AC Milan - Man Utd
Fortsättning på matchrapporten.
Nästa chans tillföll United; Rooney som man dittills inte hade sett röra bollen ens en gång fick ett fint inlägg som han osjälviskt nickade ner till van Nistelrooy. Den sistnämnde hade dock ingen tur med avslutet och sköt bollen långt upp på läktaren. Sanningen att säga så var inte vinkeln den allra bästa men RVN borde ha gjort mer av den situationen.
Andra halvlek
Andra halvlek skulle bli en total dominans från rödsvart. Manchester fick springa oerhört mycket och lyckades endast vaska fram en riktig målchans.
Efter fem minuter såg Kaká Cafú som kom anstormandes, precis i vanlig ordning, på sin högerkant. Läget var mycket bra men den forne Romalegenden fick en dålig första touch och avslutet blev därför mycket lidande. Ytterligare fem minuter senare fick Crespo en underbar boll inne i straffområdet och var mer eller mindre ren med Howard. Tyvärr lyckades Ferdinand få en tå på bollen i tumultet och Howard kunde tryggt fånga bollen. Det kan diskuteras huruvida det var ett tillbakaspel eller inte men vi lämnar det till historisk efterforskning.
Crespo var het nu. Inom en femminuters period skulle han få två chanser till. Vem tror ni stod för de välavvägda inläggen? Just det - ingen mindre än evighetsmaskinen Cafú. Först nickade Valdanito över från ett hyfsat läge för att fem minuter senare utföra ett konstnummer av sällan skådat slag. Med både bak- och sidovikt och en mycket dålig vinkel därtill lyckades Crespo göra sitt första nickmål för Milan, och vilket nickmål det var sen! Howard kunde bara se på när argentinarens underbara lobbnick hittade sin väg till nätmaskorna via den bortre stolpen. Sådan var prestationen att undertecknad i efterhand vill passa på att gratulera målskytten för ett superbt utfört moment. Bravo Hernan!
Emellan dessa två chanser hade Seedorf passat på att trycka av kanonen. Silvestre lyckades dock täcka holländarens vårdslösa kanon. Den allt mer desperate Rooney försökte sig halvvägs in i andra halvlek på att skjuta på halvvolley från över 30 meters avstånd och skottet var minst sagt signifikativt för hans afton. Behöver jag säga något mer?
En kort stund efter skulle Milan ha haft en solklar straff. Kaká samarbetade med Pirlo inne i straffområdet och tog sig förbi Keane som lade sig ner och tog bollen i sin famn på marken med, hör och häpna, båda (!) händerna. Att domare Fendel och hans assisterande vän på kanten lyckades missa detta framstår i efterhand i det närmaste som ett mysterium av magnitud "Da Vinci koden".
Den mycket bleke RVN skulle få en bra chans till efter sjabbel i Milans straffområde. Han fick tid att ta ner bollen i straffområdet innan han avlossade de som var tänkt att vara en högerkanon. Tyvärr för hans egen och Manchesters del höll avslutet på sin höjd korpen klass och gick långt utanför.
Sedan följde en hel del sekvenser där vi såg Cristiano Ronaldo insistera med avslut från galaktiska avstånd. Dessa avslut var naturligtvis frukten av desperation då portugisen och hans vänner hade förtvivlat svårt att skapa något mot det otäckt disciplinerade och eleganta försvar som Milan ståtade med.
En underbar aktion har vi kvar att redovisa innan vi lägger denna himmelska succé till handlingarna.
Gattuso, som för övrigt visade sig från sin allra bästa sida denna match, såg till att dribbla två Manchester spelare (!) utanför straffområdet innan han valde att vägga med Kaká som på en touch genialiskt klackade (!) ren Gattuso framför Howard. Hade det varit någon annans än just Gattuso fötter i det läget tror jag att Milan skulle ha dubblat sin ledning, men tyvärr smet bollen just förbi Howards vänstra stolpe. Sekvensen var verkligen värd ett bättre öde.
Dhorasoo kom in i slutet av matchen och hann på ett särdeles elegant sätt att spela fram Cafú som åter var på offensiven. Brassen befann sig inne i straffområdet men hans skott kom att täckas av en Manchester försvarare. Men vad gör väl det i ett sådant här läge? Milan är i kvartsfinal i UEFA Champions League, och detta efter en fantastiskt imponerande dubbelseger mot självaste Manchester United. Killarna har ännu en gång visat att när som mest står på spel så lyfter de sig till nivåer som egentligen ingen inom europeisk klubbfotboll kan mäta sig med. Detta gör man utan Sheva och Inzaghi! Två spelare vars betydelse för Milan knappast kan underskattas.
Nu är båda herrar snart tillbaks och jag blickar med förtjusning mot framtiden. Det kan bli en mycket, mycket rolig vår och sköter Milan sina kort rätt (d.v.s inte totalkollapsar som man gjorde mot Depor förra året) så skall det mycket till om laget inte skall ta en historisk dubbel.
Sir Alex Ferguson, som i vanliga fall brukar vara så grinig visade sig stor i förlustens stund och kapitulerade inför Milans storhet. Han tror, precis som undertecknad, att detta Milan är något mycket speciellt och det måste det nästan vara om Ferguson själv säger att det är det enskilt bästa lag som han har stött på sen han påbörjade sin tränarkarriär. Tycka vad man vill om den gamle räven men nog har han varit med om en hel del inom fotbollen.
Med detta säger jag tack och hej och ursäktar mig för att rapporten blev så pass sen. Nu blickar vi fram mot Samp-matchen till helgen. Tre mycket viktiga poäng står ånyo på spel och sällan har Milan gått bättre rustade in till en match.
Il Diavolo Siamo Noi! Forza Il Grande Milan!
OBS! SKRIVET AV: ALEXANDER TARE
