-
Införrapport Milan – Novara: Låt det bli ett vackert avslut!
Scudetton är förlorad. En titellös, och på många sätt bortkastad, säsong går mot sitt slut. Den gångna veckan har också inneburit ytterligare sorgligheter, då flera av våra gamla trotjänare meddelat att de spelar sin sista match i Milan på söndag. Vi går en laddad match till mötes: säsongens vackraste och sorgligaste. Ingen kan påstå att tillställningen på San Siro imorgon saknar betydelse – även om resultatet gör det.
Nesta annonserade under torsdagen att han lämnar Milan efter den här säsongen. Igår följde Gattuso och Inzaghi i legendförsvararens fotspår och meddelade sina förestående sortier. Seedorf kommer att göra detsamma. Fyra spelare med mycket olika, men oförglömliga karaktärer. Fyra spelare som på olika sätt har definierat Milan i över ett decennium.
Olika karaktärer lämnar olika tomrum. För mig kommer den största lakunen att följa på Nestas avslut. Utan tvekan. Jag tänker därför tillägna den här införrapporten till en av de fyra milanlegendarer som alltså spelar sin sista match på San Siro imorgon.
Jag minns första gången jag såg Sandro spela live. Det är ett tag sen nu. Jag var femton och befann mig på Nya Ullevi i Göteborg, sommaren 1999. Lazio var på besök i Sverige. Svennis hade tagit med sig sitt stjärngäng från Rom för att utnyttja den svenska sommarens ideala förhållanden att hålla träningsläger. Några matcher var också inbokade, däribland en mot Änglarna från Göteborg.
Lazio ställde upp med sitt bästa lag. Nesta bar kaptensbindeln och ledde en fyrbackslinje där frisparksguden Sinisa Mihajlovic, vilddjuret Fernando Couto och hårfagre Giuseppe Pancaro, gjorde honom sällskap.
Jag hade ju följt Sandros dominans i Serie A under några år, så jag visste redan vilken maestro han var i försvaret. Ändå innebar upplevelsen på Ullevi något helt nytt. Jag har, varken förr eller senare, blivit så imponerad över en spelares skicklighet som jag blev av Nesta i den här träningsmatchen. Jag tänker särskilt på en sekvens.
Lazio hade hela sitt lag på offensiv planhalva efter en hörna. IFK vann bollen och slog ett långt uppspel. En av Blåvitts anfallare (jag minns inte hans namn) ”låg på rulle” och blev plötsligt helt solo på Lazios planhalva. Rättvänd och med ett ordentligt försprång tog han löpningen för att förvalta det som såg ut att bli ett givet friläge. Nesta startade jakten, tjugo meter efter honom.
Göteborganfallaren hann upp bollen precis innan den passerade kortlinjen nere vid Luca Macheregianis mål. Han måste ha räknat med att han fortfarande var ensam, att han nu bara behövde vända upp med bollen för att få rätt vinkel att avsluta. Men Nesta (på den tiden var han verkligen idiotsnabb) hade redan hunnit ikapp honom. Italienaren hade tagit in försprånget och dundrade nu in i närkampen med IFK-anfallaren. Jag minns att jag tänkte att det här måste bli en rejäl smäll, en sådan fart måste väl rendera i brutna ben, kort, gråt och tandagnisslan? Och visst, Nesta fullföljde glidtacklingen, men det skedde ljudlöst, inte en kontakt uppstod mellan spelarna, inget utrop från den bestulne göteborgaren. Jag minns, att i samma stund som Nesta lugnt reste sig med bollen vid fötterna, flaxade IFK-anfallaren bakom Lazios mål, med både armar och ben, i allt mer panikartade försök att återta balansen. Han var fortfarande utanför banan när Nesta spelade upp bollen till Juan Sebastian Veron på mittplan.
Jag hade aldrig sett något liknande. Det var som att se en bil frontalkrocka med en bergvägg i 110 km/h, för att sedan se föraren lugnt stiga ur bilen, helt oskadd, borsta av sig lite damm från axlarna, ta upp mobilen och ringa efter en taxi. Det var sanslöst, larvigt kaxigt, coolt, serietidningsaktigt. Nesta hade ju inte rört något annat än bollen. Elegant, professionellt, genialt. Nesta hade, inom loppet av några sekunder, visat sin storhet och sina unika kvaliteter som försvarare. Ingen har kunnat spela ett destruktivt spel lika vackert, elegant och effektivt som han har gjort.
Naturligtvis var det en stor händelse när det blev klart att Nesta skulle ansluta till Milan 2002. Jag har nog aldrig, varken förr eller senare, tagit emot en transfernyhet med samma glädje. Nesta förenad med ärkeeleganten Maldini! Vad skulle kunna stoppa ett lag med den duon? Plötsligt fick Milan ett trumfkort som alla andra lag i Europa saknade: två av tidernas bästa mittbackar förenade tillsammans. Alla vägar låg öppna. Ingenting kunde vara omöjligt. Konturerna till drömmen om en ny storhetstid fylldes i, förstärktes och gjorde den verklig.
När vi nu tio år senare nått ”summerandets tid”, kan resultaten det senaste decenniet också intyga att allt verkligen var möjligt. Inga destinationer var omöjliga att nå. Milan kröntes till Europas bästa klubblag två gånger, 2003 och 2007.
Jag hoppas det blir ett fint, rörande avslut imorgon. Låt fyra fantastiska milankarriärer få den hyllning de förtjänar. Jag instämmer med kollega Edman, ett tack låter fjuttigt och otillräckligt, ändå finner jag inget bättre ord. För en milanista går det kanske inte att sammanfatta de här fyra karriärerna på annat sätt än genom att uttrycka just sin tacksamhet.
Så, tack!
------------------------------------------------------------------------------------------
Milan
Trolig startelva
Amelia
Zambrotta Mexes Yepes Mesbah
Gattuso Aquilani Seedorf
Boateng
Cassano Ibrahimovic
Fem senaste:
Inter – Milan 4-2
Milan – Atalanta 2-0
Siena – Milan 1-4
Milan – Genoa 1-0
Milan – Bologna 1-1
Novara
Trolig startelva
Fontana
Morganella Lisuzzo Garcia Gemiti
Porcari Pesce Jensen
Rigoni
Caracciolo Jeda
Fem senaste
Novara – Cesena 3-0
Fiorentina – Novara 2-2
Novara – Juventus 0-4
Novara – Lazio 2-1
Napoli – Novara 2-0
När: söndag kl. 15:00
Var: San Siro
Visas på: Canal + Sport 1
