Edman: ???
En bitterhet över allt som tagits ifrån oss under sommaren. En ovisshet över framtiden. Ett fumlande efter identitet.
Osäkerheten kring hur Milan resonerar är kanske större än någonsin tidigare under en mercato. När Milan tidigare idag lämnade Europa för sin USA-turné fanns förutom ej tillgängliga Pato, Gabriel, Muntari och Strasser, inte heller Taiwo och Didac Vila med. Taiwo och Vila är på väg bort och frågan är vad tanken med Vila var från början? Han har inte fått en chans värd namnet i Milan trots att konkurrensen till vänster i backlinjen är i det närmaste obefintlig. Flera gånger har man från Milans sida försökt baka in spanjoren i olika transferförslag och sannolikt var det endast därför han värvades från första början.
Attraktionen att spela i Milan minskar jämfört med tidigare år, en av anledningarna är naturligtvis att man tydligt deklarerat att det inte blir tal om några fantasilöner. Men ett problem är också att ingen vet målsättningen med Milan, eller ens hur illa det är i klubben. Att släppa de två bästa spelarna till PSG är inte bara en decimering av slagkraften, det sänder också signaler att om man blir för bra för Milan måste man gå vidare vare sig man vill eller inte. Förr var frågan om man var tillräckligt bra för Milan, inte tvärtom. En negativ signal, ett järtecken t.o.m.
Det bestämdes också nyligen att de som redan köpt säsongsbiljetter ska få sina pengar tillbaka om de så önskar. Jag tror visserligen inte att de som säger sig kräva tillbaka pengarna kommer att stå utan biljett då säsongen drar igång, det är ett sätt att protestera, att visa att nu är det nog med alla lögner, men också ett tecken på oro. Men mer oroande är att Milan faktiskt återbetalar säsongsbiljetterna redan nu. Varför inte svara att den som vill ha tillbaka pengarna då säsongen börjar får det? Om man nu har tänkt sig att komma med något senare under sommaren.
Ännu ett orostecken är att PSG också kopplats ihop med Abate. Det är sällan sådana rykten uppstår utan grund, men visst händer det, speciellt i tider då det inget annat finns att skriva om. Men PSG värvar friskt från den enda marknad de tycks känna till. I stort sett hela PSG:s bygge består av spelare med koppling till Serie A och hade jag varit ägare med oändliga resurser hade jag ifrågasatt kompetensen hos de värvningsansvariga. Jag hade frågat dem om det verkligen inte finns spelare i Spanien, England, Tyskland eller vart sjutton som helst som skulle kunna lyfta projektet ytterligare?
Att Leonardo och Ancelotti har bäst kontakter och insyn i Italien är ingen hemlighet men borde definitivt inte hämma kompetensen. Det i sig är oroande, att i stort sett allt ska hämtas från Italien. Det underminerar Serie A idag och i framtiden då även framtidslöften tidigt plockas till Paris, läs Verratti. Risken är alltså stor att ett äkta intresse finns för Abate. Fram till denna sommar hade jag inte känt någon oro alls över att Milan skulle låta ännu en del av stommen försvinna då bygget nästan rämnat. Men nu vet jag inte. Jag tror inte ens de höga herrarna vet. Jag tror inte de har någon som helst plan alls för varken sommarmercaton eller de kommande säsongerna.
Medan andra klubbar tycks ha sina strategier klara vill Milan vänta och se. Vänta och se om det blir nyval i Italien till hösten eftersom ekonomin nått nya bottennivåer igen. Men främst vänta och se vad det blir av FFP. Efter nästa säsong görs det första bokslutet som innefattar två säsonger. Flera klubbar uppges komma få svårt att klara målen. Om målen klaras, hur har det i så fall gått till? Försäljning av arenanamn till orimliga nivåer? Försäljning av signerade tröjor till orimliga nivåer och till diffusa köpare? Märkliga transaktioner mellan ungdomsverksamheten (som inte innefattas i FFP) och huvudsektionen? Vad kommer UEFA att göra åt saken i så fall? Vågar de att stänga ute dagens storklubbar från CL och tvinga fram den förändring de talat sig så varma inför? Vad händer då? Kommer shejker, ryssar och andra med stora plånböcker stilla tiga och låta UEFA straffa dem genom att utestänga dem från den finaste av turneringar?
Om UEFA indirekt straffar de penningstinna ägarna finns resurser nog hos dem för att på allvar utmana UEFA i dess grundvalar, flera av dem har medel nog att klara det på egen hand. Istället för att köpa klubblag kan de starta en egen Europaliga, en sorts Golden League med betydligt högre prispengar än vad UEFA erbjuder. Istället för att låta denna liga avgöras med de relativt få matcher som CL erbjuder skulle de kunna låta spelet fortgå under en hel säsong, precis som de nationella ligorna gör idag. Ganska snart lockas de främsta lagen i Europa över, glada och stolta att få vara med i den största ligan av dem alla. De nationella ligorna förvandlas till farmarligor och tv-bolagen slåss än hårdare för sändningsrättigheterna. Efter några år förvandlas cirkusen till en vinstmaskin.
Idén har funnits länge men ingen har orkat utmana UEFA, inte haft muskler nog. Hittills. Men förr eller senare hamnar vi säkert där, antingen tack vare UEFA eller på grund av UEFA. Vågar UEFA utmana sitt eget öde genom att driva igenom en pappersprodukt , en vision om ett rättvisare fotbollssamhälle, en utopi? Nej, knappast. Det intressanta ligger inte i hur FFP ska förverkligas, det intressanta ligger i hur UEFA kommer att låta tolka FFP framledes.
Utveckling går aldrig att stoppa, bara att styra till en viss del. Fotbollen handlar om att vinna om man ser det krasst. Alla vill veta vem som är bäst under ideala förhållanden, alltså förhållanden som är optimala för respektive klubb. Många säger sig tycka att de finner det tröttsamt och tjatigt att ständigt råka ut för debatter om vilken liga som är bäst. Ändå sitter samma personer och engagerar sig i frågan. Inte för att de gillar det utan för att de helt enkelt bryr sig. Alla vill veta.
Svaret är dock utsiktslöst, man får det aldrig. Man får inte ens ett hundraprocentigt svar på vilket klubblag som är bäst i en turnering som CL då turneringen i dess natur låter slumpen ta stor del av utfallet. I en elitliga som går över en hel säsong kommer man betydligt närmare sanningen. Alla vill veta och UEFA kan inte stoppa det. Alla vill vara bäst och kommer i slutändan inte att låta någon hindra dem att använda de pengar som finns till förfogande för att bli just bäst.
För Milans del finns tillgång till mycket pengar, om viljan finns såsom den en gång gjorde. Milan använder inte FFP till något annat än en förevändning för att slippa pressen på mer tillskott. Sedan när blev Berlusconi den som stod i första ledet för att följa en ny lag eller ett nytt påbud som inte tjänar hans syften? Problemet är att just syftet idag är svårtolkat.
I och för sig är det angenämt att Inzaghi under veckan som gick fick en plats inom Milan. Milan är inte den enda klubben som nu vill satsa hårt på ungdomsverksamheten, men konkurrensfördelen för Milans del är att använda sig av det fantastiska spelarmaterial de en gång ställde på plan till en kunskapsbank för nya förmågor. Inzaghi kommer att bli ovärderlig med sin entusiasm och erfarenhet. Det är under alla omständigheter ett tecken på kontinuitet, ett långsiktigt tänkande.
Men i övrigt? Nu ryktas det om en återkomst för Kaká. Inte bara ryktas förresten, förhandlingar pågår för fullt och Galliani pladdrar på som han brukar då något är på gång. Men vad är syftet med att ta tillbaka Kaká?
Personligen förtjusas jag av tanken på att hämta hem en del av vår förlorade identitet igen. Jag älskar Kaká, har alltid gjort det. Jag skulle stå med öppen famn utanför San Siro och ge honom den största av kramar om han kom tillbaka och jag hade möjlighet att göra så. En fantastisk och ödmjuk människa som är värd allt gott som finns. Utifrån det perspektivet är en återkomst för Kaká fullt logisk, oavsett priset. Men jag är en känslomänniska, totalt olämplig att driva en klubb om framgång är det enda som räknas. Liksom många andra milanisti.
Men, om man inte har ett hjärta, om man struntar i allt annat än makt och pengar, om man ljuger ogenerat, om man älskar sig själv så mycket att alla andra får stå tillbaka – vad ska man då med Kaká till?
Liknelsen är enkel, den otrogne mannen skaffar av given anledning det finaste av smycken till sin bedragna hustru. Är alla lögner då förlåtna?
Mitt problem är att jag faktiskt inte kan svara ett ärligt nej på den frågan…
