Soligt Modena
Inzaghi helt bakom flötet.
Soligt, ja det var väl ungefär där det trevliga tog slut denna söndag. Solen hade precis börjat skina över Milano när vi klev på bussen. Drygt två timmar senare stannade vi i Modena och solen var stekhett . Efter en pizza på en centralt belägen restaurang fick vi göra entré på Alberto Braglia. En liten men charmig arena. Vi var riktigt många rödsvarta och hela kurvan fylldes mer eller mindre.
Det var dock en oerhört avkommen kurva som försökte göra sig hörda. Veteranerna runt omkring mig beklagade sig flera gånger över hur dåligt tryck det var. Kanske hade det med den oerhörda hettan att göra. Kanske var det frustrationen som för ovanlighetens skull tog överhand?
Egentligen var det tänkt att denna artikel skulle innehålla spelarbedömningar men eftersom jag i ren frustration inte kommer ihåg så gott som några personliga prestationer från matchen får det bli en liten "minirapport" istället.
Dida hade inte mycket att göra denna söndag. Kanske var målet den enda riktiga chans för honom att ingripa och det var verkligen inte en situation som vår brasilianska 2-metare skall ha någon skuld för.
I Cafus frånvaro återfanns Simic i startelvan. Simic gjorde ingen större plattmatch men det är stor skillnad på vår kroatiske ytterback gentemot vår brasilianska motsvarighet. Simic var ändå ganska följsam i anfallen även om hans löpvillighet inte väger lika tungt som Cafus. I försvarsspelet gör Simic en godkänd insats.
Nesta gjorde en efterlängtad comeback. Stundtals spelade vår försvarsklippa strålande men allt för ofta visade han allt för darrande spel. Helt förståeligt dock efter ett tags frånvaro. Bredvid Sandro spelade som vanligt il capitano Maldini. Inte heller Paolo hade någon strålande eftermiddag. Maldini visade återigen att han inte har någon formtopp i dagsläget. Båda våra mittbackars uppförande vid Amorosos mål kan frågasättas. Beppe Pancaro körde vidare på sin vänsterkant men kom inte heller han upp i normal standard. När Simic byttes ut mot Serginho i andra halvlek flyttade Pancaro över till högerkanten.
På mittfältet startade trion Pirlo, Seedorf och Ambrosini. Den sistnämnda ersattes snart av Gattuso efter att fått känn av en liten skada. Rino jobbade som vanligt hårt på mittfältet och är en av få som får godkänt betyg. Pirlo gjorde en normal insats för en normal spelare men lyckades inte glänsa som han gjort flertalet gånger denna säsong.
Seedorf har haft en strålande vårsäsong iår. Holländaren var på hugget även i Ferraristaden men saknade det nödvändiga flytet. Nackdelen med Clyde är att han vid dessa lägen gärna gör det ännu svårare för sig.
Kaká satt på bänken till en början vilket öppnade för Rui Costa. Portugisen som gjorde en fin insats mot Italien i veckans landslagsspel fick inte spelet att fungera han heller. Ville mycket men saknade precis som Seedorf det nödvändiga flytet.
Inzaghi är så långt ifrån en formtopp man kan komma. Efter de senaste matcherna, inklusive matchen mot Modena, kan man säga att Pippo är helt bakom flötet för tillfället. Hade flera bra lägen att avgöra matchen men lyckades inte med någonting alls.
Inzaghis danska kollega Tomasson var inte mycket bättre han även om Jon-Dahl bara hade hälften av de chanser Pippo hade. Tomasson satte dock sina två ordentliga lägen. Det första avvinkades rättvist för offside. Andra gången höll han sig framme på Seedorfs skott när Zanchope lämnade retur. Löper mycket men får idag inte så mycket uträttat. Modenas 9-mannaförsvar blev alldeles för mastigt för Jon-Dahl och hans medspelare.
Bussresan hem till Milano blev inte så lång och tråkig som jag väntade mig när domaren blåste av matchen. Stämningen var på en klart skön nivå och hoppet lever kvar, trots två plattmatcher i rad.
På återhörande!
