Dopopartita Milan-Juventus 1-0: Mot alla odds
Milan lyckades besegra serieledarna Juventus efter en omdiskuterad straff. Milan försvarade väl matchen igenom och visade upp livlighet som vi inte sett mycket av tidigare under hösten. Juventus slarvade och Pirlo hade svårt att föra spelet.
Giganterna
Först och främst måste ytterbackarna hyllas. Japp. Milans ytterbackar ska hyllas, och Abate är inte en av dem!
De Sciglio spelade med ett lugn matchen igenom som inte kan förväntas av en så oerfaren yngling. Suverän med bollen och smartare i defensiven. Hans fart hjälpte mittbackarna flera gånger om och han var alltid med i anfallen när det fanns utrymme. Bortsett från ett par slarviga passningar och bolltapp fanns ingenting att klaga på. Outstanding.
Sen har vi Kevin Constant som blivit vår nya vänsterback. Herregud vad bra han var. Klarade pressen fint, men framförallt täckte han ALLT. Islas inlägg gick aldrig förbi honom, han täckte frisparkar och räddade ett givet mål. Var lugn och behärskad med bollen när Milan hade det som tuffast i andra halvlek och bjöd till och med på en kavalkad av vunna motlägg till publikens stora förtjusning.
Kaptenen för dagen (wtf?!) Montolivo visade spelintelligens, lugn och grinta. Det är stor skillnad på Montolivo och Aquilani. Montolivo lyfter sig när det behövs. Nocerino rev och slet matchen igenom och man såg stora likheter med hans prestationer under hösten 2011. De Jong ger mittfältet lite pondus och även om han är alltför glad för att glidtackla var han den som skapade mest oreda i Juves mittfältsformation.
Och El Shaarawy. Jag har nog aldrig sett en offensiv spelare springa så mycket förut. Och ta så mycket ansvar i defensiven men ändå alltid vara med i anfallen. Den killen är något utöver det vanliga.
Det finns många fler. Mexes, Yepes, Boateng (!). Men nu håller vi inne med hyllningarna till nästa gång.
Vändningen?
Vänder det nu? Fick Milan tillbaka självförtroendet? Vi har saknat den pondus som laget hade förra säsongen. Den där lilla extra rädslan (i brist på bättre ord) har inte funnits hos motståndarna och alla lag har flockats runt oss som gamar för att äta upp poängen. Och det med all rätt. Men nu är det kanske stopp på det. Nu har Milan kanske fått tillbaka det självförtroende som behövs. Den där arrogansen som alla storlag ska ha. Och Allegri får kanske lite arbetsro nu. Och förnyat förtroende för fansen. Det här kan mycket väl ha varit vändningen. Jag garanterar det inte, men hoppas helhjärtat på det i alla fall. En sak är säker, en seger mot Juventus när man ligger ner kan få liv i vilket liv som helst.
Straffen
Tyckte personligen att bollen nuddade på Islas triceps, men det kan mycket väl vara fel. Helt klart är det att det inte var en solklar hands. Och straffen är som bäst tveksam. Tråkigt, men Juventus blev inte på något sätt rånade. Milan var klart bättre i första halvlek och förtjänade (om det nu går att förtjäna mål) en ledning.
Kanske borde man utnyttjat sina kontringslägen bättre också. En annan sak med straffen som är helt klar är att Robinho inte ska slå dem. Och definitivt inte med kort ansats. Tänk på oss andra som sitter här och svettas. Jag var säker på att han skulle missa - och det var fan inte långt ifrån. Nåja.
****
Juventus slarvade enormt i sitt passningsspel, mycket på grund av Milans press från alla håll. Smartast var pressen på Pirlo (såklart) och ytterbackarnas positionsspel. Självklart var Juventus inte på topp ikväll, men man ska tillskriva Milan lite beröm för det.
****
Det är en lång väg att vandra än, men detta var definitivt ett steg i rätt riktning. Boateng behövs i gammal god form. Idag fick han till och med ett avslut på mål. I spelet var han nyttig och smart. Back to basics verkar ha gjort susen för honom. Fortsätt så Boa.
Nu ska det njutas.
Tack för denna gång Juve. Vi ses snart igen.
Forza!
