Atalanta - Milan 1-2
Milan avgjorde i sista sekunden - bokstavligt talat.
Carlo Ancelotti hade hela veckan påpekat hur svår match Milan hade framför sig när man reste den korta sträckan till Bergamo.
Trots vinster mot Manchester United i Champions League och derby mot Inter, så kändes denna match på ett isigt Atleti Azzurri som en ytterst svår uppgift.
Ancelotti valde att spara spelare till tisdagens CL-retur och det innebar en steril fyrbackslinje bestående enbart av naturliga mittbackar, med andra ord Stam, Nesta, Maldini och Billy.
I mitten fick efter en lång tids frånvaro se Dhorasoo tillbaka, Pirlo fick fortsatt speltid medan Brocchi fick Gattuso-platsen till höger. Kaká formade offensiv trio tillsammans med Tomasson och Crespo.
Som väntat så var det ingen klang och jubel-fotboll som det bjöds på. Milan fick en tidig chans när Crespo efter en hörna fick chansen på halvvolley. Träffen blev bara halv och Atalanta kunde rensa.
Atalanta skrämde de tillresta Milan-fansen när Bernardinis frispark gick över samtliga spelare (möjligen en liten touch från Capelli) och studsade ut från stolproten. Maldini å sin sida stormade fram från sin mittbacksposition och var först på en fin passning från Pirlo, men Calderoni i Atalanta-målet var vaken och täckte upp när Maldini skulle avsluta.
Stam fick en jättechans med Calderoni överspelad, men förpassade bollen över mål.
Dida fick visa upp sig i början av andra när han snabbt kom ner och räddade Makinwas skott. Makinwa torterade Milan-försvaret med sitt kvicka steg och sin irrationalitet. Efter knappt en kvarts spel var han på väg att sprinta förbi Nesta som drog honom i tröjan, domaren lät spelet fortgå och hemmapubliken var i uppror. Enligt många var det ett solklart rött kort på Nesta, en så kallad frilägesutvisning. Möjligen så domaren att Makinwa tog ner bollen med handen i momentet innan och friade därför för båda förseelserna.
Milan stångade gång på gång in i Atalanta-muren och spelet var allt annat än bra. Ambrosini och Serginho fick komma in, utan att till en början göra någon märkbar skillnad.
Det skulle vara Ambro som till slut ändå skulle bryta dödläget. En frispark från höger (från Pirlo) hittade en förvånansvärt fri Ambrosini som distinkt kunde nicka in sitt första ligamål för säsongen.
Milan hann knappt fira färdigt innan den evigt terroriserande Makinwa kopierade Ambrosinis bedrift och nickade in kvitteringen. Bernardini noterades för assisten.
Atalanta kunde sedan ha vunnit matchen, men, trots att han blev frispelad av Makinwa, så kunde inte Lazzari avsluta bättre än rakt på Dida.
Inzaghi fick göra en efterlängtad comeback 15 minuter innan ordinarie matchtids slut och det skulle visa sig vara ett viktigt, om är kort, inhopp. Dessutom mot det lag i där han fick sitt genombrott en gång i tiden.
Makinwa fick mot slutet ett nytt nickläge, men än en gång kunde hemmapubliken bara sucka åt ineffektiviteten. Inzaghi kom nästan fri med Calderoni, men Rivaltas desperata tackling avvärjde och Tomasson briljerade med en bicicleta som dock gick rakt på hemmamålisen.
Domaren annonserade 3 extra minuter som fördröjdes pga. ett byte i hemmalaget. Den lilla extra tiden var tillräckligt för Milan att ro hem segern på. Ett inlägg skarvades av Kaká fram till Inzaghi som tvingade fram en reflexräddning från Calderoni. Först fram på returen var Pirlo som säkerställde Milans sjunde raka seger. Än en gång på ett hjärtinfarktframkallande sätt.
För övrigt tredje gången denna säsong som Pirlo på egen hand ordnar full pott till Milan.
I och med Juventus seger i Rom senare på kvällen så stoltserar de båda nordjättarna i toppen av tabellen med lika många poäng och lika bra målskillnad. Milan får platsen högst upp tack vare fler gjorda mål totalt.
(Matchrapporten baserar sig från rapporter från Internet samt enstaka höjdpunkter som undertecknad sett. P.g.a. sjukdom har rapporten tyvärr blivit försenad.)
markowarheart@bredband.net
