Milan - Lazio 3-0 (2-0)
Kungen av öst gav oss säsongens första pokal.
Så var det dags för tävlingssäsongen 2004/05 att dra igång och den första utmaningen skulle bli finalen i den 17 italienska supercupen mot ett Lazio som tappat åtta spelare sedan förra säsongen, bl.a. Jaap Stam som fick debutera på riktigt i den rödsvarta tröjan idag.
Finalen är Milans åttonde vilket är rekord i dessa sammanhang.
På läktaren återfanns som vanligt Galliani (för dagen iklädd en horriben helgul slips) och även president Berlusconi.
Ancelotti valde att mönstra följande startelva: Dida i mål, en backlinje bestående av Cafu, Nesta, Stam samt Maldini. Paolo fick därmed ta steget ut till vänsterbacken efter några års spelande som mittback.
I mitten fick Rui för första gången i tävlingssammanhang vikariera för Pirlo som regista. Arbetsmyrorna Gattuso och Ambrosini flankerade honom. Kaká fick starta som trequartista bakom Shevchenko och Jon Dahl.
Matchen inleddes i ett ganska beskedligt tempo. Första farligheten tillföll Lazio efter att Milan gjort det onödigt svårt för sig i försvaret. Istället för att rensa bollen upp i banan eller över sidlinjen så försökte man in i det längsta hitta korta passningar för att spela sig ur situationerna. Istället tappade man boll två gånger om men i sista stund dök Maldini upp och skickade bollen ut till hörna som visade sig bli resultatlös.
Milan ökade tempot efter hand men man lyckades ändå inte skapa några rikigt vassa chanser. Antingen så var avsluten för dåliga eller så misslyckades den avgörande passningen.
Efter dryga tolv minuter var det dock ytterst nära att Maldini blivit målskytt. Kaptenen drog själv upp ett anfall på vänsterkanten och spelade in bollen till en hårt uppvaktad Shevchenko. Ukrainaren fick ingen ordning på bollen men istället studsade den på något underligt sätt ut tillbaka till Maldini som drog till direkt. Bollen tog nesligt i ribbans underkant och studsade med allra största sannolikhet utanför mållinjen.
TV visade ingen slowmotion-repris på situationen, men kommentatorerna verkade inte märkbart upphetsade så jag lever i tron att det inte var mål.
Milans press var nu ganska hård, men Lazio lyckades ändå jämna ut spelet efter halva halvleken. Milans stora huvudbry verkade vara hur man skulle kunna locka upp Lazios disciplinerade lag högre upp i banan, för det var ganska tjockt så fort man närmade sig straffområdet.
Det förlösande målet skulle dock komma i den 35:e matchminuten. Maldini spelade in bollen till Ambrosini i straffområdet. Ambro fintade inlägg och spelade därmed bort sin bevakare. I lugn och ro kunde han måtta etta inlägg mot Shevchenko. Il Re Dell'Est drog till på volley, men fick ingen jätteren träff. Men tur var väl det för halvträffen var alldeles tillräckligt för att leta sig in i bortre hörnet bakom en chanslös Peruzzi. 1-0
Lazio fick nästan omgående chansen att kvittera. Muzzi föll i en närkamp med Stam, men det såg ytterst tveksamt ut om holländaren verkligen foulade sin före detta lagkamrat. Hur som helst ville Collina ha det till frispark.
Dabo var den som skulle få agera exekutor. Till den nye Lazio-tränaren Mimmo Casos stora förtret så gick fransmannen på kraft och sköt över, trots att det fanns en liten lucka i försvarsmuren.
Milan tackade och tog emot och utökade sin ledning. Sheva hittade Maldini på vänsterkanten med en fin crossboll, Maldini fick promenera utan att någon satte press på honom och slå ett inlägg. Vem dyker upp där om inte Shevchenko som skjuten ur en kanon. Ukrainaren smög upp bakom sin försvarare och nickade in bollen i samma hörn som knappt åtta minuter tidigare. 2-0 och Sheva visade med eftertryck att han kommer vara att räkna med i skytteligan även denna säsong.
Milan fick en chans att även göra ett tredje mål när matchuret hade nått 45 minuter. Sheva spelade fram Kaká som fick ett hyggligt skottläge. Brassen lät kanonen tala och Peruzzi fick visa upp en akrobatisk räddning för att hålla bollen ute ur nätmaskorna. Returen föll tillbaka till Kaká som var lite ivrig när han fick chansen på nytt och sköt således över.
Andra halvlek inleddes med en Cafú-show. Il Pendelino lyfte bollen leksamt över både en och två ljusblåklädda Laziali innan han avslutade med ett skott som var ganska svagt och gick utanför.
Milan hade inte tagit foten av gaspedalen utan hotade Lazio gång på gång i inledningen. Sheva väggspelade med Kaká (som klackade fram bollen) och fick ett ganska bra läge, men en Lazio-back kunde styra bollen ut till hörna.
Den hemvändande veteranen Paolo Di Canio, även en gång i den rödsvarta tröjan, fick ersätta Cèsar i den 56:e minuten när Mimmo Caso gjorde sitt första byte.
Milan fortsatte att mala på och 6 hörnor under de första 12 minuterna i andra halvlek visade på vilken planhalva som det spelades mest fotboll.
En bra Lazio-chans kom i den 58:e minuten. En lång boll nådde en helt fri Roberto Muzzi, kanske blev han lite ställd när läget till slut kom. För Nesta hann i alla fall kapp honom och kunde till slut med ganska enkla medel avväpna den förre Udinese-spelaren.
Negro var tvungen att visa upp gymnastiska konster i OS-klass för att förhindra ännu ett Milan-mål när Sheva nästan hittade Tomasson med sin precisa nick.
Kaká och Cafú fick se varsina inlägg räddade av Peruzzi innan Ancelotti bestämde sig för sitt första byte. Tomasson fick utgå och Crespo fick göra tävlingsdebut för Milan.
Crespo hann vara på planen i knappt två minuter innan det sjöng i nätmaskorna bakom Peruzzi igen. Men det var inte han som fick äran att skjuta målet. Nej, det hela började med att Rino Gattuso hittade sin kollega Ambrosini i straffområdet. Ambro vände sig om och sköt rakt på en Laziale. Bollen studsade ut till Shevchenko som lurpassade utanför straffområdet. Han tvekade inte en sekund utan drog till på volley, än en gång, och bollen borrade sig vackert in i samma hörn som de tidigare avsluten, även om det var i den andra målburen denna gång. 3-0 och Sheva har inlett säsongen med ett hat-trick.
Milan verkade dra ner lite grann på tempot nu och Caso insåg nog slaget förlorat och lät ett par unga spelare, Sannibale och Corsi, få chansen i slutet av matchen. Sheva var en hårsmån från ett fjärde mål när han fick bollen i ett fritt läge av Rino. Mottagningen misslyckades och Peruzzi kunde pusta ut.
Cresos framträdande varade inte ens i åtta minuter innan han tvingades traska av. Det är osäkert om vad som var problemet men på TV verkade han uppgivet visa upp en plåstrad tumme och sucka tungt. Serginho fick ersätta hursomhelst.
Lazios bästa chans tillföll Zauri när det återstod fem minuter. Dabo sköt ett skott som studsade vidare via någon spelare till en helt fri Zauri som hade gott om tid att avsluta. Skottet blev lågt och på väg in i mål trodde väl alla. Alla utom Dida som än en gång lyckades med en omöjlig fotparad. Världsklass av brassen som stått overksam i långa stunder.
Cafú och Sheva fick varsina chanser i slutet utan att förvalta dem väl.
Segern var odiskutabel och Milans femte i Supercupen. Fem segrar har inget annat lag mäktat med sedan man började med denna final 1988. Juve ligger närmast med 4.
En minst sagt bra och övertygande start på säsongen, detta ser lovande ut!
