PSV - Milan 3-1 (1-0)
Fru Fortuna sparkade Milan till en synnerligen ovälförtjänt final i Istanbul.
Ingen kan ha missat parallellerna som dragits till denna match från fjolårets härdsmälta på Riazor. En till synes "säker" ledning från hemmamatchen mot ett ganska anonymt lag.
Nåväl, läxan hade lärts och blixten skulle omöjligen slå ner på samma ställe. Allt var upplagt för ännu en final för Milan i Champions League.
Oron började dock krypa fram redan igår när de första rapporterna nådde oss om en trolig startelva. Det talades om Sheva ensam på topp och Seedorf som offensivt mittfältssällskap till Kaká.
När elvorna ikväll bekräftades var det precis så illa som befarat. Ologiken i detta val av uppställning lyste klarare än stadionbelysningen på Philips-stadion.
Dida i mål och de ordinarie fyra ledde backlinjen. Rino, Pirlo och Ambro hade ansvar för de defensiva bitarna på mitten, medan Kaká och Clyde gets de offensiva ditona. Sheva, som sagt, allena på topp.
Första flashbacken från Riazor lät inte vänta på sig särskilt länge. Precis som i fjol lät Milan motståndarna ta allt vad kommando hette och hade snart ett mål i baken.
Innan den stjärnsmällen hade Maldinis huvud agerat reservboll när Vennegoor of Hesselinks bicicleta-försök träffade fel. Maldini tvingades till omplåstring men var snart tillbaka i spel.
Målet som PSV fick var en snabb attack. Sydkoreanen Park spelade fram bollen till Vennegoor (jag kapar namnet i resten av rapporten) som lyckades tråckla sig förbi Stam och få bollen till en framrusande Park som distinkt bombade upp bollen i nättaket bakom Dida.
Chockstart är en bra beskrivning även om det inte var särskilt chockerande att det blev mål med tanke på hur det sett ut i matchinledningen.
Milan satte inte högsta fart efter målet men var ändå framme och oroade direkt när Kakás något märkliga inlägg touchade ribban och föll ner rakt framför PSV-målet. Något mer utav den chansen blev det dock inte.
Milans spel var under all kritik. Ideliga felpass och märkbart stressade av PSVs helplanspress och höga passningstempo. Som sig bör dock så orkade inte PSV med det fysiskt krävande spelet som de inledde matchen med, men Milan lyckades inte flytta upp sitt spel särskilt mycket trots det.
Man fortsatte istället med ett stillastående spel och passningar som gick överallt förutom till lagkamraterna.
Efter 27 minuter var hemmapubliken nära att explodera på nytt. Mark van Bommel (möjligen Milanista nästa säsong) lyfte in en boll som Vennegor nådde högst på, men hans skarv smekte endast ribbans överkant.
Milan hade fortfarande inget som helst intresse i att försöka skapa ett matchdödande bortamål, även om Cafú gavs chansen. Han blev dock störd i skottögonblicket och bollen försvann bland stjärnorna i skyn.
En ny frispark från van Bommel hittade denna gång brassebacken Alex som fick stå ganska omarkerad (mest pressad av backkollegan Bouma), nicken gick i marken och sedan över Didas mål.
Milans farligaste chans i första halvlek nådde inte ens fram till Gomes i PSV-målet. Kakás fina träff i straffområdet stannade på nämnde Alex som heroiskt slängde sig i rättan tid och täckte.
Maldini höll sedan på att ställa till det rejält (möjligen groggy efter sparken) med en lös bakåtpassning som Farfán kvickt satte efter. Dida var dock vaken och rensade i sista stund.
Vaken var han under halvlekens sista sekunder när vikarierande högerbacken Lucius fick på ett stramt och skruvat markskott.
Fler avblåsningar gjorde att PSV inte fick till stånd en lika intensiv press under andra halvan av halvleken. Allt som allt en mer eller mindre pinsam insats från Milan som obönhörligen såg ut att gå ett nytt Deportivo-öde till mötes.
Inför den andra halvleken trodde nog de flesta att den genomusle Clarence Seedorf skulle få stryka på foten. Men istället var det Kaladze som fick äntra banan på den skadade Maldinis bekostnad.
Läs om den andra halvleken här
