Fiorentina - AC Milan 1-2
Fiorentina fick se sig besegrade av serieledarna i en match där man verkligen borde ha förvaltat sina lägen bättre.
Årets säsong har varit väldigt mycket upp och ner för att handla om AC Milan, ett lag som normalt sett prioriterar stabilitet och kontinuitet före allt annat. Många matcher med ett antal olika utseenden har avverkats med resultat av olika bra omfattning. Senast mot PSV Eindhoven så vann vi en seger där siffrorna på intet sätt förtäljer en sanningsenlig kronologi av vad som egentligen skedde på planen och kvällens holmgång med Florens vackraste blomma skulle komma att bli en match snarlik den mot holländarna.
Den raffinerade bottenstriden, där lagen ända uppe i mittenpartiet av serietabellen fortfarande löper risk att relegeras, omfattar även Fiorentina framöver är i skriande behov av allt man med näbbar och klor kan roffa åt sig. Det var alltså inte sedan 1995 som Milan lyckats vinna på Artemio Franchi och kvällens trendbrott kan mycket väl bli startskottet på en avslutningsrusch värdig namnet AC Milan.
Young Guns vs Old Lions
Det må låta som en titel på en sjaskig Westernfilm där de unga och kaxiga revolterar emot det gamla etablissemanget även om det var precis det vi fick se under matchens första halvlek. Miccoli och Pazzini mot Stam och Nesta, riviga kids mot legendarer.
Milan inleder matchens första 10 minuter med att försöka finna sina positioner precis så lugnt och metodiskt som vi vant oss vid. Fiorentina å andra sidan satte upp ett relativt gott tempo och såg inte alls lika nervöst ut som det prekära tabelläget vill mena på. Faktum är att Fiorentina äger den här halvleken och skulle därtill fresta Dida inte mindre än fem gånger med chanser av blandad kaliber.
Gattuso inleder matchen med att dra på sig ett gult kort efter att Jörgensen gått i backen. Den gode dansken må ha blivit upphakad men det gula kortet kändes en aning fränt av kvällens domare De Sanctis. Milan lyckades med bedriften att dra på sig inte mindre än 4 stycken varningar trots att man inte på något vis spelade särskilt ojuste eller ovårdat. Stam och Kaka fick till exempel sina varningar efter misstag (bolltapp och hjärnsläpp) som verkligen borde ha undvikits. Den efterföljande frisparken i samband med Gattusos varning slås av Miccoli, dock utan att vålla Dida några stora bekymmer.
Giampaolo Pazzini är namnet på italiensk fotbolls allra främsta av ynglingar och den livsfarlige anfallaren skulle efter 18 minuter stå för matchens dittills farligaste avslut. Ett överlångt inlägg av Chiellini landar hos Jörgensen som i sin tur levererar en lobb in mot straffpunkten. Pazzini är först att möta bollen med pannan och lyckas rikta nicken mot krysstrakten bara för att hamna i överliggaren. Nesta är snabb att skicka iväg bollen och hjärtat är välkommet att söka sig ner i brötskorgen igen. För en liten stund.
Minuter senare lyckas nämligen Viola ta en välförtjänt ledning och återigen är det Milans försvarsagerande i samband med fasta situationer (denna gång på en hörna) som blir föremål för allt annat än positiv kritik. Chiellini är snabb att möta Miccolis hörna mellan Nesta och Stam samtidigt som Maresca, med två tillslag, förpassar bollen förbi en chanslös Dida. Aldrig tidigare lär Fiorentinasupportrar och Juventussupportrar ha jublat samtidigt över ett mål men denna gång så lär de bittra rivalerna ha skålat gemensamt över Milans partärunderläge.
Återstoden av halvleken går lugnt och städat till utan speciellt mycket känslor inblandat. Pausvila och 1-0 till hemmalaget får anses spegla matchbilden relativt väl.
Duellen
Mycket Pazzini var det i den första halvleken men Andriy Shevchenko skulle trots sin blyga första matchhälft avgå med segern de två centrarna emellan. Då den unge Pazzinis krut inte längre räckte till drog Shevchenko till med två stycken välplacerade snipersalvor bakom Cejas.
Serginho stiftade under matchen en ganska trevlig bekantskap med Maggio som mest såg ut att vara rädd för brassens blixtrande steg. 45 sekunder hann Maggio darra innan hans rädsla blev till fasa. Ett inlägg efter ett upplopp av Il Concorde gick förbi alla utom just Shevchenko som kunde kvittera med en bredsida. Drygt 9 minuter senare är det återigen Serginho som skojar med Maggio och levererar denna gång med sitt stödjeben (högerfoten) ett inlägg som återigen passerar alla utom just Shevchenko. Ett avigt och oväntat nickmål vid Cejas bortre stolpe innebar Milanesiskt ledningsmål och man kunde inte göra annat än tycka synd om Viola samtidigt som man gladdes åt denna totala scenförändring.
När man ser Ujfalusi (som påstod sig vara "minst lika bra som Nesta" i somras) och Viali prestera ett sådant försvarsspel så förstår man varför ett lag med så stora offensiva resurser inte räckt till iår. Det är inte Serie A-nivå när man skänker bort två mål inom loppet av ett så kort tidsintervall då spelare med meriter från internationella mästerskap och massvis av ligamatcher tillåts agera så fullständigt håglöst. Milan ska dock fortfarande ha beröm för att man tar tillvara på chanserna som bjuds.
Miccoli får en fet chans att kvittera strax därefter när han på volley med fel fot drar bollen, från ett läge cirka 5 meter från Dida, utanför målet. Chiellini som hade bollen under kontroll lär ha undrat om det kanske vore bättre om han hade fått avsluta med tanke på Leccegrabben Miccolis ackuratess i det läget.
Carlo kunde från sin plats på bänken se att Rui Costa inte riktigt orkade med att kriga centralt och valde därför att skicka in både Seedorf och Pirlo för att säkra segern och dessa drag tillsammans med en räddande ängel ger Milan tre poäng.
I matchminut 73 får Pazzini ytterligare en grov målchans när han från en liknande position lyckas med att missa målet då hans avslut styrs utanför av Costacurtas i sista sekunden utsträckta fot. Hade bollen inte touchat Billys fot i det läget hade bollen gått i mål och matchen förmodligen inte vunnits. Ett matchavgörande moment skulle det visa sig.
Spelbilden med ett desperat chansande Fiorentina öppnar upp stora ytor för Kaka, Seedorf, Pirlo och Cafu att definitivt punktera matchen. På grund utav lättja och ett ointresse att riskera allt för många man framåt så sätter man inte den definitiva spiken i kistan trots ett antal fördelaktiga kontringslägen.
Klockan står på 86 minuter när Viali får den sista chansen att rädda det som räddas kan i samband med en hörna som han från ett mycket bra läge inte lyckas kontrollera avslutet bättre än att det går över Didas målbur. Den toffelsparken summerar aftonen för Fiorentina, laget som i total avsaknad av självförtroende inte lyckas ta en pinne trots att man kunde ha avgått med alla tre om man förvaltat sina lägen samt inte gått bort sig bakåt.
För Milans del handlar detta om inget annat än en blytung vinst i striden om ligatiteln. Juventus möter imorgon Bologna, ett lag man förvisso borde klara av relativt enkelt men lyckas man inte att ta hem alla tre poängen så ser seriefinalen om en dryg vecka ut som ett avstamp mot den slutgiltiga guldspurten vi väntat på.
Bäst i Fiorentina var Pazzini och Maresca. I Milan ger jag Serginho och Shevchenko överbetygen.
