Dagispersonal Sökes
Det Italienska daghemmet har lämnat Portugal. Ny personal sökes.
I förrgår kära vänner fick vi uppleva fotbollsraffel i sin fulla prakt där kulmen och avgörandet dröjde ända in på stopptid. Svenskarnas förnöjsamhet borta i Porto över att ha uppnått en sen kvittering för andra matchen i rad förhöll sig förmodligen i paritet med Italienarnas konspiratoriska fantasier i Guimaraes. Matchen var dock som vi alla vet sannerligen inte uppgjord. Åtminstone inte om Svenskarna hade någon form av övertro på sitt utspelade landslags förmåga att alltid komma igen hur långt nere de befinner sig i skorna. Det är bara att gratulera Svenskarna som tycks gå vinnande ur alla viktiga dueller när klockan klämtar med sin intensivaste av taktarter.
--------------------
Italienarna gnäller på domare, strumpor och allt möjligt annat än sig själva. Precis som vanligt med andra ord, ty fallenheten att vägra kritisera sig själv eller sina egna förehavanden är i dagsläget en pinsam övertydlighet i Italien. Tyvärr har enskilda individers personliga vendettor med massmedia fått gå före kollektivets uppsatta målsättningar vilket naturligtvis också präglat resultaten i slutändan.
Att Del Piero sett sina bästa år som fotbollsspelare råder det knappast något tvivel över längre och hans EM-insats, bortsett från en hyfsad insats mot Sverige, var lika dålig som väntad. Vieri har inte heller rosat marknaden den här säsongen men var ändock självskriven i Prima Puntarollen. En hel, frisk och motiverad "Bobo" skall naturligtvis spela men samtliga av nämnda tre kriterier lyste med sin frånvaro under denna Junimånad. Totti behöver knappast någon djupare analys annan än att han svikit sitt land nu två mästerskap i rad och är på god väg att bli ihågkommen som ytterligare en i raden av bortkastade talanger som aldrig riktigt slog igenom på den internationella scenen. Det är enbart i Italien man kan finna tid och plats att krusa för sådana "specialfall" medan gruppen får lida.
Trapattoni har nu två konsekutiva fiaskon som Italiensk förbundskapten och allt annat än en avgång vore farsartat. De som krävde en förändring anbelangande Italienarnas inställning och förhållningssätt till det Italienska landslaget efter Koreakrisen fick se sig grundlurade av en imponerande insats emot Wales där man lätt kunde tro att Gattuso och tio av hans bröder spelade för landslaget. Ett lysande undantag bland alla andra plattmatcher där Trap insisterat med att backa hem och försvara sina ledningar.
Han måste bort och kan gott ta tre av sina skyddslingar med sig i processen.
Den väntade reformen i tränarfrågan är väl att Juventus legendariske fotbollstänkare Marcello Lippi tar kontroll över Gli Azzurri i ett sista försök att styra den kantrande skutan i rätt riktning. Skulle så vara fallet så kommer löjets skimmer att fortsätta att glöda över Italienarna då alla som följt Italiensk fotboll under det senaste årtiondet vet vilka metoder den mannen står för. Hans skrala facit i Europacupspelet och trånande efter internationellt erkännande ser dock för mig ut som ett egoistiskt underliggande motiv för hans eventuella tillträde snarare än att revolutionera och kurera det svårt sjuka landslaget.
Nej usch. Drömscenariot, enligt undertecknad, vore om någon tränare utan dessa band till Italiensk fotboll kunde kliva in och låta prestationerna tala för sig snarare än stjärnstatus och gamla meriter. Fram med ungdomlig entusiasm i form utav Cassano och Gilardino samt krigarinstinkt hos Gattuso. Pirlo ser jag även som en väldigt viktig byggsten i ett nytt och fräscht Italienskt landslag där den egna kreativiteten och anfallslustan ska prägla spelet.
Oavsett vem som spelar så måste det krävas total hängivelse och dedikation till uppgiften.
Italien är en stor fotbollsnation sina internationella fiaskon på senare år till trots. Den som insinuerar någonting annat är inte bara väldigt dåligt påläst utan därtill rent ut sagt oärlig. Tyvärr har dessa dagar kantats av en massmedial kampanj där det Svenska folket sönderbombats med vinklad anti-Italiensk propaganda i syfte att rättfärdiga sina egna färgers väg till kvartsfinal genom ett spel snarlikt sina värsta antagonisters. Catenacciofotbollen har fått ett nytt gulblått ansikte där ändamålen helgar medlen i sån stor utsträckning att vår egen Jon Dahl Tomasson uttalat sin syn på Svensk fotboll som dödssjuk. Det är naturligtvis orimligt att kräva någonting annat av en så pass liten nation som Sverige ändå är men civilkurage och ärlighet baseras väl ändå inte på invånarantalet i ett land?
--------------------
Den nyblivna fadern Gattuso kan därmed lämna Portugal tillsammans med övriga Italienska Portugalresenärer. Från ett dagis till ett eget mer idylliskt och familjärt sådant bör tilläggas...
