerhet: Ronaldinho.
Ni vet, jag är ju en Kaká fantast utan dess like och jag vill mena att han säsongen 2003-2004 har varit en av planeten Tellus absolut främsta utövare av denna idrott. Men mina vänner, igår så tror jag att jag såg Gud. Det var som om Han var förklädd till en fotbollsspelare med asymmetriska anletsdrag, oproportionellt stora ben och en cool hästsvans. Namnet? Ronaldinho.
Jag vill hävda att de nummer jag fått se Ronaldinho utföra sedan hans ankomst till Barcelona endast har setts under en kort era förr; Maradonas storhetstid. Om vi inte talar i strikt sexuella termer så tror jag att det Ronaldinho bjöd på igår gav mig en känsla som i det närmaste kan beskrivas som - just det - orgasm.
Herre min Jesus säger jag bara! För en gångs skull i mitt liv håller jag med Billy Olsson: när Ronaldinho spelar som han gjorde igår är han världens i särklass bästa fotbollsspelare, inget snack. Sen att han inte gör det varje vecka är en annan femma. För er som inte sett mycket av denna unga man, som för övrigt fyllde 24 år igår, kan jag säga följande; Zidanes mäktigaste konststycken bleknar i jämförelse med det Ronaldinho kan göra med en boll.
Nu skall jag få det att vattnas i munnen på er som älskar denna konst som vi kallar fotboll. Tänk er VM 2006 i Tyskland när Brasilien ställer upp med följande kvartett: Ronaldino-Kaká som understödjer Ronaldo och Adriano! Kan man överhuvudtaget misslyckas med att vinna VM guld då? Jag tror det inte. Men å andra sidan, skulle jag fråga Zico, Falcao och Sokrates så skulle jag nog få ett helt annat svar.
Vad har vi mer att nämna om den gångna helgen?
Jo, Arsenal ångar på och fortsätter vinna. Chelsea blir en munsbit i CL-kvarten tänker de flesta . Jag är inte vän av ordning så jag säger att de åker. Visst, laget har ett rejält psykologiskt övertag över sina Londonrivaler och man spelar definitivt den bättre fotbollen. Trots detta så är det vissa grejer som gör att jag tvivlar på Arsenals förmåga ute på kontinenten. För det första är deras målvakt en pajas som kan sänka sitt egna lag i vilket ögonblick som helst. Och en sån super over-hypad mittback som Sol Campbell hänger helt enkelt inte med på absoluta internationella toppnivå. Mittfältet är synkroniserat och balanserat men det finns likväl endast två spelare som är av klass, de två fransmännen naturligtvis. Framåt har de ingen mindre än Henry. Lyckas han så lyckas Arsenal. Misslyckas i sin tur Henry så ser jag inte hur The Gunners skall kunna avancera så mycket längre.
Många fotbollsexperter vill se ett Arsenal i en final, helst mot det de kallar "världens i särklass bästa lag" Real Madrid. Spelar Henry och hans vänner som de gör på öarna kan jag bara instämma, då är dom ett lag som är värda en finalplats, men som vi alla vet är traditionens roll o så viktig ute i Europa. Och när vi väl snackar tradition så ter sig stora mäktiga Arsenal helt plötsligt som ett lilleputtgäng, åtminstone när man jämför med storheter som Real och Europas just nu i särklass bästa fotbollslag: AC Milan.
Vi får vänta och se.
Milan ja, vi kanske bör nämna ett och annat om detta superkollektiv. Denna upplaga av Milan är på väg att slakta alla möjliga rekord. Nu är laget uppe i ofattbara 67 poäng på 26 matcher. Om man skulle översätta alla säsonger som spelats i Serie A till ett trepoängssystem så blir Inter anno 89 det lag som lyckats ackumulera flest antal poäng under en säsong. Tyskarnas Inter hade serien 26 vinster, 6 oavgjorda och endast 2 förluster, vilket ger en poängsumma på fantastiska 84 poäng. För att Milan skall tangera detta rekord krävs det att laget på 8 matcher lyckas vinna 5 matcher och spela oavgjort två gånger. Man har alltså råd att förlora en gång. Vid två förluster kan man inte tangera rekordet utan istället slå det, men då krävs det att man vinner de återstående 6 matcherna. Omöjligt? Nej. Osannolikt? Ja.
läs fortsättningen här
