Söndagen den 2 maj
"Stadion kokar. Kakás dribbling och inlägg lyckas, Shevchenkos nick letar sig in i nätmaskorna bakom Pelizzoli och närmare 70000 milanisti förstår vad som är på gång"
När jag i höstas bestämde mig för att spendera våren i Milano visste jag om att Milan skulle ta emot Roma i den tredje sista omgången. Vad jag inte visste var att Milan i den matchen skulle ha chansen att säkra sin sjuttonde ligatitel. Det var med stor förväntan jag vaknade söndagen den andra maj.
11:15
Min kompis Linus och jag tog tunnelbanan från Bisceglie till Gambara. Efter ett besök på bankomaten tog vi sedan spårvagn nr 16 från Via Monreale mot San Siro. Det var knökfullt när vi skulle kliva på men efter lite pusslande så gick dörrarna igen med oss ombord. Det dröjde inte länge innan rösterna började värmas upp med lite sånger. Panucci och vår kära lillebror Inter fick båda sig ett par kängor, men flest var kärlekssångerna till våra egna. Det var en underbar syn att se den gamla tanten hoppa i sina högklackade skor när vi sjöng "Den som inte hoppar är ett juvesvin".
12:10
Utanför arenan var det redan mycket folk men läget var lugnt. Vi hoppade av spårvagnen vid curva sud men tog oss bort till den norra sidan av arenan för att kolla läget och äta en panino. Där träffade vi också den svenska supporterklubbens president Krister för en pratstund. Här rådde fortfarande lugnet, men vi alla visste om att det var här det skulle smälla för eller senare. Innifrån arenan hörde vi lite sånger och vi bestämde oss för att göra entré även vi.
13:30
Vi hade letat upp våra platser men stod nu i gångarna på utsidan av arenan och tittade ner på det liv som rörde sig utanför San Siro. Samtidigt som polisen hade fullt upp med att slussa romasupportrarna från parkeringen till settore ospiti smällde det utanför den officiella San Siro-baren. Det rusade genast till fler poliser och man byggde upp en stor mur med polismän för att skydda romasupportrarna mot de anfallande rödsvarta. Polisen använde sig av tårgas medan supportarna svarade med bengaler och sten. Från andra ring kunde vi se folk som i lugnan ro vandrat från Piazza Lotto mot arenan, men nu fick vända om och lägga benen på ryggen. Kriget pågick ett bra tag och vaggade fram och tillbaka.
14:56
Curva sud bjuder på en mästerlig koreografi som täcker hela curvan. I mitten, den engelskliknande flaggan som kommer från Milanos statsvapen och på sidorna ränder i rött, svart och vitt. Från andra ring hänger man ner en stor banderoll med den latinska texten "Milan l'e' un grande Milan" och med hjälp av plastband bildar man på samma språk "Da Semper" på tredje ring.
15:02
Stadion kokar. Kakás dribbling och inlägg lyckas, Shevchenkos nick letar sig in i nätmaskorna bakom Pelizzoli och närmare 70000 milanisti förstår vad som är på gång. Glädjen går inte att beskriva i ord och visst rullar det en och annan tår ner för min kind. Mer kan jag inte förklara, det går inte. Jag är ledsen.
16:05
Romas supportrar och Roma med Totti i spetsen grinar illa över den straff de borde fått då Shevchenko blockar frisparken med armbågen. Jag förstår dem som hävdar att det var straff, för det var det. Däremot förstår jag inte dem som hävdar att Messina skulle vara köpt. Ge er! Skulle Messina vara betald hade han väl aldrig i livet ens tänkt tanken att gå på Tottis svandyk i situationen innan. Lika tydligt som repriserna visar att bollen tar på Shevas armbåge, lika tydligt ser man Tottis steg efter kroppskontakten med Milanbacken innan han faller till marken.
Hur som helst bryter idiotin ut bland romasupportrarna. Bomberna som kastats in med jämna mellanrum under matchen kastas nu in mot de rödsvarta krigarna. Varje gång en bomb smäller ökar hatet mot de där rödgula killarna på första ring grön. Det må låta konstigt men jag njöt verkligen av att se deras flykt upp under taket när saker började kastas ner på dem, och tro det eller ej, men lika njutbart var det att se när de vätskefyllda PET-flaskorna träffade romanista efter romanista.
16:57
Messina stoppar pipan i munnen och blåser av matchen. Tyckte jag att San Siro kokade förra året när Milan slog ut Ajax ur Champions League, eller när Milan vände derbyt mot Inter från 0-2 till 3-2 den 22 februari, så kokade den inte efter slutsignalen, den exploderade. Nu gick det inte att hålla tillbaka längre, tårarna kom.
MILAN - CAMPIONE D'ITALIA Flaggorna dök upp överallt och de sista bengalerna brändes av i curva sud. Romasupportrarna stod helt förlamade och jag tror nog faktiskt de, utan att erkänna, var rätt imponerade av det skådespel som utspelade sig framför deras ögon.
Samtidigt som spelarna sprang ärovarv sjöng hela publiken tillsammans. Våra hjältar försvann sedan in i spelargången för att sedan återigen komma ut och ta emot folkets hyllningar. När Inno Milan drogs igång i högtalarsystemet nådde glädjen kulmen. Återigen kände man känslor som inte går att återberätta i ord.
18:00
Vi var nu utanför arenan igen. Regnet öste ner men ingen brydde sig om det. Iförd den nyinköpta Scudetto-T-shirten och med en flagga i hand begav vi oss mot den underbara vandringen till Piazza Lotto. Bilar, vespor och vandrande folk, alla firade. Det var flaggor överallt och biltutorna ville aldrig sluta tuta.
Ner i tunnelbanan på Piazza Lotto och upp ur den samma vid Piazza del Duomo. Här hade man redan belägrat den annars inhängnade statyn och runt omkring vimlade det av folk. Försäljningen av gastutor gick som smort och ljudet jag minns från eftermiddagen och kvällen på Piazza del Duomo den andra maj 2004 var precis det där ljudet jag hört på film från scudettosäsongen 1999. Tutor, tutor och tutor.
Mitt bland att folk hittar jag delar av folket jag åkt på bortamatcherna tillsammans med. Det blir självklart kramkalas. Hyllningssångerna fortsätter samtidigt som både Roma och Inter får sig en törn då och då, mitt ibland allt bränner man upp en romahalsduk. Upplevelsen från torget denna söndag kommer jag aldrig glömma. Det är en värmande del av livet som kommer följa med mig överallt.
- San Siro i bilder
- Piazza del Duomo i bilder
- Söndagen i video
