Shevchenko - Konstnären
Vid nästa krogbesök sitter beställningen av en "White Russian" lika klockrent som vår guldgosses sanslösa mål denna afton. En galen träff signerad Shevchenko rundar av en memorabel afton på Olimpico.
Innan jag inleder denna matchrapport så vill jag först och främst ursäkta min undermåliga krönika från tidigare i veckan. Budskapet var tydligen alltför luddigt för att komma fram till er kära läsare. Sådär, sorted! Nu till avhandlandet av denna kavalkad i fotbollspropaganda som vi denna kväll fick njuta av. Domenico Casos Lazio var som börligt skrudade i himmelsblått denna match och ställde upp med en något överraskande startelva utan hemmasonen Paolo Di Canio. Carletto Ancelottis Milan bjöd inte på någon Andrea Pirlo från start utan mönstrade en elva inklusive mittstoppern Massimo Ambrosini vilket vittnar om en något mer defensiv prägel än tidigare.
Halvlek Numero Uno
För att sammanfatta halvleken kort: Milans bollinnehav och skenbara spelövertag tycktes mer vara ett taktiskt drag från hemmalaget. De rödsvartas inkompetens i försvarsspelet under senare tid skulle exploateras genom snabba omställningar, någonting som fick stå som ledmotiv för matchens första 45 minuter. Efter fyra minuter bjuds vi så på matchens första målmöjlighet och det är hemmalaget som bjuder på grannlåten. Massimo Oddo bjuder på en frän soloraid och lyckas nå en framstörtande Luciano Zauri med ett underbart inlägg. Zauris nick däremot är inte av lika hög karat som framspelningen och Dida lyckas hålla bollen. Milan var varnat och återigen så lämnade markeringen en hel del i övrigt att önska.
Efter denna stora målchans så går matchen in i en fas där ingenting, ingenting och absolut ingenting inträffar under lite drygt en halvtimmes matchtid. En katastrofalt krampaktig framtoning av bortalaget i kombination med ett anfallsovilligt hemmalag är faktorerna till denna väldigt ointressanta matchfas. 35 minuter in i halvleken så bryts dödläget när Crespo tillåts traska runt och kruta på från snäv vinkel. Peruzzi avvärjer säkert och läget rinner ut i sanden.
En minut senare så lyckas Lazio ordna en frispark strax till vänster om straffområdets vänstra hörn. Efterspelet till densamma når fram till lagkapten Fernando Couto som tämligen ostört tillåts hoppa upp mellan Cafu och Maldini. Dida är chanslös och ytterligare ett mål av karaktären urusel markering tillskrivs AC Milans redan nu övertrasserade målkonto. Ett av världens starkaste försvar ska inte agera på ett sådant sätt oavsett om målet i sig är vackert.
1-0 är det dock och Lazio hade lyckats med sin taktik. Milans övertag hade inte resulterat i någon som helst rejäl chans och Domenico Caso såg dittills ut som en segermakare.
Kaká bjuder på ett hårt skott utan att resultera och Maldini får också chansen att nicka in en kvittering på en hörna strax innan pausvilan men lyckas inte få avslutet innanför ramen. Spelarna går ner för trapporna och pausvilan inleds.
Halvlek Numero Due
Carlo gör ett väntat drag när Rino Gattuso får kliva av till förmån för Andrea Pirlo. Gattuso som behövs i mötet med de fysiska Skottarna (nåja, det finns väl nån inhemsk förmåga) i Celtic hade inte haft någon speciellt lyckad afton och överskuggades kraftigt av Ambrosini som lyckades hålla rent mer eller mindre på egen hand. Tack vare bytet så blir Milans passningsspel naturligtvis mer flytande och tempostarkt. Chansskapandet lyser dock fortfarande med sin frånvaro. Istället så bjuds vi på en mycket tråkig incident efter 53 minuter spelade. Ambrosini lyckas ta sig före Antonio Filippini i en löpduell samtidigt som han får ta emot ett par småsmällar i bakhasorna. Reaktionen är lika eldig som idiotisk. En smäll med armbågen träffar Filippini och Paparesta gör helt rätt när han visar ut Max för tilltaget. Undertecknad tycker att reaktionen är oförklarligt idiotisk då han stått för en alldeles strålande match vilken han därmed spoilerar i och med ett ögonblick av odisciplin. Trist.
Kaladze och Crespo som fått förtroendet från start byts ut i ett sista desperat tärningskast av Carlo. In kommer Pancaro och Tomasson efter 68 minuter. Vändningen av matchen kunde börja. Den hårt hållne Shevchenko hade inte utmärkt sig speciellt mycket under matchen och kunde i ärlighetens namn lika gärna ha följt med Crespo ut. Tur för Milan så behöver man inte ge honom speciellt stora lägen för att mjölka honom på mål, såna detaljer klarar han gott av själv. En Milanhörnspark sveper över klungan stående vid den främre stolpen. På den bortre så står Shevchenko och lyckas vända på den klassiska femöringen innan han instinktivt trycker upp bollen i nät. 1-1 som en blixt från en klar Biancoceleste-himmel och vips så var vi tillbaka i matchen.
Nota bene, trots att Milan spelar med en man mindre så styr man matchen fullständigt. Lazio sticker upp i kontringar. På hemmaplan!
Fyra minuter senare så bjuds vi på mästerverk del två. Shevchenko lyckas att ta sig förbi ett gäng Laziospelare innan stora kanonen avlossas. Mycket har jag sett i mina dagar men det här målet glömmer jag liksom övriga vittnen nog aldrig. Rakt upp i krysset och kallduschen kunde sakta börja porla ner över Curva Nord. Milans jakt på mål förbyttes nu i en desperat kamp mot klockan, skulle grabbarna klara av att rida ut stormen? Svaret på frågan skulle bli ja men det var inte långt ifrån att Lazio lyckades nå en kvittering.
80 minuter in i matchen så dimper bollen ner perfekt på Simone Inzaghis panna. Junior Pippo som fört en alldeles egen kamp med Nesta lyckas ta sig före och kan med enorm kraft rikta en nick som dock dunkar i ribban. Denna chans skulle visa sig vara den enda Lazio lyckas vaska fram på slutet och faktum är att Milan har ett antal riktigt feta lägen att punktera matchen. Resultatet står sig matchen ut och bragden är därmed ett faktum. Milan har vunnit och har imponerat.
Avslutningsvis hade jag tänkt avrunda med lite individuell spelarkritik och några funderingar. Ambrosini kan naturligtvis inte berömmas för sitt korkade tilltag men spelet han stått för dessförinnan bådar gott. Klarar han av att hålla tillbaka sina impulser så kommer han att bli viktig fortsättningsvis för oss och en Massimo Ambrosini i form är nog rätt nära en världklassnivå. Shevchenkos match är inte märkvärdig men det är ju kvällar som dessa som man egentligen begriper vilken otrolig förmåga han besitter. Två klassiska mål räddar sitt lag ifrån ytterligare besvikelse och vilka mål sen. Världsklass! Spelet fungerar allt bättre och blir effektiviteten högre så kommer framtiden att ljusna för Milans del.
Mer negativt dock är det sätt som Maldini väljer att ventilera sin frustration på. Efter att en bollkalle inte lyckats leverera honom en ny boll i samband med ett inkast så börjar Il Capitano att gorma otroligt överraskande kritik. Maldini menar att bollen dröjer för mycket och att grabben borde lära sig att raska på. En spelare med sådant renommé kan föra sig med mer klass och stil utan att behöva skämma ut sig i global television.
Det är dock med stolthet vi kan konstatera att Milan avverkar en bortamatch med gott resultat. Nu är det dags att börja plocka poäng hemma också!
