Dopopartita Juventus-Milan 2-2: Nära skjuter ingen hare
Milan sumpade chansen att ta sig till final i den italienska cupen trots en fin upphämtning i andra halvlek. Mirko Vucinic tilläts avlossa bössan i lugn och ro och Milan får nu koncentrera sig på Champions League och Serie A.
Varning: Känsliga läsare undanbedes. Dopopartitan är ALDRIG en matchrapport eller djupgående analys. Den är inte heller någon objektiv skildring av händelserna. Det är helt enkelt en supporters spontana känslor och reaktioner efter match.
Tråkiga Italien
Jag har sett så många galna matcher i Serie A och Coppa Italia att jag inte vet vad mer man behöver säga. Myten om att italiensk fotboll är trist och långsam borde ha dött ut för längesedan. Öppet, offensivt och publikvänligt spel matchen igenom. Målrikt, chansrikt och framför allt händelserikt. Dessutom är italienarna överlägset bäst på dramatik. Ingen historia är över förrän en italienare satt sin prägel på den. Ikväll fick vi än en gång bevittna det.
Man kan påstå att andra ligor är bättre i kvalitet, även om Italien i mina ögon ligger och lurar i toppen, men ingen ska komma och säga att det spelas tråkig fotboll i Italien. Teknik, fart, offensiv, temperament, kärlek, passion och dramatik. Allt i ett.
Vem bryr sig om cupen?
Det är lätt att säga när man åkt ut. Det hade jag aldrig sagt för några timmar sedan. Och tro mig, det var inte det jag tänkte när det återstod en minut av förlängningen. Men nu när det är över undrar jag om det inte var det bästa för Milans tunna trupp. Ibrahimovic har varit sjuk och behövde säkert all vila han kunde få. Istället fick han starta, eftersom vi helt enkelt saknar uppbackning på de flesta positioner. Vi får ställa upp med Mexes och Silva, vilket leder till att jag sätter hjärtat i halsgropen varje gång Silva får en liten smäll. Nocerino vilades, även om han om någon borde startat. Och Seedorf. Han sprintade ifrån sin gubbe efter nästan två timmars spel. Vad är den kroppen gjord av?
Nej, det är definitivt inte kul att åka ut i en semifinal. Nej, det är definitivt inte bra att göra det mot Juventus. Det är inte roligt att se Conte fira (jag kan inte gilla den mannen). Men kanske är det bra trots allt. Juventus förtjänar en final efter säsongen de haft. Och Milan har viktigare saker att tänka på. Vi slapp skador och skrämde livet ur Juventus. Och bäst av allt: Mexes undvek att boxa Borriello.
Juventusspelarna, Inzaghi, Mesbah, Antonini, Muntari och Lopez
Pippo. Detta var nog din chans att skriva den sista sidan i din makalösa historia. Det gick inte idag, och kanske är det för sent nu. Kanske är sagan Pippo slut. Kanske har vi sett Pippo fira ett mål för sista gången. Jag gillade aldrig Pippo som spelare. Jag känner inte honom som person och kan inte uttala mig om det. Men jag fullständigt älskar legenden om Pippo. Det är en sjuk saga, och jag kommer att ha den i åtanke varje gång jag ser någon fira ett mål.
Mesbah då? Inte bra. Men vilket mål. Och han vågar slå inlägg. Två plus som vi aldrig kunnat tillskriva Antonini.
Och Antonini. Ja, killen kan ju inte slå inlägg med vänsterfoten när han spelar vänsterback. På högerkanten fick han använda rätt fot, och det såg kanske lite bättre ut. Men herregud, han försvarar ju ännu sämre på högerkanten än han gör på vänsterbacksplatsen. Jag trodde inte att det var möjligt.
Muntari var medioker som bäst. Några galna skottförsök och en dåligt tajmad tackling blir hans facit. Han kan bättre, men när han blir trött i benen tar han inga bra beslut. Borde utgått. Och nej, han borde inte ha blivit utvisad för att han träffade motståndaren med en tå. En tå är inte dobbarna före.
Lopez gjorde ett vackert mål och var energisk under hela sitt inhopp. Det händer saker runt Maxi, även om det oftast leder till frispark för motståndarlaget.
Vidal låg väl ner mer än han stod upp. Killen faller väldigt lätt, men har också en förmåga att hamna i situationer där han blir nersparkad. Milan hade behövt en Vidal, men eftersom han spelar för Juventus måste jag dela ut en känga till honom.
Chiellni undvek att vara ett svin ikväll, istället var han omutlig i luftduellerna. Pepe och Vucinic gnällde mest, men Vucinic var åtminstonde bra matchen igenom. Och just det, kaptenen Del Piero. Han har aldrig varit en favorit direkt, men han förtjänar all respekt. Besvikelsen när han blev utbytt lös igenom, men han skötte det i vanlig ordning på ett utomordentligt sätt.
Jag kan ju inte avsluta med att säga något fint om en Juvespelare, så jag väljer att ge Borriello en rejäl känga. Vilken kille. Jag tar hellre tre stycken Bonucci i startelvan än en styck Borriello på bänken. Och den mustachen. Oh. My. God.
Grattis Juve. Tänk inte på att ni trots att ni är obesegrade endast ligger tvåa i Serie A. Koncentrera er på cupen och sluta skrämma oss.
Kommentera gärna, men håll en god nivå.
