- -
Matchrapport Atalanta - Milan: Atleti Azzurri d'Italia erövrat
Milan lämnade på söndagen Bergamo och Stadio Atleti Azzurri d’Italia som fortsatta serieledare efter staffmål av Zlatan och en kanon på kort avstånd från Boateng.
Pierpaolo Marino överraskade de flesta när han skrev på som sportchef för Atalanta i somras och fler än jag var säkert nyfikna på vad denne skicklige mercato-man skulle kunna åstadkomma i Bergamo. Köpet av Schelotto och lånet av German Denis har visat sig inspirerade och laget har spelat ihop 26 poäng på plan i år (har dock 6 minuspoäng för spel-fusk), vilket inför omgången var fler än både Roma och Napoli.
Lägger man därtill att Atalanta inte förlorat på hemmaplan i Serie A i år och att Milan reste till Bergamo med ett kraftigt försvagat mittfält, får Milan vara mycket nöjda med de tre poäng man fick med sig från Alteti Azzurri d’Italia.
Första halvlek
Milan ställer från start upp med Abbiati i mål bakom en backlinje bestående av Bonera, Mexes, Silva och Zambrotta. Van Bommel fick den defensiva mittfältspositionen och flankerades för dagen av Nocerino och Boateng. Emanuelson huserade strax bakom Zlatan och Pato på topp. Atalanta formerade sig i en 4411 med Marilungo bakom Denis på topp.
På pappret såg det ut som att Allegris ytterbacksval skulle vara hyfsat solida i defensiven men inte bidra mycket offensivt. Så var inte fallet. Både Bonera och Zambrotta låg mycket högt i första halvlek och Bonera slog flera farliga inlägg. Detta öppnade upp bakåt på båda kanterna, men kanske framför allt för Schelotto på Atalantas högerkant, där många utav lagets chanser kom ifrån.
Zlatan faller i straffområdet tidigt i matchen, men lite väl enkelt. Han försöker sig även på ett misslyckat volleyskott i 10:e minuten.
Padion hade två chanser tidigt i matchen, ett som han sumpade från distans och ett där han gjorde en snygg löpning in bakom Milans backlinje men fick sitt skott blockerat av Abbiati från snål vinkel. Hatten av dock för tränare Culantuono och hans lag för att de spelade en mycket positiv fotboll istället för att försvara med 10 spelare.
1-0 kommer efter halva första halvleken. Det är trångt i Atalantas straffområde och bollen spelas in till Pato som försöker skydda bollen med sin kropp. Manfredini låtsas som att Pato inte är där och försöker rensa bollen och drar således ner brassen. Domare Rizzoli blåser straff, i mina ögon helt korrekt. Zlatan tar som brukligt hand om straffen och borrar in den i Consiglis högra hörn, lite osäkrare än vanligt att döma av Ibras lättade reaktion efter straffen.
Bonera har stora problem med Marilungo, särskilt efter målet, vilket resulterade i både varning och farligt frisparksläge. Lite underligt är det att Marilungo inte blommat ut mer. Han är snabb och bollskicklig men får inte till det riktigt.
Andra halvlek
Efter en första halvlek i högt tempo lade båda lagen i en ytterligare högre växel i början av andra. Pato nickade i ribban i 53:e minuten efter ett fint inlägg av Urby. Abbiati får i samma minut reflexrädda Cigarinis hårda skott från distans.
Minuten senare så har Milan ett 3 mot 2 läge från halva plan men Zlatan vid bollen. Istället för att passa Pato som är hyfsat ren på höger sida av straffområdet väljer Zlatan att dribbla vidare och dribbla bort sig själv. Otroligt kasst och symptomatiskt på hans relation med Pato på plan. Hade det varit Robinho eller Cassano så är jag övertygad om att han slagit passen.
Efter nästan en timmes spel testar Cigarini igen Abbiati, denna gång med en välplacerad men lite för lös frispark som Abbiati kan styra ut till hörna. I hörnsituationen så är det rejält grötigt i Milans straffområde och efter dåliga markeringar får Denis ett friläge från nära håll som han okarakäristiskt lyckas placera i stolpen. Milan ser generellt sett osäkra ut på fasta situationer, något som tyvärr hållit i sig sedan förra året.
Robinho kommer in för Pato i 68:e minuten, Allegris enda byte för dagen.
Boateng avgör matchen med 2-0 i 82:e minuten. Zlatan tar vackert ner en hög inspelning på bröstet i straffområdet, tar med sig bollen och spelar snett-inåt-bakåt till Prince som borrar upp bollen i nättaket ovanför Consigli från nära håll.
Zlatan har två bra egna chanser i halvleken. Ett där hans skott i sista sekunden blockeras av Manfredini och ett i slutet av matchen när hans skott från nära håll räddas av Consigli.
Tankar efter matchen
Abbiati tillbaka, fantastiskt skönt. Nollan hade nog inte hållits med Amelia i målet
Abate saknades förvånansvärt nog inte så mycket i offensiven som i defensiven. Bonera är för långsam för att spela ytterback.
4312 vs 433: Det känns livsfarligt att spela en smal 4312 mot 4411, eller 442. Kanterna blir vidöppna. Dags att öva på ett 433-alternativ med Zlatan i mitten och med Pato och Robinho på respektive kant? Jag är orolig för både derbyt och Arsenal-matcherna från detta perspektiv.
Zlatan och Pato, suck. Pato är precis den striker laget behöver, mycket mer konkret och målfarlig än Robinho. Istället småklagar Zlatan över att han saknar Cassano och hur duktig passare Antonio är. Förstå mig inte fel, Zlatan är bäst i Milan, inte bara idag utan under hela säsongen hittils. Men om det är en framspelare han vill ha vid sin sida bör han nog spela lite närmare mål.
Emanuelson är ingen trequartista men dock en god kantspelare. Robinhos backup i en 433?
