Spelarbedömningar säsongen 2003/04
Något sent - men här kommer redaktionens åsikter om våra Scudetto-vinnare.
FÖRSVARARE - DEL 2
Paolo Maldini
Kaptenen stod för ännu en storstilad säsong och ledde sitt lag till Scudetton. Hade tillsammans med Pirlo och Shevchenko flest spelminuter under säsongen. Inledde säsongen med att lyfta den europeiska supercup-bucklan, men fick däremot inte lyfta den trofé han kanske helst hade velat - Intercontinental cup-bucklan.
I säsongens första match i Serie A blev Maldini utvisad efter att ha tänt till på Anconas försvarare Bilica. Ett tilltag vi sällan, eller aldrig, sett Maldini göra förut. Varför det skedde framkom aldrig, även om det sades att han blivit provocerad. Vilket å andra sidan inte är någon som helst ursäkt.
Maldini spelade annars på en mycket hög nivå, match efter match. Även om det märks att han så sakteliga börjat tappa farten. Å andra sidan gör det ingen när han titt som tätt bjuder på sulfinter och klackar på egen planhalva.
Han var så bra att Trapattoni och många andra med känslor för Gli Azzurri gärna ville se honom göra comeback i landslaget. Men till skillnad från Henke Larsson är Maldini en man som står för sina beslut och tackade vänligt men bestämt nej. Milan och familjen kommer i första hand vilket alla Rossoneri är tacksamma för.
Trots sina nyss fyllda 36 år är Il Capitano fortfarande en spelare i yppersta världsklass.
Alessandro Costacurta
Evigt unge Billy trampar vidare i den tröja som han presenterat i snart två decenniers tid. Detta gör han på ett formidabelt sätt. Trots sina 38 år stod han i år i vägen för de flesta anfallsspelare trots att de ofta var både snabbare och starkare än han själv. Det gör inget ty Billys placeringsförmåga och listiga försvarsarbete kompenserar för dessa brister och mer därtill.
Alla minns vi den magiska prestationen Il Professore stod för på Stadio Olimpico mot Roma den 6 januari tidigare i år. Alla var eniga; Totti skulle leda sitt lag till en nästintill ointaglig serieledning och Cassano skulle formligen förstöra Billy med sin irrationalitet och kvickhet. Någon ville annorlunda. Denna någon bäst personifierad som - just det - Alessandro Costacurta. Utan att överdriva tror jag att jag kan hävda att detta var den bästa match jag sett Costacurta stå för - någon gång! Cassano och Totti har sällan fått möta ett sådant intensivt, smart och elegant försvarsspel som Maldini och framförallt Billy utsatte dom för denna afton. De var chanslösa.
Sedan fortsatte det. När väl Billy fick vikariera för någon back så skötte han sin uppgift klanderfritt. List är det bästa ordet för att beskriva Billy. Någon snabbhet värd namnet finns inte där längre (om det överhuvudtaget funnits) och styrkan har knappast varit Billys adelsmärke som fotbollsspelare. Vad som istället kännetecknat Costacurta som fotbollsspelare har varit hans utmärkta förmåga att läsa spelet och stå på rätt plats. Detta gör han på ett strålande sätt än idag.
Martin Laursen
Få spelare har fått utstå lika mycket kritik som Martin Laursen i Milan. Säsongen 2003/04 blev inget undantag för det. Som fjärdeval bland mittbackarna så blev det bara sporadiskt med speltid för den käre Laursen. Detta passar honom illa då han behöver flera matcher i rad för att hitta sitt eget spel.
Som vanligt så spelade han i sina bästa stunder briljant, men sen kommer det även matcher som den mot Lazio i Coppa Italia på Olimpico där han på ett eller annat sätt var skyldig till alla Lazios fyra mål. Tackade för sig efter säsongen och sa att han ville till en klubb där han skulle få mer speltid. Aston Villa nappade på erbjudandet och Milan fick 45 miljoner för en spelare som väldigt få hade fattat tycke för. Gjorde en kanoninsats i EM och fick mycket bra kritik för sitt spel.
Giuseppe Pancaro
Pippo Pancaro kom till Milan som ett ganska anonymt låneförvärv från Lazio. Det mesta kretsade kring att Albertini slängts iväg från Milan och många fans tyckte bytet var skrattretande och ingen hade särskilt höga tankar om den tunnhårige ytterbacken. Pancaros rutin från Serie A visade sig dock vara väldigt nyttig för detta lag och han fann snabbt sin plats på vänsterkanten.
Egentligen var han nog tänkt som en stabil backup till Kaladze, men i och med georgierns stora skadeproblem så var det Pancaro som fick chansen. Han tog den omedelbart och visade prov på bra spel, både offensivt och defensivt. Gjorde ett viktigt mål borta mot Brescia i matchens slutskede och var ett tag inne i ett sällan skådat assiststim då han noterades för 5 framspelningar på fyra raka matcher. Hade initialt ett lånekontrakt på ett + ett år och allt tyder på att Milan nyttjar även det andra året i kontraktet. Kaladze kommer få stark konkurrens även säsongen 2004/05.
Kakha Kaladze
Usch. Det räcker för att beskriva georgierns säsong. Kaladze har nästan konstant varit skadad. De fåtal gånger han deltog gjorde han inte mången glad med sina insatser. Vi vet dock alla vad Kakha är kapabel till och vi får hoppas på att han kan revanschera sig med råge nästa säsong.
