Betraktelser ifrån underjorden
Varning! Artikeln innehåller allehanda pessimistiskt innehåll.
Det tog tre omgångar innan Italiensk press enväldigt fällde sin dom. Milan är slut, glöden och segerviljan finns inte längre, försvaret är föråldrat och nu börjar ålderskrämporna ta ut sin rätt. Shevchenko gör inte mål längre, Inzaghi håller inte längre, Crespo är en glaslirare och Andrea Pirlo har en gång för alla visat att hans spelarkompetens inte lämpar sig bäst i positionen som defensiv samordnare på mittfältet. Katastrofen är ett faktum och det enda sättet att få ordning på laget är genom att vidta hastiga åtgärder. Rejäla ommöbleringar fordras externt såväl som internt. Så fort marknaden öppnar igen så måste vi handla med kraft och precision.
Det är ju faktiskt Gallianis fel alltihopa.
Paolo Maldini har gått ut i media och varnat sina lagkamrater för att upprepa liknande insatser som den senast på hemmaplan. Vänta ett ögonblick nu Paolo... Med all respekt för Il Capitano så undrar jag om han tittat på matchupptagningar av sina egna insatser hittills i år. Det är en sak att uppmana sina lagkamrater till kamp men budskapet blir lite halvt tveksamt när man själv inte ser ut att orka lyfta båda fötterna från markytan och nicka bort en boll. Självmål någon?
AC Milan finns inte längre. Laget (med stort L från svunna tider) är ersatt av en bunt håglösa och ointresserade girigbukar som passivt betraktar hur såväl Messinas som Livornos unga och löpvilliga ungdomar tillåts sprinta runt de rödsvarta i åttor. Spel med hög handväska kan man säga om man vill använda sig av någon modifierad form av ishockeyspråk. Vem vill äventyra en kluven hårtopp eller ett brustet nagelband på något så trivialt som en fotbollsmatch?
Dolce & Gabbana har inlett sitt samarbete med Milan i rätt läge. För ändamålet har väl varit att marknadsföra sin damkollektion då spelarna agerar i det närmsta såsom ena riktiga fjollor.
Fattar ni inte att vi halkat efter Juventus, Inter och till och med Lazio redan efter 3 omgångar? Juve som i denna "post-Legro-era" numera funkar perfekt i och med Zlatans ankomst till klubben. En glimrande fotbollsunderhållning bjuds vi på och målen hängs högt och ofta på bästa Clintan-manér. Desto mer imponerande blir det när man under lupp granskar vilket motstånd det handlat om. Inter har ju också fungerat alldeles lysande även om Adrianos målform är särskilt oroande sett igenom rödsvarta brillor. Jag tror att han kommer att bibehålla den målaptiten och därtill stegra densamma lagom till vårtampen.
Lazio såg redan innan krisen ut som en av tradition riktigt svåröverkomlig bortamatch. I dagsläget så vore Mount Everest en mer lämplig jämförelse. De sargade himmelsblå krigarna har övertygat under säsongsupptakten och ser mer och mer ut som en reell kandidat till en topplacering. Kanske gjorde Massimo Oddo ändå rätt som stannade i Lazio trots sin öppna flört med Juventus i somras och vem vet om Cesars inställda flytt till Inter var en skänk från högre makter? De ska vara glada att de fortsättningsvis får bära "Biancoceleste" liksom sina trogna och prövade fans.
Bitterhetens skrud har ju som bekant aldrig riktigt klätt Laziosupportrarna.
Det är övertydligt redan nu mina vänner. Årets Serie A är ännu blott i sin linda men är redan nu början på slutet av en epok. "I Meravigliosi" är numera enbart en illustrativ liknelse då en del av spelarna är bildsköna att beskåda i avsaknad av nämnvärt fotbollsspel att tala om. De som jämförde detta Milan med Sacchis äckligt disciplinerade segermaskin (jag tackar Timo Lahtinen för lånet) eller Capellos fulländade fotbollslag har fått sig en rejäl näsbränna. Vänner, vi får helt enkelt sikta in oss på att utmana om ligatiteln nästa år då det sista tåget lämnat perrongen. I år har vi ingenting att komma med, annat än en imponerande ensemble till modeshowerna inne i centrala Milano. Dolce & Gabbana kan vara stolta över sitt samarbete med Milan och får nästa år inleda sitt herrprojekt med antingen Inter eller Juventus.
