Matchrapport Milan-Lecce 4-0: Sprudlande fotboll inför ögonen på Zlatan
Det stora samtalsämnet inför matchen var naturligtvis Zlatan Ibrahimovic. Zlatan satt med Berlusconi och Galliani på läktaren och njöt när Milan visade upp fotbollspropaganda.
Innan match handlade nästan allt om Zlatan som inte ens skulle spela. Men frågorna var ändå många:
1) Hade allt prat om en eventuell transfer med Zlatan som huvudperson påverkat de andra i truppen, stört koncentrationen och uppladdningen inför matchen?
2) Hade allt prat istället väckt gnistan hos de spelare som - från den åldersfixerade delen av fotbollspubliken – anklagats för att vara för gamla för att spela fotboll?
3) Hur skulle Borriello, som anses vara den som får stiga tillbaka för Zlatans inträde, reagera? Nervöst eller med ett jävlar-anamma?
Det fanns även frågor som inte berörde Zlatan alls. Det fanns stora möjligheter att få se något av de andra nyförvärven, särskilt Sokratis eller Kevin Prince Boateng. Brassetrion väckte också många nyfikna frågor.
Matchen inleddes ganska trögt med avvaktande spel från Milans sida. Tempofattigt och lojt i allmänhet, Seedorf fick matchens första målchans i den åttonde minuten efter att Ambrosini mycket vaket spelat fram honom. Seedorf, som inte alls var sig själv för kvällen, sjabblade bort det fina läget utan att komma till avslut.
Två minuter senare störtade Antonini fram på vänsterkanten efter fint samspel med Ronaldinho. Avslutet kom dock alldeles för tidigt, Antonini kunde gott ha avancerat flertalet meter till innan avslut. Det viktiga med situationen var dock att samspelet med Ronaldinho – som fungerade så fint under förra året – lyckades hitta fram tidigt på säsongen.
Thiago Silva, som många förväntar sig mycket av, klev fram i den tolfte minuten med ett distinkt skott som räddades till hörna. På hörnan var Silva nära att nå dit med huvudet men efter en klart misstänkt hands-situation avvärjdes faran för Lecces del.
Ytterligare två minuter senare var det dags för Pirlo och Pato att visa vilket humör de var på för kvällen. Pirlo slog en perfekt långpass i djupled till Pato som – sin vana trogen – löpte helt rätt i förhållande till bollbanan. Pato missade dock avslutet. På sex minuter hade flera av kvällens huvudrollsinnehavare presenterat sig i olika situationer, två minuter mellan varje situation. Därför var det inte alldeles förvånande att nästa fina chans skulle komma två minuter senare. Chansen dök upp efter att Lecce varit i ett av sina få anfall. Lecce-spelarna var lite slöa tillbaka och gav utrymme för Seedorf, Borriello och Ambrosini. Ambrosini passade fram till Pato som kom springande på Milans högerkant och med ett lågt skott till höger om Rosati i Lecces mål fixade säsongens första mål för Milan.
Efter det första målet fortsatte Milan att trycka på. Än en gång drev Ambrosini upp bollen mot anfallet och spelade fram till Pato som i sin tur nådde en ganska fri Seedorf. Seedorf missade helt, men bollen gick vidare till Ronaldinho som efter en tilltrasslad situation fick fram bollen till Seedorf återigen. Men Seedorf sköt rakt på Rosati som räddade till hörna. Ronaldinho tog hand om hörnan från vänster. Bollen nådde in centralt i straffområdet och i ett väldigt trångt utrymme kunde till sist Thiago Silva sparka in bollen i mål. 2-0 till Milan.
Mer och mer skulle komma att handla om Ambrosini och Ronaldinho, framför allt den senare. I den 26:e minuten spelade de båda herrarna ett klapp-klapp spel sinsemellan och Lecce-försvaret kunde bara titta på då bollen nådde fram till Borriello från Ambrosinis fot. Borriello var tyvärr inte helt i balans och därför skulle 3-0-målet låta vänta på sig. Borriello gavs ytterligare en möjlighet från kapten Ambrosini ett par minuter senare då kaptenen bröstade fram till Borriello. Borriellos skott räddades av Rosati. Men en minut senare kom det, 3-0-målet. Lecce försökte sig på ett anfall som bröts av, gissa vem? Jodå, kaptenen fanns även på rätt plats i detta ögonblick. Efter den fina brytningen spelade han fram till Ronaldinho som retfullt enkelt hittade Pato med en djupledsboll. Pato höll huvudet kallt och rundade Rosati för att avsluta med att rulla in bollen i ett tomt mål.
Matchen fortsatte att se likadan ut i den första halvleken, Ronaldinho showade, Ambrosini såg ut som en grekisk gud i sitt arbete, Pirlo hade hittat sitt forna jag igen och Pato avslutade. Med fem minuter kvar att spela hittade Ronaldinho fram till Pato som försökte klacka i mål. Med två minuter kvar hittade Ronaldinho än en gång fram till Pato som avslutade i gaveln. Den första halvleken slutade strax därefter och det bjöds på stor uppvisning på San Siro.
Under pausen presenterades Zlatan som i just det ögonblicket inte alls kändes som någon räddare i nöden efter den sanslösa första halvleken.
I den andra halvleken hände inte en bråkdel av det som skett i den första. Den evigt unga Inzaghi kom in efter tio minuter och lobbade strax därefter i stolpen framspelad av Ronaldinho. Förutom några bra skott av Pato och Inzaghi hände inte mycket annat av värde i den andra halvleken, inte förrän i den sista spelminuten. Efter lite bolljonglerande av Gattuso och Kevin Prince Boateng nådde bollen fram till den centralt stående Filippo ”Pippo” Inzaghi som aldrig missar sådana lägen. 4-0 var ett faktum och en kort stund efter att Inzaghi skrikit sig hes över sitt mål blåstes matchen av.
Man kunde konstatera att Zlatan-affären inte hade stört koncentrationen hos någon, tvärtom var flertalet av Milans spelare oerhört inspirerade, inte minst de som går under epitetet ”gamlingarna”. Borriello var spelsugen och försökte visa sin plats, lite för mycket för min smak dock - jag har aldrig sett Borriello i offsideläge så frekvent tidigare. Jag ska inte klaga på Borriello om han fortsätter med det framöver, eftersom han sannolikt spelar i Juventus inom kort.
Av nyförvärven spelade endast Kevin Prince Boateng, men självklart behöver han några matcher innan han finner sin plats. Han gjorde det bra i en - för honom - ovan position.
Det är alltid svårt att säga om matchbilder som den här främst beror på att det förlorande laget var urdåliga eller om det vinnande laget var kanonbra. Men Ronaldinho var i alla fall på humör och Ambrosini den klippa vi blivit bortskämda med. Det såg mycket förtroendegivande ut inför framtiden, en framtid där Zlatan och eventuellt även Robinho vill vara med och skriva historia.
FAKTA
MILAN - LECCE 4-0 (3-0)
1-0, Alexandre Pato (16´)
2-0, Thiago Silva (23´)
3-0, Alexandre Pato (28´)
4-0, Filippo Inzaghi (90´)
MILAN (4-3-3)
Abbiati
Bonera – Nesta – Silva - Antonini
Ambrosini – Pirlo - Seedorf
Pato – Borriello - Ronaldinho
LECCE (4-2-3-1)
Rosati
Donati– Sini - Ferrario - Giuliatto
Munari – Grossmüller
Vives – Giacomazzi – Mesbah
Corvia
Byten Milan:
Borriello UT – Inzaghi IN (61´)
Ambrosini UT - Gattuso IN (71´)
Pato UT – Kevin Prince Boateng IN (76`)
Byten Lecce:
Giuliatto UT - Chevanton IN (32)
Munari UT – Piatti IN (54´)
Chevanton UT – Brivio IN (89`)
Varningar Milan:
Varningar Lecce:
Grossmüller (80´)
Domare: Peruzzo
Publik: 42 000
