Stark comeback räddade en pinne

Chievo såg ut att gå emot en överraskande bortavinst mot serieledarna Milan men föll på målsnöret.

Solen lyste över San Siro denna söndag och publiken på plats förväntade sig ett spel lika strålande som vädret. Carlo Ancelotti hade för dagen återigen trotsat turnoverpolicyn där många hade förväntat sig både Rui Costa som Ambrosini på Kaká respektive Gattusos bekostnad. Med facit i hand skulle det visa sig kostsamt för Milan då Chievo på sedvanligt bortamanér gnetade och kämpade för varenda kvadratcentimeter på San Siros gröna matta.

Första halvlek:

Den södra kurvan inledde matchen med diverse hyllningskörer tillägnade bland andra Seedorf och Kaká efter deras otroligt starka insatser på sista tiden. Sången höll på att fastna i halsen när Luciano, ständigt redo att orsaka oreda i Milanförsvaret, lyckades komma till skottläge. Avslutet var dock för löst och för dåligt placerat för att kunna orsaka någon reell farlighet vilket Didas enkla räddning också vittnade om. I den nionde matchminuten levererar Kaká en fin passning till Inzaghi som avslutar med en spark som gick högt över Marchegianis ribba. Gattuso valde också att ta ett avslut från långt håll som inte heller vållade några större bekymmer.

Bortalaget såg ruskigt taggat ut och ägnade större delen av den inledande kvarten åt att minimera spelytorna för Milan för att därigenom kunna återerövra bollen och ställa om i blixtsnabba kontringar. Just på en sådan omställning lyckas Luciano erövra bollen, sprinta förbi en märkbart passiv Costacurta innan han från vänsterkanten skickar in en boll mot Frederico Cossato. Maldini står där för sitt första misstag i matchen där han billigt går bort sig samtidigt som Cossato släpper bollen till en på bortre stolpen stående Sculli. Dida är chanslös och 0-1 är ett faktum.

Strax efter det överraskande ledningsmålet dyker ytterligare en chans upp för Luciano som på kraft trycker bollen utanför. Milan var märkbart skakat och hade återigen stått för en mindre lyckad första del av matchen.

Hemmalaget försökte reagera men stångade sig gång på gång blodig emot Veronamuren på mittplan. Den gång det osade katt på riktigt allvar var när Chievo mycket billigt skänkte Inzaghi ett öppet mål men inte ens då kunde målet komma. Missen liknade den som Pippo sumpade på delle Alpi mot Juventus med skillnaden att bollen denna gång gick över.

I den 38:e matchminuten så bjuds hemmapubliken på ytterligare en kalldusch när Perrotta, återigen assisterad av Luciano, enkelt glider förbi Maldini och tillåts trycka upp 0-2 i nättaket förbi en chanslös Dida. Avsaknaden av Nesta har inte märkts under den tid han varit borta tack vare ett strålande gästspel av Billy Costacurta. Inte tills idag det vill säga...

Hemmalaget lyckades inte upprepa den underbara och vägvinnande fotboll som man blivit bortskämd med att få se på slutet och Seedorf såg ut att göra ytterligare en sån där match man bara vill glömma. Kaká som tidigare utgjort ett ständigt hot, såg mer ut som en oguidad turist bland storväxta Veroneser. Bortaledningen var sannerligen motiverad och kan på intet sätt snackas bort.

I den sista matchminuten av första halvlek levererar Andrea Pirlo en perfekt frispark som Pancaro inte mäktar med att nicka på mål. Paparesta blåste i pipan och busvisslingarna hördes spridda över arenan.

Andra halvlek:

Ancelotti delade nog de flestas frustration över Seedorfs mindre lyckade insats i den första halvleken. Tomasson som därtill fått förtroendet från start, syntes först till när nummer femton plingade till på bytestavlan. Rui Costa och Shevchenko inledde därmed jakten på en pinne i den andra halvleken tillsammans med sina övriga lagkamrater.

Den i paus förfriskade Milanesen lär ha väntat sig en 45 minuter lång anstormning mot Chievomålet men återigen blev det inte riktigt som man hade tänkt sig. Chievo lyckades alldeles utmärkt med sitt tidsödande spel där minsta chans till maskning eller fördröjning togs tillvara på. Var det inte Chievo som stoppade Milan så var det vår käre Baribekant Paparesta som hittade frisparkar som var svåra att urskilja för den enkla lekmannen.

Rui Costa visade 13 minuter in på den andra halvleken att han kan spela fotboll när han levererade en underbar cross till Shevchenko. Nicken var dock aningen för central och Marchegiani lyckades avvärja efter viss ansträngning. Portugisen som matchats omotiverat sparsamt på slutet verkade fast besluten att visa sig från sin bästa sida när Kaká såg oroande blek ut. I mitten av den andra halvleken lyckas så Milan till slut få Chievo under rejäl press. Bollen gick som på ett snöre mellan de rödsvarta hemmaspelarna och det enda som fattades var högre kvalitet på den avgörande sista passningen.

Gattuso som även han varit ovanligt kantig med bollen för dagen byttes ut till förmån för Ambrosini efter 21 minuters spel. Även i detta fall funderade undertecknad över anledningen till Ambrosinis frånvaro från startelvan. Pressen fortsatte och Milan såg nu än mer beslutet att kunna spräcka målnollan.

Matchen gick nu in i ett skede där lagen bytte chanser med varandra. Chievo lyckades till och med att göra mål då Dida misslyckats med hålla ett benhårt skott från Perrotta. Returen gick rakt ut till Cossato som enkelt kunde rulla in bollen i nät, dock helt korrekt avvinkad för offside. Strax dessförinnan hade Cossato dragit på sig ett gult kort efter att ha hållit i Pirlos tröja ungefär som en skicklig ryttare håller i sina tyglar. Dubbel olycka för den gode Cossato således.

Nyinbytte Malago hann även med att hota i en situation där Dida lyckades få bort bollen i sista sekunden efter en perfekt timad utrusning. Måljubel skulle komma i den 78:e matchminuten trots att bollen inte ens hade passerat mållinjen. Det var meddelandet om att Igli Tare gjort 2-1 på Olimpico som förpassade Milanopubliken i extas trots det egna underläget.

Två minuter senare skulle dock jublet bryta ut på riktigt. Andrea Pirlo avlossade ett kanonskott från 30 meter som letade sig in i det bortre krysset bakom den storspelande Marchegiani till 1-2. "Capolavoro" sa Bill, "nu har vi dom på gaffeln" sa Bull. Mycket riktigt pressades Chievo tillbaka under Milanklacken och Ambrosinis skott en minut senare gick utanför med en hårsmåns marginal.

Fem minuters tilläggstid utdelades helt logiskt efter att bortaspelarna med Sculli i spetsen legat nere i mattan allt för frekvent. Marchegiani lyckas på något sätt skada sig i en situation där han helt ostörd plockar upp en förlupen Milanpassning. Två minuter passerar i läkarvård innan matchen kan avslutas. Paparesta var noga med att påpeka att fyra minuter skulle spelas från och med att spelet återupptagits efter skadeavbrottet, med fyra solbrända fingrar i luften.

I den 97:e och sista matchminuten skipas så någon form av gudomlig rättvisa när Rui Costa slänger in en boll mot straffpunkten. Shevchenko når först och kan enkelt nicka 2-2 förbi en på mellanhand placerad Marchegiani. Paparesta, utbuad och utvisslad, blåser av matchen och Milan lyckas vinna en poäng som i efterhand skulle kännas som en seger.

Forza Milan!