Hur ska Milan besegra Barcelona?
På tisdag åker Milan till Spanien för att möta världens, just nu, överlägset bästa fotbollslag – Barcelona. Och frågan man måste ställa sig är; hur ska Milan spela för att besegra Barcelona?
Eurosports Kalle Karlsson diskuterade på sin blogg, efter Champions League finalen förra säsongen, tankenöten kring hur man besegrar Barcelona. Resonemangen läses här och här. Uppgiften gick i korthet ut på att ta ut ett lag, bestående av valfria spelare som inte spelar i Barcelona, och formera dessa i en uppställning som gjorde det möjligt att besegra Barcelona.
Trots att man fick komponera ett lag fullt av världsspelare var det ingen uppställning som på rak arm kändes starkare än Barcelonas. Det gick att konstruera lag som kändes mer eller mindre jämnstarka med Barcelona, men inte bättre. Tanken är att vi nu ska ge oss på den här tankenöten en gång till, men nu ska en formation och elva spelare väljas ut från endast Milans trupp.
Jag ska tillsammans med Kalle Karlsson, som har Premier League-bloggen på eurosport.se, och Milanredaktionens Henrik Edman presentera vars en uppställning som vi tror är den optimala för att besegra Barcelona.
Andreas
Det första Allegri måste bestämma sig för är hur han ska angripa matchen. Ska Milan försöka spela sitt eget spel och gå för vinst eller ska man försöka stänga ner och kriga till sig ett oavgjort resultat, möjligen en uddamålsvinst. För mig är det en självklarhet att Milan inte försöker gå in och spela sitt eget spel, Barcelona kommer att straffa oss. Och straffa oss hårt.
Jag skulle vilja se en uppställning som stänger den centrala korridoren totalt och lämnar kanterna till Barcelona. Precis som Mourinho gjorde när Inter besegrade Barcelona i Champions League semifinalen 2009/2010. Nackdelen med detta är att Barcelonas mittfältare bara kan skicka ut bollen på kanten när de hamnar under press.
Jag vill även att Allegri lånar Mourinhos ”Messi-ankare”. Mourinho använde Pepe som ett zonspelande ankare mellan backlinjen och mittfältet när Real Madrid besegrade Barcelona i spanska cupen förra säsongen. Sedan Messi tagit plats centralt i banan känns det nästan som en nödvändighet att låsa den ytan. Låter man Messi röra sig fritt i den ytan kommer antingen backlinjen dras sönder eller blir mittfältet undertaligt Barcelonas.
En startelva som ser ut enligt följande tror jag skulle kunna fungera;
-----------Abbiati---------------
Abate-Silva-Nesta-Antonini
----------Van Bommel----------
Nocerino-Ambrosini-Boateng
---Pato---------------Robinho---
I en utopisk värld hade truppen varit skadefri och kunnat formeras annorlunda. Jag vill egentligen se Silva som ”Messi-ankare”, men då Mexés fortfarande är skadad behövs brassen i backlinjen. Yepes är inte ett alternativ mot ett kvickt lag som håller bollen längs marken. Anledningen till att jag egentligen vill se Silva i den rollen är helt enkelt att han är betydligt kvickare än Van Bommel.
Antonini spelar endast eftersom Taiwo fortfarande dras med skadebekymmer. Jag väljer Antonini framför Zambrotta eller Bonera då han har mer fart i benen samt att han visade en bra inställning mot Lazio. Mittfältet är formerat för att trasa sönder Barcelonas spel. Även på mittfältet är saker och ting långt ifrån en utopi. Avstängde Gattuso och skadade Flamini hade definitivt fått starta om de varit tillgängliga.
Offensivt väljer jag att resonera som Prandelli gjorde inför Italien-Spanien, inga fasta referenspunkter i anfallet. Rörlighet och snabbhet blir ledorden. Och därför får Zlatan betrakta matchen från bänken. Jag tror att Milan blir för förutsägbara med Zlatan på plan. Med Robinho och Pato har vi två rörliga spelare som kan hota Barcelonas backlinje med sin speed.
Kalle
Kan Real Sociedad, kan Milan.
Det överraskande 2-2-resultatet på Anoeta i lördags gav inte bara La Liga utan även resten av fotbolls-Europa hopp. Men det är en sak att ta poäng av ett Barcelona där Messi, Iniesta och Villa sitter på bänken - en helt annan när Pep Guardiola mönstrar sitt starkaste lag på Camp Nou.
Min elva för att Milan ska lyckas på tisdag:
----------------Abbiati-----------------
Abate----Nesta---Silva---Antonini
-----Nocerino-----van Bommel-------
-------------Ambrosini-------------
-----------Boateng----------Cassano
--------------Ibrahimovic-------------
Första observationen ni gör är att jag frångår Max Allegris 4-3-1-2-system. Anledningen är enkel. 4-3-1-2 har en fördel: Laget blir starkt centralt. MEN - det liknar 4-4-2 och i min bok är ett sådant system lika med självmord mot Barcelona. Med en "droppande" Messi i kombination med ytterbackar som flyttar upp (Alves, Abidal) är det ett måste att dels ha täckning centralt, dels ha lojala yttrar som kan hjälpa ytterbackarna när Alves och Abidal överlappar. Vilket ger oss varianter av 4-3-3, 4-2-3-1 eller 4-5-1. Anledningen är att jag väljer två "sittande mittfältare" är för att ha en uppställning som är spegelvänd mot Barcelonas 4-3-3 med två offensiva mittfältare. Arsenal använde det systemet mot Barcelona i CL i våras och fick spanjorerna helt ur rytm (vände till seger hemma, och var bara en jättemiss av Bendtner från att spela bort Barca i bortamötet).
Egentligen tycker jag inte att Milan har rätt spelartyper för att möta Barcelona. Mittfältet är ålderstiget och dessutom saknas två spelare som hade fått nyckelroller i mitt Milan-lag:
Skadade Mathieu Flamini och avstängde Gennaro Gattuso. Är det någon uppgift som Flamini är klippt och skuren för är det förmodligen att vara en del av ett destruktivt mittfält som ska täcka ytor på Camp Nou. Han värvades till Arsenal efter att Arsène Wenger studerat data från de europeiska toppligorna och noterat en modest mittfältare i Marseille som sprang i genomsnitt 14 km per match. Löpstarka spelare är en förutsättning på Camp Nou. Barcelona kommer att ha bollen, Milan kommer att få jaga.
Men det finns något som är ännu viktigare:
Spelare som kan svara mot Xavi och Iniesta med samma medel.
För att få andas mellan alla tika-taka-övningar hade jag därför velat ha den där bollbegåvade, rörliga mittfältaren som kan suga in boll och ge lagkamraterna tid. David Silva är drömspelaren i det avseendet. Tittar man på förra säsongen var de effektivaste mittfältarna mot Barcelona i mina ögon Arsenals Jack Wilshere och Real Madrids Mesut Özil. Båda har förmågan att hålla i boll och dra på sig markering vilket skapar ytor för andra.
Kevin-Prince Boateng i all ära, men jag saknar den spelaren i Milan. Här är det snarare Zlatan Ibrahimovic som i rollen som target är den som samlar in boll och ser till att laget får längd på anfallen - framför allt i den här matchen då Milans mittfältare knappast kommer att få någon tid med bollen (jämfört med matchen mot Lazio där mittfältarna aldrig var satta under press).
Valen i backlinjen känns givna. Ett lågt försvar är ett måste, vilket passar Alessandro Nesta. Det finns dock en skillnad mellan matchen mot Lazio och mötet med Barcelona. Mot Lazio var Milans lag ett dragspel med enorma ytor på mittfältet, rätt vanliga i Serie A. På Camp Nou utgår jag från att Allegri beordrar ett mer kompakt lag där pressen inleds tio meter in på offensiv planhalva. I avsaknad av Flamini och Gattuso väljer jag Nocerino, van Bommel och Ambrosini på mittfältet. Tre bollvinnare som får order om att spela "på gränsen". Alberto Aquilani, som startade mot Lazio i fredags, blir en lyxlirare för mig. I hemmamötet hade jag startat med honom, men här kostar han mer än han smakar. Jag hade offrat Antonio Cassano också om jag hade haft ett bättre alternativ på bänken (Angel Di María hade jag gärna använt). Nu finns inget sånt alternativ så då sätter jag hoppet till att ögonblicksspelaren Cassano kan blixtra till och ge Zlatan ett par chanser. Det kan räcka. Pato? Nja, han passar inte i en match som i första hand kommer att utspela sig på egen planhalva.
Henrik
Att besegra Barca med konventionella uppställningar och sedvanliga strategier är dömt att misslyckas. För att besegra Barcelona på bortaplan krävs att man hittar något sinnrikt, spektakulärt och att det finns ett någorlunda material att jobba med.
Ingen ska räkna med att föra matchen och äga bollinnehavet mot Barca, den kvalitén finns inte hos något annat lag. Det krävs att hitta lösningar för att slå till så fort Barca sänker garden, i ett ögonblick av ovaksamhet från spanjorerna. Det krävs snabba fötter som borgar för snabba omställningar. Dessutom krävs starka centrala positioner för att tvinga ut Barcelonas småttingar på kanterna och för att erövra boll då Barca ställer upp med sin handbollsformation. Det gäller att skära av ”anfallsbågen” centralt m.a.o.
En klassisk men okonventionell och defensivt hållen 4-3-2-1 med speed framåt skulle vara mitt val av formation:
Abbiati
Zambrotta, Nesta, Thiago Silva, Taiwo,
Ambrosini, Van Bommel, Aquilani
Abate, KPB,
Pato
Givetvis kommer Allegri att spela med Zlatan mot Barca men för att slå Barcelona är jag tveksam till att det är rätt med tanke på den form han är i just nu. Det blir väldigt förutsägbart med Ibrahimovic i elvan, några av lagkamraterna har alldeles för stor respekt för honom och det får negativa konsekvenser ibland. Om inte Ibra är i absolut toppform tynger ett förutsägbart beteende ner vågen så pass mycket att jag hellre ser en annan lösning framåt.
Pato är inte alls lika avslappnad med Ibrahimovic på plan. Han vet att en miss i ett skapligt läge leder till negativa yttranden från Zlatan. För att lyckas mot Barcelona krävs snabba fötter framåt, något som Pato besitter. Får han ett kontringsläge framåt i hög fart handlar mycket om psykologi, att inte tänka negativt, att känna att det finns ett psykologiskt stöd av sina lagkamrater om han misslyckas.
Den spelare som jag tror skulle kunna leda Milan till en bragd mot Barcelona är Ignazio Abate. Han är ruskigt snabb och intensiv, en plåga att ha hack i häl.
Abate och KPB skulle i ovan nämnda formation ge presspelet en annan dimension och betydligt högre upp i banan än annars. Med bollerövring högt upp och med Abate, KPB och Pato som främsta led kommer Barcas backar få springa som aldrig förr för att hinna med. Med den vissheten kommer Barca vara tvungna att göra laget betydligt längre än annars.
Milans vänstra flank känns som det defensivt osäkra kortet i formationen med två oprövade nyförvärv. Mittfältet kommer därför tvingas att positionera sig mer åt vänster. Men alla måste våga för att vinna och offra något för att erövra annat.
Gör Allegri det så kan det gå vägen, men fallet blir tuffare om det inte går vägen. Förlorar Allegri med sedvanligt tänk och traditionell uppställning blir det inga särskilda rubriker av det då det gick precis som alla förväntat. Förlorar Allegri däremot med en kaxig strategi så blir han idiotförklarad.
Stort tack till Kalle och Henrik för er tid och era svar.
Kommentera gärna, hur skulle ni vilja att Milan ställer upp på tisdag?
Texten korrigerad 12/9 16:10
