Krönika: Säsongens Milan och en utvärdering av sommarens mercato
Snart är vi där; om dryga två veckor sätter spektaklet i gång. Serie A är tillbaks, denna gång starkare än på länge. Kan Milan upprepa förra säsongen eller ska man till och med våga drömma om en Dubbel?
Efter fjolårets nästintill overkliga Serie A säsong av Milan är det snart dags för en ny upplaga av världens tuffaste fotbollsliga. Flera lag har gjort ypperliga transferkampanjer. Av de främsta rivalerna har Inter varit mest aktivt på mercaton. Inte nog med att man värvat flera högklassiga spelare, detta dessutom till förmånliga pris, laget har dessutom bytt coach. Fotbollsaristokraten Roberto Mancini har fått hoppa på det sjunkande skepp som Zaccheroni lyckades föra till CL plats till slut.
Inter kan bli mycket farliga under säsongen, åtminstone i ligan. Men kan de rå på Milan? Ett Milan som vann ligan förra året i förkrossande stil och som under sommaren förstärkt ett superkollektiv med inte mindre än fyra kvalitetsspelare. Som jag ser det behövde Milan inför denna säsong göra tre spelarköp. Först och främst ville jag se en stark mittback som kunde avlasta Maldini och Nesta emellanåt (vi kan inte räkna med att Billy kan göra detta i all oändlighet på ett tillfredställande sätt). Vips, mercaton hade inte ens tagit fart innan det stod klart att Stam officiellt var en Milanspelare. Vilken bättre mittbackskollega kunde man ha önskat sig?
Stam har under sina tre säsonger i Italien bara blivit bättre och bättre. Det som ibland såg lite väl brutalt ut i England har slipats och förbättrats avsevärt under den hittills treåriga sejouren i Italien. Inte nog med att den holländske jätten briljerar på sin mittbacksposition; i Lazio har Stam under stora delar fått spela högerback och denna uppgift har han skött med bravur. I Milan är det med största sannolikhet tänkt att Stam under större delen kommer att spela ihop med Nesta i mittförsvaret, ett gammalt Lazio garde som nu kommer att utgöra stommen i Milans försvar.
Vår älskade Capitano kommer därför med största sannolikhet ofta(st) att husera ute på sin gamla vänsterkant och ska man döma av matchen mot Lazio i Supercupen så kan han fira stora triumfer på den positionen än idag. Cafú kommer att flankera sin kant på sedvanliga vis. Vi som såg honom i onsdags mot Barcelona kan vara väldigt säkra på att vi kommer få se en Cafú i världsklasslag även denna säsong.
På mittfältet behövdes egentligen ingen förstärkning, det viktigaste var att bekräfta de spelare som genomförde förra säsongen på ett sådant fantastiskt sätt. Detta har man gjort och man har slängt in en joker vid namn Vikash Dhorasoo för att ge ökad konkurrens och bredd till det redan slagkraftiga mittfältet. Vikash tror jag kan bli en mycket angenäm överraskning för många Milanälskare. Fransosen besitter en snabbhet de första meterna som få mittfältare kan skryta med.
Anfallet som redan innehöll tre förstklassiga anfallare i Sheva, Inza och JDT har i år fått det komplement som behövdes för att göra anfallet komplett: hans namn är Hernan Jorge Crespo. Milan har saknat en ingrediens i anfallet de två senaste åren och den stavas T-Y-N-G-D. Trots att alla våra forwards är duktiga i läget i sitt huvudspel så är de inga renodlade huvudspelare, även om Sheva numera utvecklats till en extremt bra huvudspelare. Vad jag menar är dock att Crespo är en spelare, som i likhet med en Bierhoff i fornstora dar, kan avgöra de möten när det går grus i det kollektiva maskineriet. Argentinaren kan med en nick avgöra de matcher som framförallt säsongen 02/03 var så förtvivlat svåra för det milanesiska ekipaget.
Denna värvning gjorde Milan komplett. Trots att Crespo har en mindre lyckad säsong bakom sig är han en kvalitetsspelare som under Ancelottis ledning återigen kan få luft under vingarna. Detta är jag helt övertygad om.
Dessutom vill jag passa på och välkomna vår egen supertalang Fabricio Coloccini. Argentinaren som under tre av diverse vistelser på lån i Spanien är nu äntligen tillbaks där han hör hemma; AC Milan. Argentinarens utveckling i Spanien och fina prestationer i både Copa America och OS under sommaren, kombinerat med det faktum att hans kontrakt går ut nästa sommar, tvingade i princip Milanledningen att ta tillbaks den argentinske landslagsbacken. Nu när Maldini mestadels kommer att befinna sig ute på flanken måste detta ses som ett mycket välkommet tillskott. Colo kommer att göra Milan ännu starkare, och vem vet; under Maldinis, Nestas och Stams vägledning kanske han utvecklas till den superback alla en gång trodde. Vi kan bara hoppas.
Avslutningsvis vill jag bara runda av med att ge mina synpunkter på vad jag tycker vi kan förvänta oss av Milan i år. Naturligtvis är det svårt att spekulera i favoriter i de olika turneringarna då man inte ens sett många lag spela än. Men i vanlig ordning sticker jag ut hakan.
Även om många lag gjort väldigt fina transferkampanjer denna säsong så ser jag inget lag inom den europeiska toppfotbollen med samma kapacitet och bredd som Milan.. Om man ser till endast materialet så har Milan faktiskt inte en enda svaghet. Truppen är med största sannolikhet den bästa någonsin i Milans historia. Så många alternativ. Nu när vi dessutom fått in Stam som kan vikariera på Cafús högerbacksposition och Rui visat framfötterna på registarollen i Il Genios frånvaro har vi fått två sparkapital på två väldigt viktiga positioner som vi inte var i närheten av förra säsongen.
Målet måste naturligtvis vara att ta Dubbeln och detta gör varken vår ledning eller spelare någon hemlighet av. Dock måste det erkännas att både ta hem CL och Scudetton är otroligt svårt, så om jag var tvungen att välja skulle valet definitivt falla på en CL-titel.
Imorgon spelar vi i den årliga Trofeo Berlusconi mot Juventus. Kanske kan den matchen ge några indikationer om hur säsongen kommer att förlöpa. Kom dock ihåg en sak; traditionen säger att förloraren av Trofeo Berlusconi vinner ligan, även om denna trend kommit en aning på skam på senare år.