Onsdag: Berlusconi avgår och veckans mål
”Statskupp” i Rom - Silvio Berlusconi meddelade igår han planerar att avgå som Italiens premiärminister efter att ett sparpaket röstats igenom parlamentet. Beslutet kom efter att 321 av 630 parlamentariker avstått från att delta i en omröstning igår, varpå Berlusconi skrev ”förrädare, avgång” i sina noteringar. Om Berlusconi avgår så gör han det som Europas mest långlivade ledare och Italiens dito sedan Mussolini.
Spiken i kistan kom förmodligen redan 23:e oktober när Merkel (Angela, inte och Sarkozy fnissade tillsammans på en presskonferens när de fick frågan om de hade förtroende för Berlusconi. Utan att bli politisk så är det nog inte orättvist att påstå att Silvio varit mer framgångsrik som ledare av ett affärsimperium och som fotbollspresident än som politiker. Under hans år vid makten har Italiens tillväxt krympt till noll och statsskulden exploderat samtidigt som uttalanden som ”det är bättre att gilla snygga kvinnor än att vara bög” och ”du borde spela koncentrationslägervakt i en nazistfilm” (till en tysk Europa-parlamentariker) knappast förbättrat hans internationella status.
Det är givetvis möjligt att detta är ett politiskt spel och att Berlusconi antingen räknar med att parlamentet inte kan komma överrens om ett sparpaket eller att hans avgång innebär ett nyval som han ställer upp i. Om hans premiärministerskap dock är över försvinner också den immunitet han har mot vissa typer av åtal, vilket kan ställa till det rejält för honom privat och ekonomiskt.
Veckans självmål
Sportbladet har i veckan ytterligare sänkt ribban för sportjournalistik genom att i sin onlineupplaga samtidigt ha fyra artiklar om fabricerade nyheter rörande en eventuell ersättare till Cassano i Milan. Artiklarna pekar ut Tevez, Del Piero, Maxi Lopez och Quagliarella. Allt Milan har sagt officiellt är att man eventuellt vill låna en anfallare och i så fall ett lån med köpoption.
Det hade varit en sak om det var en artikel med fyra spekulationer, men att Aftonbladets Fredrik Jönsson väljer att pumpa ut nya artiklar med gissningar i samma ämne flera gånger om dagen måste kännas pinsamt för seriösa och skickliga reportrar som Bank och Niva. Bättring tack.
Veckans mål – Shevchenkos 1-0 mot Juventus, December 2001
Andriy Shevchenko köptes 1999 till Milan från Dynamo Kyiv för cirka 250 miljoner kronor efter bland annat ett mycket imponerande hattrick borta mot Barcelona i Champions League. Oerhört mycket pengar men Shevchenko var värd vartenda öre och vann skytteligan med 24 baljor redan första säsongen i röd-svart.
Många vackra mål blev det under Shevas sju säsonger i Milan (jag räknar inte året på lån från Chelsea) men det här är nog det vackraste. Det den 9:e december 2001 på ett fruset San Siro och Milan spelar hemma mot Juventus. Milan hade året innan bara lyckats komma på sjätte plats i Serie A, efter på tok för många avgjorda matcher och hela 46 insläppta mål på 34 matcher, och hade alltså mycket att bevisa.
Shevchenko får bollen nära mittcirkeln efter tveksam passivitet av Montero i en nickduell. Han är omringad av fyra Juventus-spelare, inklusive Davids, som hugger på honom. Andriy dribblar förbi tre av dem i mycket små ytor på sin väg ut mot högerkanten. När han når bortre gränsen av straffområdet har han två spelar nära sig själv och mellan sig och målet. I målen, utan att ha rusat ut, står även en viss Buffon och vakar. I mitten av straffområdet har Milan ett numerärt överläge med två spelare mot en. Alltså solklart upplagt för ett inlägg.
Men så blev det inte, Shevchenko tittar upp och bestämmer sig istället för att skjuta. Skottet som är hårt och högt från ett mycket långt avstånd sätter sig i bortre krysset bakom en snopen Buffon. Det krävs ett löjligt stort självförtroende för att våga gå på skott i ett sådant läge och ofantlig teknik för att inte bara träffa den delen av målet utan också göra det med en tillräckligt hög bollbana för att lura målvakten. Vackert, vackert!
Målet kan ni se här: http://www.youtube.com/watch?v=BOxMCahLuWc&feature=related
Shevchenko hade en fantastisk karriär i Milan med både en Scudetto och en Champions League-vinst att minnas med stolthet. Han gjorde ofantliga 175 mål på 332 matcher och hade, om inte pengarna och London lockat honom till Abramovics Chelsea, haft en sportslig chans att slå Gunnar Nordahls målrekord i Milan på 221. Så blev det inte, han lämnade och förstörde sin karriär, men i Milan förtjänar han, trots allt, att minnas som en av de riktigt stora.
