Krönika: Allegris mittfältstrio - taktikens ABC
Med en hektisk kommande mercato kan det vara på sin plats att klargöra vad för slags spelartyper Allegri vill ha på sitt mittfält och vilka som saknas - städaren, löparen eller kreatören?
Det är på mittfältet som de största ändringarna kommer att ske i sommar, det behövs ingen raketforskare för att lista ut detta.
I och med att Ambrosini och van Bommel nu förlängt och Pirlo dessutom tagit farväl, kan man börja spekulera fritt i hur Allegri tänkt komponera denna lagdel 11/12. Seedorfs utgående kontrakt och Gattusos ökande koppling till andra klubbar styrker teorierna om att dessa senatorer kan ha gjort sitt i klubben. Dessutom kan det vara så att de går samma öde till mötes som Pirlo - de är överflödiga och icke-kompatibla med Allegris spelfilosofi på mittfältet. Därmed skulle en fantastisk era få sitt slut, nämnda trio var trots allt under många år Ancelottis stöttepelare centralt. Men för att påbörja en cykel måste en annan avslutas.
Med tanke på hur han formerat mittfältet större delen av säsongen och hur han tidigare agerat i Cagliari utkristalliseras tre typer av mittfältare på ett "Allgerianskt" mittfält. Om vi föreställer oss ett ganska brett V med öppningen mot motståndaren, där spelarna har sina tydliga roller utan att för delen vara låsta. Ramarna finns där, det gäller att agera fritt inom dessa.
Städaren framför backlinjen. Passningsskicklig kämpe som spelar enkelt, och snabbt släpper vidare bollen utan att vara nämnvärt involverad i det offensiva spelet. Denna inflytelserika lirare ska täcka ytor och ge understöd till backlinjen samtidigt som han med sina ledagegenskaper ska styra övriga spelare och initiera omställningar.
Positionspel och erfarenhet är här nyckelord. Och Allegri har nu - efter att den för rollen opassande Pirlo lämnat - två klockrena spelare som uppfyller dessa kriterier i Ambrosini och van Bommel. Speciellt van Bommel känns väldigt trygg och bekväm i denna roll, nu kommer han dessutom få etablera sig på allvar i detta Milan.
Löpstarke avslutaren. Den andra typen i denna uppställning utgörs av en löpvillig och djupledslöpande bollerövrare, i dagsläget upptas denna roll av Gattuso och Flamini, som av förståeliga skäl inte helt uppfyller kraven. Spelaren i denna roll väntas med sin fysik, och till viss del spelförståelse, understödja mittfältet i återerövringsfasen och även vara delaktig i räderna in i motståndarens straffområde.
Prince Boateng har potentialen att inneha denna rollen och göra den till sin egen, förutsatt att han förfinar sitt defensiva arbete, som redan håller hög nivå. Det är en roll som sannolikt passar Boateng bättre än trequartistapositionen. Disciplin och timing är viktiga egenskaper. Flamini testades under försäsongen och har gjort en del berömvärda insatser i denna roll men är alldeles för ojämn, oskarp i avsluten och framförallt för aggressiv.
Kreative bollfördelaren. Till sist finner vi den tredje mittfältaren, kreatören, eller som i Seedorfs fall tian. I Milan är det mezz'alan som haft denna roll. Där har nämnde Clarence överträffat alla förväntningar under slutspurten på säsongen och även Pirlo har testats. Denna, oftast iögonfallande spelare, ska växelvis kunna använda sin fart, blick, passningsskicklighet och tunga skott för att besegra motståndaren, utan att för den delen helt släppa defensiven. En smart spelare som behärskar alla strängar på den offensiva lyran. I nuläget saknar Milan en sådan spelare, och visst är det denna spelartyp man i huvudsak letar efter, kosta vad det vill! Galliani klargjorde senast idag att man söker en mittfältare att spela till vänster.
Tidigare fanns Ronaldinho, som på pappret var det närmsta man kunde komma denna roll, trots sitt obefintliga presspel. Av flera anledningar fungerade inte detta. Merkel och Emanuelson har varit nödlösningar som ändå skött sig förvånansvärt väl, men för att erövra Europa och världen krävs tyngre namn än så. Merkel har kvaliteerna men behöver tid, medan holländaren är mer av en kantspelare.
Det har tagit tid för Allegri att få Milans spel efter sin filosofi, dels hade han inledningsvis varken pondusen eller spelarmaterialet till att implementera denna, dels kan det vara svårt att omskola Milans åldrade och nöjda mittfältsenatorer.
I Cagliari använde sig Allegri av trion Conti, Biondini och Lazzari, vilka det blir som cementerar in sig på Milans mittfält under Allegris överseende återstår att se, men nu kan han - med en meriternade och statusgivande Scudetto i ryggen - äntligen på fullaste allvar bestämma kompositionen. Klart är att ett lag under livornesen, förutom hårt uppoffrande arbete, präglas av taktisk flexibilitet enligt tydliga ramar med en strukturerad grund att falla tillbaka på. En spännande mercato och en än mer intressant försäsong väntar.
Mister, siamo con te!
