Derby Dolorosa
En eloge till alla Interisti.
Det finns människor på denna jord som utför välgärningar som man inte trodde var möjliga. Människor som viger sina liv för att ge andra ett värdigare liv på vårt ack så eländiga klot.
Inter-fans tror säkert att de kan räkna in sig till denna skara då de håller på sitt inte alltför segerstinna lag. Ty de är ju så ädla att de väljer att älska ett lag som är dömda att förlora för all framtid. De älskar sitt lag trots eviga motgångar och problem, det är kärlek det mina vänner. Hade det funnits ett nobelpris i ädelhet så hade Inters-fanskara haft en lika fast plats i Blå Hallen som Kung CG själv.
Vi Milan-fans, vi är ju bara en bunt medgångssupportrar! Vi som slutit förbund med hin hole själv, bör dagligen straffa oss själva för de synder som vårt kära lag stått för cirka 20 år sedan. Vi bör piska oss och pina oss för att vi alltid får orättfärdiga straffar och oceaner av tilläggsminuter när vi som bäst behöver det.
Vi älskar ju något så motbjudande som ett lag som faktiskt haft (och har) framgångar. Jag menar hur lätt är det inte att älska ett lag som vinner? Ett lag som bjuder på fint spel och lyfter bucklor med jämna mellanrum. Man behöver ju inte ens anstränga sig för att le. Usch, fy och tvi på oss.
När alla andra argument tagit slut så blir vi anklagade för att vara medgångsfans. Tack! Det satt ju som en isig snöboll i nian en kall novemberkväll. Ett regelrätt hån mot alla de som stöttat laget i ur och skur. Vår historia må kanske inte vara så tragisk de senaste åren som våra kusiners, men det sista jag tänker göra är att be om ursäkt för att jag håller på I Rossoneri.
Vad skulle då hända om Inter faktiskt gick och vann nånting? Skulle alla Inter-fans tvingas avgå från sina positioner som anhängare av de ständigt underpresterande svartblårandiga lillebröderna från Milano? I så fall skulle ju hela deras image som välgörenhetsfans till laget, med I-landsresurser och U-landsspel, kastas omkull.
Man börjar bli van. Att laget blir misstänkt och skyldigförklarade varje gång de vinner. Man kan alltid återkomma till det. Det är det som är bra med Milan, man behöver aldrig berömma dem för en god match för det finns alltid grunder till misstanke om fiffel.
Av någon anledning gäller inte oskyldig till motsatsen bevisats när det gäller Milan. Nej, det är fullt tillåtet att döma ut oss på endast indicier.
Charmiga Messina t.ex. som hyllats som en frisk fläkt i Serie A. De har en alldeles nybyggd och mycket fin stadion (som kostade Gud vette hur många miljoner att bygga). Det märkliga är dock att man under en längre tid haft ekonomiska problem och inför förra säsongen i Serie B hade man inte ens råd att värva några spelare när tränaren bad om det. Trots det kunde man alltså bygga en splitterny stadion. Allt har väl naturligtvis gått regelrätt till får vi förutsätta, men jag tror mig kunna gissa till vad det sagts om Milan varit i en liknande situation.
Jag tänker inte be om ursäkt för att jag håller på Milan. Jag är ingen medgångssupporter. 5-0 eller 0-5 på söndag kommer inte att ändra kärleksförhållandet till Mitt lag.
Det finns fler som har äkta känslor för Milan i detta avlånga land. Höj era röster på söndag, för vi vill ju inte att de stackars Inter-fansen får något att jubla över. Ty det skulle inte matcha deras sorgsna själar.
FORZA I RAGAZZI ROSSONERI - PER SEMPRE
Det var en gång en mesig Interista
Som levde ett liv i det trista
Ty laget som han gilla'
Spela' så illa
Att Scudetton 89 nog förblir den sista
- Uusitalo/Haile
(Notera att alla hänvisningar till Internazionale som ett vinnande lag är strikt hypotetiska och på intet sätt i linje med undertecknads framtidsprofetior.)
marko_u@hotmail.com
