Krönika: Zlatan eller inte Zlatan, det är frågan
Det är knappt en vecka kvar innan transfermarknaden stänger och det är därmed Mercatons “mellandagsrea”. Milan är på sedvanligt manér på gång igen och alla rykten som avskrivits dyker upp igen, detta samtidigt som Milans pengapung officiellt sett är tom och kal. Hur man bör tolka alla dessa rykten är ett svårt ämne att klargöra. Det ända som är solklart i dagsläget är att ett enda köp, eller lån som det på senare tid handlat om, kan avgöra Milans öde säsongen 2010/2011.
Vi börjar självklart med huvudpersonen i karusellen. Den gänglige Malmöiten med det enorma leendet, Zlatan Ibrahimovic.
Han delar som vanligt alla läger i två delar, de som hatar honom och de som älskar allt han gör.
Vissa av oss försöker göra det hela till en logisk process och tänker då på vad klubben hade kunnat spendera eventuella Zlatanpengar på. Vissa tänker att Zlatans ego inte passar in i familjen Milan, precis som i Barcelona. Man kan säkert t o m argumentera för att hans spelstil inte skulle passa in i Milan.
Låt mig då klargöra min ståndpunkt i frågan.
Först och främst, Zlatan är min absoluta favoritspelare. Inte som potentiell värvning, utan min absoluta favorit bland alla hundratusentals professionella fotbollsspelare. Så att se honom bära mitt lags rödsvartrandiga tröja skulle vara en fröjd, rent känslomässigt sett i alla fall.
Milan har ett par problem. Vi har tydligen inga pengar att spendera på varken löner eller övergångssummor. Vi har inte heller, precis som kollega Naji poängterat, någon suverän prima punta, något som egentligen bör vara en prioritet med det spelsystem vi använder oss utav.
Det jag saknar rent fotbollsmässigt är någon som är mer komplett än Borriello i sin spelstil. En spelare som har ett bredare register och som kan prestera på högsta nivå. Hade jag fått välja hade jag velat ha in en spelare som kan axla bolltrollarmanteln när Ronaldinho är bakfull en söndag eftermiddag eller när Pato är på rehabilitering för en mystisk skada som vägrar läka.
Där passar Zlatan in, det är det inget snack om. Fråga bara ärkerivalerna Inter, Juventusfansen, valfri person runt Nou Camp, en nykter holländare i Amsterdam eller en två-åring från Malmö.
Då kommer vi till den ekonomiska biten där vi mötts av ett enda stort hinder i Huntelaar. Förra sommarens mellandagsräd av herr Galliani har resulterat i att vi nu har en klassanfallare, för det är han trots allt, som vi betalt en hel del för. Huntelaar har passat på att trots sitt väl godkända målsnitt floppa och, när det endast fattas ett officiellt uttalande från ledningen där man i princip ber honom fara och flyga, vägrat gå vidare till någon annan klubb. En annan lösning hade varit att göra sig av med Borriello, men intresset för honom har varit ljummet och t o m svalnat än mer ju längre mercaton lidit. Personligen förstår jag inte vad Barcelona skulle göra av honom om de nu tog honom som en liten avbetalning i en eventuell Zlatan-affär.
Eftersom inte heller Genoa har obegränsat med transferpengar att köpa in spelare och därefter låna ut till Milan står vi då vid ett scenario: Trolla fram en storspelare utan att betala för honom.
Eftersom det inte verkar finnas några världsklasspelare som är kontraktslösa så är det för mig ingen tvekan om saken. Kan vi få Zlatan så är det bara att hugga. Sälj en njure och släng in både Huntelaar och Borriello på köpet. Logiskt sett finns det för mig ingen som helst anledning att tveka. Lägg därtill att jag kommer att inhandla två tusen Zlatantröjor vilket i sig kommer att generera en veckolön för honom.
För er som äcklas av att han spelat i både Inter och Juventus: En spelare som spelat för Juve, Milan och Inter har ingen egentlig preferens till var han spelar bara för namnets skull. Hans identitet som spelare definieras inte av vilket lag han höll på som tonåring. För mig är det inget hinder, och stoppar det inte huvudpersonen själv (som får ta allt gnäll) så kan jag inte komma på en anledning till varför det skulle hindra Milan.
Lite mer inofficiella rykten går om Giuseppe Rossi, denna inbitna Milansupporter sedan barnsben. Jag har länge tyckt att han skulle vara ett mycket bra tillskott till Milan och i år verkar det vara ännu mer så. Han känns som en perfekt backup till Pato om han nu skulle gå sönder igen och kan användas lite överallt på anfallssidan. Han är snabb och har ett utomordentligt tillslag. Till råga på allt så verkar hans prislapp också nästan ha halverats, mest för att han tydligen är för dålig för La Liga.
Dzeko är för andra året i rad aktuell för en sistaminuten-flytt till sitt favoritlag. Hans prislapp lär dock vara alldeles för hög för att han ens skulle vara aktuell, men i en utopi hade han gott kunnat ta Borriellos roll och troligen göra det ännu bättre. Hans målsinne är något som behövs, även om jag hellre ser en spelare med lite mer speed och finess som vår nummer nio. Han är yngre och skulle med all säkerhet vara ett bättre alternativ långsiktigt. Frågan är bara vad herrarna i toppen tänker. Vill man tänka riktigt långsiktigt som man tidigare uttalat eller är man mer sugna på att vinna titlar så snabbt som möjligt och på så sätt kanske generera inkomst....
För att summera det hela verkar världens mest otroliga flytt genom tiderna vara den mest logiska och sannolika för Milan i år. Zlatan på lån med köpoption där Milan betalar en andel av hans lön. Frågan är vad Barcelona tänker i så fall. Jag har aldrig sett Zlatan så fokuserad och sugen på att göra bra ifrån sig som under hans tid i Barcelona, så jag tror absolut inte att hans attityd är ett problem. Att säga att han floppade förra säsongen är nästintill skandal. För Milans skull hoppas jag att Guardiola är så förvirrad som det ser ut. Av alla möjliga kombinationer han kan använda sig av för att utforma sitt tremanna-anfall måste ju Messi, Zlatan, Villa vara bland de absolut bästa. Oh my god…
Vill ni inte ha Zlatan till Milan utan att betala för honom?
Låt mig ge er ett val:
1. Ronaldinho, Zlatan, Pato
2. Ronaldinho, Borriello, Pato
Vilket väljer du?
FORZA MILAN, AVANTI MILAN!
Tänk efter innan ni kommenterar. Använd sunt förnuft och vårdat språk. Lika enkelt som 1+7.
