AC Milan - UC Sampdoria 1-0
Smoking Bianco gav Milan en Pyrrhusseger då både Sandro Nesta och Paolo Maldini offrades till Gudarna.
Milan lyckas alltså vinna sin 7:e raka match i ligan efter att ha besegrat ett av ligans förnämligaste bortalag med matchens enda mål. Den första halvleken går till hemmalaget på poäng och bortalaget får definitivt ackrediteras den andra hälften efter sin stundtals mycket hårda press som dock inte utmynnade i remarkabelt många kvalitativa målchanser.
Vi som såg Lazio-Inter igår kväll lär ha fått migrän av det stundtals äcklande passningsspel som lagen bjöd på. Dagens match med Milanos stolthet och Genuas enda lag i eliten bjöd på spel på en helt annan platå jämfört med vad både Lazio och det överskattade Inter delade med sig utav. Sampdoria kunde inledningsvis uppvisa sitt fulla register där man bokstavligen sträckte ut sina vackra vingar, ständigt hotande med inlägg från planens sidlinjer. Zenoni och Diana på högerkanten imponerade stort mot Maldini som fick det allt svårare att kontrollera nämnda herrar.
Dryga 20 minuter in i matchen provar den formtoppade Rui Costa sig på ett avslut från långt håll. Överliggaren räddar den stelfrusne Antonioli efter att Falcone givit bollen en avig bana med en lätt touch. Milan börjar så sakteliga att finna sig i sina positioner och Sampdoria förpassar det mesta av sitt eget anfallsspel till fru fortuna och misstag från Milan.
Fem minuter senare dyker läge nummer två upp. Ett idogt bollpassande i sidled avbryts för en gångs skull av lite rörelse och ytterligare ett riktigt bra läge uppenbarar sig. Seedorf och Kaka spelar på få tillslag och Clarence väljer att avsluta med en tåpaj, dock nekad av den duktige Antonioli i bortakassen. En fin aktion i sig även om en påfallande brist av rödsvarta spelare i offensivt spelbara positioner präglade händelserna i stort.
36 minuter in i halvleken byter Maldini med Serginho efter att ha känt av någonting i sitt knä. Enligt Carlo Ancelotti efter matchen så är det dock ingenting allvarligt utan Il Capitano togs av som en ren säkerhetsåtgärd. Nu när våren är på väg in så vill Milan ha sin kapten vid god vigör istället för att göra som vissa lag och bränna sitt krut och slå sig för bröstet under hösten...
Strax före paus ger sig Nesta ut på en liten utlykt när han ser att Max Tonetto slagit bollen lite för långt framför sina fötter. Med en Nesta-glidtackling så lyckas han träffa bollen och skada sig i samma moment. Tonettos dobbar träffar så olyckligt att även Sandro tvingas utgå med smärtor i fotleden. In i hans ställe: Costacurta. Med dessa ommöbleringar i backlinjen så tappar Milan mycket av det självförtroende som man byggt upp defensivt sett även om ersättarna på inget sätt är dåliga spelare. Ersätter man två av världens bästa backar så blir det dock svårt att upprätthålla den skyhöga nivån. Rossetti blåser av för pausvila i en relativt underhållande match.
Cafu bjuder på den andra halvlekens första briljanta passning efter att Kaka påpassligt lyckas komma till avslut mellan två motståndare. Avslutet är dock en aning missriktat vilket i viss mån kan förklaras med att huvudspelet inte är brassens starkaste gren som bollspelare. Milan får nu finna sig i att dela bollinnehavet med ett mycket aggressivt och kämpande Sampdoria. Ännu i halvlekens linda bjuds vi på ett triangelspel mellan Kaka, Seedorf och sedermera den avslutande Crespo. Chansen mynnar dock ut i ytterligare ett bidrag till urklippspärmen med goda kontringar utan pricken över I:et.
Timmen spelad så bjuder den inhoppande Kutuzov på ett stolpskott efter en fin aktion. Den livfulle vitryssen var matchen igenom alldeles strålande i sin iver att bevisa för Milan, klubben som äger hans tjänster, hur duktig han är som fotbollsspelare. Tillsammans med alltid farlige Flachi bjuds vi på några hissnande uppvisningar i fotboll som den skall spelas. Kvicka och få tillslag följt utav rörelse in i nya positioner var en fröjd att se även om hjärtats position i halsgropen delvis vittnar om en intressekonflikt mellan estetik och jäv.
Pirlo hade dock inga sådana problem när han med en underbar framspelning kan bjuda Kaka på matchens enda mål. På bästa bananböjarmanér dimper bollen ner perfekt på brassens lugg och Antonioli kan bara beundra precisionen och kylan i anfallet. Inget att göra, 1-0 och nu skulle det bli det svårt för Sampdoria att vända till seger.
Kontringar av hemmalaget och bollinnehav utan noterbar udd av Sampdoria var vad vi fick se under halvlekens återstod då ett enda riktigt hett kvitteringsläge tilläts. Kutuzov är framspelare och Flachi målsumpare när Dida hamnat långt ifrån buren dock räddad av inte mindre än tre försvarsspelare som tillsammans lyckas freda målet med hjälp av tur och skicklighet. Jaap Stam agerar räddande ängel då han får skottet precis där ryggen byter namn...
Det sista som sker i chansväg är att Palombo provar lyckan från avstånd men bollen vill inte in i mål och segern förkunnas. Inte speciellt vackert och sannerligen inte välförtjänt men likfullt en seger, den sjunde raka dessutom.
Individuell spelarkritik:
Jaap Stam var riktigt bra mot United senast och även idag visade han vägen med ett par riktigt härliga brytningar. Räddar även målet från påhälsning i slutskedet. Matchens bästa spelare med stor marginal. Beröm även till Gattuso, Pirlo och Seedorf som sliter på med den äran de gånger som det inte är läge för finlir. I bortalaget går blomsterkvasten till Kutuzov som borde ha startat matchen istället för Rossini som tvingades utgå med en småskada. Zenonis inlägg från högersidan var också vassa även om den före detta bergamasken mattades ju längre matchen gick.
Reflektioner
Under den (inte alltför) karismatiske George Grahams era vid Highbury och Arsenal så ljöd ofta den klassiska ramsan "One nil, to the Arsenal" då hemmahjältarna tagit ledningen. Den strikt defensivt inriktade demontränaren skapade en känsla av oövervinnlighet kring klubben när hans mannar i "Boring Boring Arsenal" väl förlagt sig själva i förarsätet. 1-0? Då är det kört tänker man. Carlo Ancelotti är ungefär lika tråkigt lagd som även om hans spelare naturligtvis inte bör jämföras med engelsmännen i fråga om fotbollsfärdigheter.
Idag har den gode Carletto i och för sig ett stort alibi bakom sig då både Maldini och Nesta fick utgå med skador vilket följaktligen förbrukar två av de tre praktiska möjligheterna till taktiska förändringar som den gråspräcklige har till sitt förfogande (ja, hans fantasi är lika spännande som hans hårfärg) under matchens gång. Undertecknad vill dock mena att bortalagets slagkraft kombinerat med vår tränares prudentliga fotbollssyn är anledningen till att dagens match blev som den blev.
Hur som helst. Serieledning, kvartsfinal i Champions League samt fortsatt existens i den nationella cupen. Livet kunde ha varit värre.
