Dopopartita Arsenal-Milan 3-0: Herregud
Milan lyckades ta sig vidare i Champions League med minsta möjliga marginal. Italienarnas första halvlek går till historien till en av de sämre man gjort. Som supporter är jag arg, chockad och helt slut.
Varning: Känsliga läsare undanbedes. Dopopartitan är ALDRIG en matchrapport eller djupgående analys. Den är inte heller någon objektiv skildring av händelserna. Det är helt enkelt en supporters spontana känslor och reaktioner efter match.
Men herregud
Vad är det för första halvlek Milan gör?!
Hur tänkte man? Gå på knock? Göra mål?
Jag säger inte att man skulle ha försvarat ihjäl sig, men kontroll. KONTROLL. Det är det Milan blivit så mycket bättre på. Det är en av lagets största styrkor. Använd rutinen, sänk tempot när det behövs, vårda bollen! Lättare sagt än gjort säger ni? Vi har gjort det mot bättre motstånd, och visade att det går mot Arsenal sista tjugo också. Med facit i hand var taktiken en skandal.
Och får man må såhär när man har en 4-0 ledning? Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är glad att jag tackade nej till besöket på Emirates. Jag kan inte tänka mig att kollega Faxå mådde så bra. Stackars Milanfans.
Arsene och Arsenal
Vi ska inte ta något ifrån engelsmännen. De gjorde det de kunde. Skapade oreda och kaos och fick in tre bollar bakom Abbiati. Efter 45 minuter var det fullt rättvist.
Oxlade-Chamberlain och Van Persie är båda kvalitetslirare. Och Rosicky, honom har jag alltid gillat. Det är en skärpt lirare. Wenger går väl ut i media nu och går loss på allt vad domarteam heter, men faktum är att Milan gjorde en smart andra halvlek. Som tur är var det inte för sent. Det räckte och Arsenal ska hålla huvudet högt och kan gå hem med hedern i behåll. Däremot fick Milan sig en rejäl tankeställare.
Konstigt att gå vidare såhär
Jag är arg. Jag var inte ens glad när slutsignalen gick. Det känns inte bra att gå vidare såhär, inte efter en sådan första halvlek. Detta skulle bli ett styrkebesked, men nu blottades en hel del svagheter. En av dem heter Mesbah. Hans ersättare ikväll heter Bonera. Allegri har en hel del att stå till svars för. Jag hade accepterat en knapp förlust, men att tillåta sig att sättas under press på det sättet som Milan gjorde är, och kommer alltid att vara oacceptabelt. Vi är Milan. Vi borde ha gjort det bättre än så. Zlatans ansiktsuttryck efter slutsignalen beskriver mina känslor väl.
*****
Innan folk går och säger att Zlatan var osynlig. Han var mycket bra i andra. Bland de bästa i Milan.
Robinhos slarv kommer jag aldrig att vänja mig vid. Detta var inte hans match. Vi behövde stabilitet, inte irrationalitet.
****
Släpp det nu, tänk om och gå vidare. Kvällens två ord att med sig in till sovrummet: Vidare och knappt.
Kommentera gärna, men håll en god nivå.
