Sent segermål för serieledarna
Paparesta återigen i fokus på San Siro efter en omdiskuterad straffutdömning i matchens slutskede.
Ett stukat Milan tog denna påskafton emot gästande Empoli som desperat kämpar för sin framtida existens i Serie A. Hemmalaget formerades som "vanligt" med Dida i kassen, "Master and Commander", Maldini och Nesta i mittförsvaret omgivna av Cafu och Billy Costacurta som ytterbackar. Mittfältet bestod av Rino, Pirlo och Seedorf med Kaká och Rui Costa strax bakom den Ukrainska skytteligaledaren Andriy Shevchenko på topp.
Den första halvleken dominerades genomgående av hemmalaget som sina chanser till trots inte lyckades spräcka Ballis nolla. Kaká kunde inte omvandla ett friläge till mål efter diverse flipperspel innanför Toscanernas straffområde. Samma Brasilianska olyckskorp stod sedan i vägen för Seedorf och Rui Costa när de valde att prova längre alternativ utifrån straffområdet. Efter tre matcher inom loppet av en vecka är det normalt att ett fotbollslag tappar i ork och följaktligen även i spelkvalitet. Detta kunde och borde ha undvikits av vår eminente tränare Carletto Ancelotti som dock hittills vägrat rotera laget i någon större utsträckning.
Milan, fast beslutna att erövra de tre poängen, kom efter pausvilan ut för att tömma det sista kvarvarande bränslet. Empoli var dock minst lika fokuserade att bibehålla sin poäng som i slutändan kunde ha visat sig avgörande i kampen om ett nytt kontrakt.
Nio minuter in på halvleken fick så Kaká ytterligare en chans till revansch för sina mindre lyckade förehavanden under de första 45 spelminuterna. En hörna förlängd av Shevchenko landade perfekt för Brassen som valde att försöka sig på en Roberto Mancini, det vill säga en klack mot mål felvänd emot kassen. Det spektakulära försöket resulterade tyvärr inte i annat än en ny hörna efter en fin parad signerad Balli. Minuter senare bjuds Nesta på ett läge att nicka in en Pirlohörna men återigen nekas hemmalaget av Balli som dittills, tillsammans med mittbacksparet Cribari och Lucchini, stått för en felfri insats.
Efter 66 gångna minuter är det virkets tur att neka hemmalaget. Billy Costacurta bjuder på ett spektakulärt upplopp och ett fint inlägg serverat inhoppande Ambrosini. Tyvärr är nicken inte bättre styrd än att den slår emot stolproten förbi en överspelad Balli. Den ishockeyintresserade lär vara välbekant med klyschan att om man inte gör mål på sina chanser så kommer målet i baken snart som ett brev på posten. Nog var det nära att vi alla hamnade med skägget i brevlådan i matchminut nummer 76 då Rocchi bjuds på ett fint läge att ge bortalaget ledningen efter en studsande hörnretur till höger om Didas målområde. Avslutet saknar dock styrsel och går högt över ribban.
Nu till det ni väntat på, nämligen den omdiskuterade straffsituationen som skulle visa sig matchavgörande. Ambrosini, för övrigt återigen strålande som inhoppare, skickar fram en boll att jobba i ett sista desperat målförsök. Tre milanspelare står på rad framme redo att slå in bollen i nät varav två av dom i en offsideposition.
Tomasson, mitt emellan sina lagkamrater, däremot står i perfekt position jämsides med den siste empolispelaren vilket därmed berättigar Paparestas beslut att inte blåsa av sekvensen med rubriceringen offside. Intressant således är hur linjedomaren med det mänskliga ögat kunde uppfatta Tomasson i den positionen. Hade han blåst av hade beslutet varit felaktigt men ett beslut fattat utan insyn i situationen är fortfarande fel även om det blir rätt... Invecklat men enkelt.
Den efterföljande kontakten som leder till straffen och utvisningen framstår för mig som skandalös. Att Paparesta delat ut straffar till döende svanar tidigare är allmän kännedom (fråga Zambrotta bara) och denna pinsamhet är bara att notera som ytterligare en i raden av Paparestakomedier. Pirlo gör dock inget misstag och ger Milan en rättvis ledning när inbytte Cassano slänger sig åt fel håll. Empoli försöker desperat att kvittera men lyckas inte resa sig efter målet som efter slutsignalen kan förkunnas som segermålet.
Som Milanista kan jag en dag som denna endast glädja mig åt de tre poängen, ty sättet de genererades på är inte direkt roliga att reflektera över. Nu har spelarna en vecka på sig att ladda och koncentrera sig på ligaavslutningen med de stundande kvarvarande matcherna.
Forza Milan!
(Matchrapporten baseras på diverse internetreferat samt tv-bilder från Rai Uno.)
