Betyg Milan - Genoa 1-0: Jubilaren fixade festen
Milan dominerade i mötet med Genoa. Ändå dröjde till 77:e minuten innan födelsedagsbarnet El Shaarawy spräckte både nollan och den tre matcher långa poängtorkan. I övrigt handlar förstås mycket om Allegris nya spelsystem. Det sätter både frågetecken och utropstecken i spelaromdömena.
Amelia – 6
Sysslolös under större delen av matchen. Agerade säkert de få gånger han testades.
Zapata – 5,5
Det föll på Zapatas lott att sköta uppspelen igår. Colombianen placerades ute till höger för att sätta Abate och Emanuelson i spel så ofta som möjligt. I andra halvlek fungerade det bra. I första höll ett misslyckat uppspel på att kosta ett baklängesmål. Zapata blandar och ger och har hittills misslyckats med att inge något förtroende.
Bonera – 6
Mot beskedligt motstånd som Genoa fungerar det nog att ha Bonera som general i en trebackslinje, men vad händer när opponenterna blir klasserna bättre, när omställningarna plötsligt går i 110? Allegri bör nog se över sitt material innan han spikar det nya spelsystemet.
Yepes – 6
Hade mycket syre i lungorna igår och syntes lite överallt i backlinjen. Han hann också ge sig ut på flera offensiva soloräder och stångades friskt i luftrummet i Genoas straffområde. Inspirerad insats.
Abate- 6,5
Verkar trivas ute till höger på mittfältet. Kvickheten och löpvilligheten gav honom massor av inläggslägen. Förvaltandet är det som vanligt lite si och så med, men den höga positionen kommer att ge Abate fler lägen än tidigare och förr eller senare hittar hans chansbollar fram. Det hände igår vid segermålet.
De Jong – 6,5
Stark, smart, rörlig, huggen i granit och en perfekt sidekick till Montolivo. Innermittfältsparet spikat!?
Montolivo – 6,5
Det positiva med det nya spelsystemet är att Montolivo får fler alternativ i uppspelsfasen. Precis som mot Málaga visade han under första halvlek att han besitter en känslig passningsfot. De höga, skönt svepande passningarna som prickade en framstormande Abate ute till höger förflyttade mig tillbaka i tiden, då firma Pirlo/Cafu match efter match visade upp samma vackra samarbete.
Antonini – 5 (ut 43:e)
Ju högre upp i banan du spelar, desto större blir kraven på kyla och precision, d.v.s. egenskaper som Antonini aldrig har haft eller kommer att få. Utgick skadad i slutet av första.
Emanuelson – 6,5
Urbys uppryckning under andra halvlek var kanske matchens behållning. Tillsammans med högerkantskollegan Abate växlade han upp tempot i Milans anfallsspel. Passningen fram till Abate, som i sin tur hittade in till målskytten El Shaarawy, var elegant.
El Shaarawy – 7 (ut 88:e)
Jubilaren lämnade tonårstiden bakom sig som segerskytt och matchens lirare. Det är en fröjd att skåda motståndarna då de försöker hänga med när El Shaarawy kommer rättvänd och med fart mot motståndarmålet. Det fina är att El Shaarawy kan kombinera sin fart med kyla. Till skillnad mot Pato hinner Stephan lyfta blicken. Den förmågan gör honom ännu viktigare i Milans offensiv, där det för tillfället råder överskott på fart och underskott på kyla och speluppfattning.
Pato – 5 (ut 72:a)
Brassen såg pigg och rapp ut i steget, men vad hjälper det när han vägrar lyfta blicken och om och om igen visar upp den mindre aktningsvärda benägenheten att rusa in i första, bästa, värsta trängsel.
Allegri – 6
Det är svårt att förhålla sig till Allegris nya spelsystem och jag undrar om det bara är en provisorisk lösning, eller om Allegri verkligen tänker spela in ett 3-4-3 på lång sikt. Allegri är varken nyckfull eller ombytig i sin tränarrol och höll som bekant hårt vid sitt 4-3-1-2. Står han vid ett vägskäl eller har han redan valt riktning?
Själv har jag svårt att se det här systemet skörda några långsiktiga framgångar. Milan har inte material för en trebackslinje som kan leda laget tillbaka mot toppen i ligan, eller nå längre än en åttondelsfinal i CL. Samtidigt syntes också systemets förtjänster igår. Samarbetet mellan Abate och Emanuelson på högerkanten ingav hopp, samma sak gäller Montolivos kreativa frigörelse när uppspelsalternativen blev fler.
Inhoppare
Constant – 5,5 (in 43:e)
Ersatte Antonini strax före halvtid och hade därmed gott om tid att bevisa sitt värde. Det skedde dock inte. Constant var försiktig – en mindre smickrande egenskap för en vänsterytter.
Pazzini – 5,5 (in 72:a)
Gjorde inte mycket väsen av sig under de dryga tjugo minuter han spelade.
Nocerino (in 88:e) spelade för kort tid för att betygsättas.
