Spelarbedömningar säsongen 2003/04
Något sent - men här kommer redaktionens åsikter om våra Scudetto-vinnare.
ANFALLARE
Andriy Shevchenko
Den ukrainske anfallaren hade en skadebenägen fjolsäsong då han bara nätade vid fem tillfällen i Serie A. Han var ändå spelaren som krönte Milan till Champions League-pokalen med sitt viktiga mål mot Inter i semifinalen och den minnesvärda straffsparken mot Juventus i finalen.
Den här säsongen fann den tvåfaldiga skyttekungen i Italien tillbaka till storformen. Andriy Shevchenko inledde säsongen strålande med två mål mot nyuppflyttade Ancona som följdes upp med ett mål mot Bologna.
Han fortsatte sin målskörd hemma mot Lecce på San Siro där han blev tvåmålsskytt. Det andra målet var minnesvärt då han åkte slalom genom försvaret för att sedan distinkt slå bollen förbi bortamålvakten. Det solomålet påminnde mycket om det han gjorde mot Udinese i den sista Serie A-omgången i hans debutsäsong.
Shevchenko noterades sedan för sitt elfte mål totalt mot Inter i Serie A-sammanhang när han satte spiken i kistan med sitt 3-0-mål. Han blev mållös i matcherna mot Juventus och Parma men hade innan dess pangat in två mål i den regniga bortamatchen mot debutanten Sampdoria.
Ukrainaren tuffade på likt ett lokomotiv när han noterades för fyra mål i mötena med Chievo på bortaplan samt Modena på San Siro. Han var sedan, efter att ha gått mållös i två raka matcher, med i målprotokollet igen när Roma besegrades på Stadio Olimpico.
När halva säsongen hade gått till ända var Sheva ensam ledare i skytteligan med sina 14 mål. Under resterande del av säsongen mäktade han med ytterligare tio mål. Det mest minnesvärda var hans och matchens enda mål i seriefinalen hemma mot Roma som säkrade Scudetton.
Shevchenko säkrade segern i skytteligan när han nätade för 24:e gången i sin 30:e match från start i segermatchen mot Brescia i den sista omgången. Han var en av Milans bästa spelare den här säsongen med ett snittbetyg på 6,49, bara Nesta har ett bättre snittbetyg.
Filippo Inzaghi
Pippo Inzaghi gjorde en fantastisk säsong 2002/03 och kom då upp i finfina 30 mål totalt. Många väntade sig ännu en målrik säsong nu när partnern Shevchenko äntligen hade tillfrisknat.
Tyvärr så började Inzaghis problem tidigt på säsongen och om vi summerar säsongen så var skadorna till slut nästan fler än målen. Han hann dock med att sätta en sen vinstboll mot Bologna, skjuta segermålet mot Ajax och turligt nicka in första målet på Andrea Pirlos frispark i höstderbyt.
Dessutom hjälpte han Italien att ta sig till EM med bl.a. ett hattrick mot Wales på San Siro.Sen dröjde det ända till december och en anonym Coppa Italia-kväll mot Sampdoria innan vi fick se Inzaghi i målprotokollet igen. Comebacken var dock bara tillfällig och skadeperioderna var längre än de stunder han var "frisk".
I februari trodde han att han lämnat skadeeländet bakom sig men kort därefter så saknades han i truppen igen. Mot slutet av säsongen så meddelade Inzaghi att han skulle operera sig för att bli kvitt sina problem. Trapattoni lovade honom att han skulle få en chans att visa upp sin fysiska form innan EM. Inget samtal kom från förbundskaptenen och Inzaghi lämnades besviken hemma i Italien.
Jon Dahl Tomasson
Lo Scorpione Bianco, den vita skorpionen, slog nog många med häpnad den gångna säsongen. Precis som föregående säsong så fortsatte den danske målsprutan som tredjeanfallare, och vilken tredjeanfallare sen! Med Pippo mer skadad än frisk fick Tomasson vid upprepade tillfällen chansen från start. Han svek väldigt, väldigt sällan. Målsumman i ligan hamnade till slut på imponerande tolv mål, och då ska man ta i beaktning att den forne Feyenoordstjärnan inte ens startade 20 matcher.
Tomasson nämns idag med stor respekt i Italien och vissa menar att han på allvar kan konkurrera om en ordinarie plats. Med en Inzaghi som i år kan jag absolut instämma i detta, men en fullt frisk och trimmad Inzagol kan han aldrig mäta sig med. Som en tredjeanfallare är han dock i världsklass, om det nu existerar något sådant.
Tomasson behärskar det mesta som anfallsspelare. Han kan springa ganska i djupled, möta boll, nicka och skjuta med båda fötterna utan att för den delen vara något extraordinärt i något av dessa moment. Det finns dock en sak Tomasson gör bättre än de flesta anfallarna och det är att läsa spelet. Danskens förmåga att intuitivt känna vart bollen kommer hamna i straffområdet är, om inte unik, så i alla fall få förunnad. Sällan ser man en spelare dyka upp på en vad det verkar omöjlig retur med sådan lätthet och frekvens som Tomasson gör.
Tomassons avsaknad av en riktig höjdare till spetskvalitet får anses vara hans minus som fotbollsspelare. Det är just denna avsaknad som gör att dansken svårligen kan bli en riktig frälsare på det sätt som Sheva och Inzaghi varit, för ett lag av Milans magnitud.
Marco Borriello
Den unge napolitanaren hämtades inför säsongen 02-03 tillbaka till Milanos stolthet för vidare utveckling efter fjolårsutflykten till Triestina. Den kraftfulla unga centertanken fann dock inte särskilt mycket plats i Milan dels på grund utav den stentuffa konkurrensen i laget och dels beroende på att Carlo helt enkelt ratade honom för de tuffa uppdrag som Milan ställdes inför så gott som varje match det året. Flera Milanisti hade hoppats återse Marco utlånad i någon annan förening, vilket mycket riktigt också blev så fort vintermercaton öppnades. Krislaget Empoli fann paradoxalt nog även de väldigt lite plats för Marco som stannade på en stänkt balja under sin låneperiod borta i vackra Toscana. Den vinstrika säsongen är sannerligen en som vi sent skall glömma. Frågan är om unge herr Borriello håller med då hans sparsamma deltagande inte direkt frälste någon.
03-04 skulle det dock bli ändring på det. Trodde han. Trots att flertalet Serie A och B-klubbar var och ryckte i honom så satte han sig gång på gång tvärt emot locktonerna. Det spelade ingen som helst roll vem som skickade sina förfrågningar, Marco Borriello ville stanna kvar på Milanello och ta upp kampen om en plats i laget. I efterhand kan vi väldigt enkelt konstatera att beslutet helt klart för egen del får anses som ett felaktigt sådant. 4 stycken inhopp är inte direkt allsidig föda för en skriande hungrig fotbollstalang som enbart kan mättas med speltid.
Det var förmodligen också därför som beslut togs att sända ut honom till Reggina inför kommande säsong. Annars stannar han som ytterligare en i raden av talanger som aldrig infriade de löften som utlovats.
