Matchrapport: Torino-Milan 2-4
Milans resultat har förbättrats alltmer under hösten och på söndagseftermiddagen bärgades ytterligare en trepoängare.
Milan tog den korta resan västerut till Turin för att möta det som sägs vara det mest populära laget inom stadens gränser – nykomlingen Torino. Tråkigt nog kunde inte ypperliga Montolivo vara med då han ådragit sig en skada. Pato var också borta pga skada, likaså Constant som gjort det ganska bra på vänsterbacksplatsen på senare tid. Faktiskt så bra att vissa t.o.m utnämnt honom till svaret på den långlivade frågan om vem som ska lösa denna position.
Tillbaka från en dryg månads konvalescens var Abate som plötsligt fått mycket hård konkurrens på sin högerbacksposition, i form av nya backstjärnan (?) Mattia De Sciglio. Allegri valde dock att låta Abate återfå sin plats och flyttade istället De Sciglio tvärs över plan till vänsterbackspositionen där Constant alltså huserat på senare tid. Ett mycket bra drag då Abate är mer beroende av att spela till höger än vad De Sciglio är, vilket i sin tur tyder på en smått fantastisk mognad hos De Sciglio.
Det skulle också bli lite av De Sciglios kväll, i alla fall offensivt. Redan under första kvarten hittade De Sciglio fram till Pazzini med ett kliniskt inlägg och Pazzini var mycket nära att ge gästerna ledningen. Pazzini var nära igen några minuter senare då domarna förvånansvärt nog missade ett väldigt tydligt offsideläge. Lyckligtvis för fotbollen missade Pazzini även det läget.
Det var en ganska händelsefattig första halvtimme mellan två ganska skrala lag, i alla fall spelmässigt. En viktig händelse av negativ art inträffade i 20:e minuten då De Jong slet av hälsenan. Jag vet inte vad som hände, men det såg ut som att han helt enkelt fastnade med dobbarna i gräsmattan. Därmed är säsongen över för holländaren och det är inte långt ifrån att tro att det var det sista vi fick se av honom i Milantröjan.
Halvtimmen avslutades sedan med säsongens hjärnsläpp. I och för sig var inte Robinho helt vänlig när han spelade tillbaka till Nocerino men den senare kände sig mer pressad i situationen än vad han egentligen var och spelade i blindo bollen bakåt. Torinos Santana synade och snodde åt sig bollen, rundade enkelt Amelia och rullade in 1-0 till Torino.
Milan kvitterade tio minuter senare. De Sciglio låg bakom framspelet till Robinho som i ett trängt läge smällde upp bollen högt bakom Gillet i Torinos mål. Inte likt Robinho alls, han brukar ju missa i bra lägen, men den här gången hann han inte fundera utan fick gå helt på instinkt och känsla. Bättre då.
Andra halvlek var inte gammal då en för dagen bedrövlig Nocerino fick revansch till en viss del för sitt försmädliga hjärnsläpp i första halvlek. Turligt nog sökte bollen sig till honom i ett helt fritt läge då Gillet returnerade El Shaarawys försök i 53:e minuten. 2-1 till Milan, och ännu en gång hade Milan vänt en match.
Torino var nära att kvittera fem minuter senare och visst skulle Bianchi haft en straff med sig då Yepes drog i hans tröja. Istället satte Milan spiken i kistan kort därefter då Pazzini ostört fick luffa fram till Gillet och sparka trean i mål. Mest förvånansvärt var att det var uppsnackade Ogbonna som symboliserade Torinos sällsynt svaga defensiv. Ogbonna som nämnts i sammanhang med Milan, men trots att Milan har ett historiskt svagt försvar finns ingen plats för Ogbonna där. I alla fall inte om man dömer hans insatser vid Milan samtliga mål.
Fjärde målet signerades El Shaarawy även det efter en riktigt pinsam defensiv från Torino.
Med tio minuter kvar visade Svennis-favoriten Rolando Bianchi att Torinos klass framåt är ljusår starkare än defensiven då han mycket vackert nickade in 2-4 vilket också blev slutresultatet.
Milans resultat är fortsatt positiva, trots att spelet faktiskt inte alls imponerar. Nästa omgång är det dags för Pescara, ännu ett mycket svagt försvar och därmed ännu en chans att överbrygga avståndet till den åtråvärda CL-platsen.
Bollinnehav: 51% - 49 %
Skott: 11-15
Varav på mål: 3-7
Hörnor: 4-4
Domare: Romeo
Tabell:
