Inför serie A: Milan gör en Mjällby

Inför serie A-premiären, som visserligen strejkas bort, besökte jag Milan. Förra storspelaren Filippo Galli, med 14 säsonger, fem ligaguld och tre Champions leaguesegrar ska avslöja klubbens framtidsplaner och självklart snacka lite Zlatan...

 

- Just nu har vi en Zlatan Ibrahimovic, och det räcker mer än väl, säger Filippo Galli klubbikon och mäktig utvecklingschef i AC Milan.

 

En sommar för 17 år sedan stod jag och min bror i varsin Milantröja vid en autostrada i Italien. På tröjorna stod det Galli. En långtradare från Milano körde förbi oss, han tutade och vinkade hejdlöst.Visst är det lite rubbat att två smågrabbar hänger vid motorvägen, men för mig var det ett livsavgörande ögonblick. (Man kan visserligen undra vad föräldrarna tänkte på)

 

Nu efter alla år så kommer jag in på den gamla världsstjärnans kontor vid Milans träningsanläggning utanför Milano.Vi ska snacka om Milans och serie A:s framtid, för 17 år sedan var de rödsvarta fotbollsvärldens medelpunkt.

 

- För ett par år sedan kom ordern från Adriano Galliani, Milan ska satsa på ungdomsakademien, ta fram egna talanger från närområdet, säger Galli och tittar misstänksamt ner i sin macchiato.

 

Galli har hela detta ansvaret på sina axlar. Och det är inget lätt jobb, laget är ålderstiget och ledbrutet.

 

Jag var på träningsanläggningen Milanello en fredagseftermiddag 2010. Efter lagets träning kom Milanspelarna in i kaffebaren, gamla och stela. Inzaghi hoppade runt på sina kryckor, Gattuso grinade illa och tog sig för ryggen, Zlatan hade en snygg grå mössa!

 

- Framtiden är att ta fram egna talanger och inte behöva köpa alla, Ajax är ett föredöme de ger ungdomarna chansen tidigt i A-laget, säger Galli.

Så ska Milan återerövra fotbollsvärlden. Tonårspojkar från hela Lombardiet scoutas till klubben och skolas i akademien. Där får de mat, husrum och lagom med skolundervisning. Därefter: massor av fotboll.

- Det är viktigt att se till varje individ, vad som är bäst för den enskilda unga spelarna måste ibland komma före laget och klubben, säger Galli.

 

Hans telefon ringer, det är Adriano Galliani som ska diskutera värvningar. Det har kommit ett tips från en före detta storspelare från Sverige.

 

Moestafa El Kabir blir ett givet samtalsämne. För första gången i historien har Kristianstadstrakten fått en koppling till fotbollsvärldens metropoliter.

- Han är en intressant spelare, lovande och med talang för italiensk fotboll. Nu när jag har koll på honom så får vi se vad Mjällby är för något, säger Galli.

 

Milan har äntligen, några år efter Mjällby förstått vad som är framtiden, de lokala förmågorna...

 

Men var i Sverige finns de italienska fotbollsmammorna, jag har ett målande exempel.

 

Sportjournalisten F från staden M ringde mig på flygplatsen. Jag väntade på att planet till Zlatans stad skulle lyfta. Han frågade mig var jag skulle bo. - Hotell ABC vid Corso di Italia, svarade jag.

Usch då där kan du inte bo. Vill du sova hos mig? Frågade min italienska vän och kollega i en mycket gästvänlig gest.

Det lät inte dumt tyckte jag, hotell ABC hade sett sina bästa dagar. Förmodligen var det ett trevligt ställe när Frederico Barbarossa styrde i Como. Men numera är det ganska nedgånget. Så jag svarade , ja.

Vänta jag ska bara fråga mamma så att det går bra, svarade min vän som i år fyller 34.

”Mamma får den där svensken som är så förtjust i stravecchia bo hos mig, skrek han?”

 

Det gick alldeles utmärkt, mot ett högtidligt löfte att vi inte skulle spela play station hela natten. Det var jag glad över, tv spel är inte min grej.

 

Italienska sportjournalister är lika mammiga som fotbollsspelarna. Min vän och kollega bor hemma. Hans mamma väcker honom varje morgon prick nio. Med en cappuccino och briosch i sängen sitter han och tittar på morgonnyheterna.

 

Sedan väntar duschen och rena kläder ligger elegant på stolen. Han tar på sig högtidligt medan den åldrande modern bäddar sängen. Sedan avfärd mot redaktionen eller någon presskonferens med Leonardo, Zlatan eller Allegri.

 

Klockan 13, exakt väntar lunchen. När F kommer hem så får han en tallrik rykande pasta med någon trevlig sås. Därefter en timmes sömn innan det är dags att återvända till arbetet.

 

Han får middag varje kväll klockan nio. Oftast flera rätter, sedan en stunds tv tittande med mamman, gärna en italiensk familjeserie. Därefter några timmar arbete på natten innan sömnen och rutinen följs upp nästa morgon.

 

Jag undrar hur många transfers i Serie A:s historia som har stoppats av oroliga mammor. Cassano erkände i vintras att hans mamma hade vantrivts i Milano. ”Du vet var vi finns, jag tycker inte om dimman, behöver sol”, sa signora Cassano.

 

Och Tottis mamma ska vi inte tala om. Eller Palermos kung Miccoli, han skulle platsa var som helst. Men mamma släpper knappt i väg honom på bortamatcherna.

 

Efter mina reportageresor i fotbollsitalien har jag blivit avundsjuk. Min mamma lagar mat till mig en gång om året, oftast oätligt. Eftersom hon inte tycker om att laga mat, morsan går runt på filmjölk och tobak.

 

Andreas Jemn