Novara - Frosinone 2 - 1
Matchrapport Juventus-Milan 2-0: Milan blev utspelade i Turin
Ett sprudlande Juventus fick Milan att se gamla och trötta ut. Nu följer landslagsuppehåll och tid för Milan att slicka såren.
Ibrahimovic sammanfattade förlustmatchen igår så här:
"De var bättre på alla nivåer. Resultatet var rättvist. Det är bara att gratulera dem till en väl genomförd match."
Kort, koncist, och tyvärr en helt korrekt beskrivning av gårdagens rödsvarta debacle.
Redan i inledningen av första halvlek hamnar Milan i ett parterrläge som de egentligen aldrig lyckas ta sig ur. Juve pressar högt och Seedorf, van Bommel och Nocerino hamnar om och om igen i numerärt underläge på mitten där Lichtsteiner och Chiellini fyller på längs kanterna och rivjärnen Vidal och Marchisio ständigt är i rörelse.
Trots att hemmalaget inte skapar särskilt många chanser under första halvtimmen är tendensen lika tydlig som den är oroväckande: Juve skruvar åt Milan allt hårdare.
Efter dryga trettio minuters spel börjar den tidsinställda bomben att ticka när Vucinic avlossar ett skott som träffar ribbans underkant. Det ger hemmalaget vittring. När Rizzoli blåser av första halvlek följs det därför av en lättnadens suck.
Hemmalaget fortsätter att diktera händelserna i andra halvlek. Efter en tidig hörna är Bonucci nära att brösta in bollen. Abbiati står i vägen.
Milans bästa chans i matchen kommer minuterna senare när Cassano slår en hög cross till en framstormande Boateng. Ghananen möter med en bredside-volley inne i straffområdet. Buffon är snabbt nere och avvärjer.
Milan saknar idéer och utsikterna blir knappast bättre när Cassano byts ut efter en dryg timme till förmån för Emanuelson. Milan blir alltmer inställda på att försvara sig och praktiserar konstgjord andning för att hålla hoppet om en poäng vid liv.
Vidal kommer om och om igen till skottlägen men verkar inte ställt in siktet och ett tag ser det faktiskt ut som att Milan kan rida ut stormen. Men i 87:e minuten tar Juve åter sats; Marchisio startar en löpning från mittplan, tar sig in i Milans straffområde efter snyggt väggspel med Vucinic och lyckas efter ett hopslag med Bonera få bollen i mål. 1-0 Juventus.
Tungt men allt annat än ologiskt.
Milans försök att mobilisera ett kvitteringsförsök störs när Boateng blir utvisad efter att ha KLÖST Chiellini blodig i ansiktet. Tiden går. Strax därpå punkteras matchen när Marchisio avlossar ett skott från en position strax utanför straffområdet. Abbiati står för en dundertavla när han på något obegripligt sätt tappar in bollen mellan benen. 2-0 Juventus och RIDÅ.
Stor glädje utbryter bland Juvespelarna efter slutsignal. All heder åt Conte som redan verkar ha skapat ett starkt och homogent Juventus som både anfaller och försvarar som ett lag.
Milan lämnar Juventus Stadium utan poäng och med svansen mellan benen.
------------------------------------
Tankar efter matchen
Förra säsongen verkade Allegri inte kunna ta fel beslut och hans fingertoppskänslan blev en allt pålitligare faktor ju längre säsongen pågick. Igår följdes varje beslut han tog av ett frågetecken. Seedorf tappade genast bort dirigentpinnen på ett trångt mittfält och varken van Bommel eller Nocerino hade förmågan att etablera ett vettigt anfallsspel. För att vara försvarande mästare hade Milan förtvivlat svårt att överhuvudtaget få bollen till offensiv planhalva. Att ytterbackplatserna innehades av Zambrotta och Bonera underlättade knappast. Där borde något ha gjorts tidigare och tydligare.
Det måste ha varit en frustrerande match för tridenten på topp som om och om igen tvingades se uppspelen antingen trasas sönder av ett hårt pressande Juve eller slås bort i blindo. Den som trots detta såg pigg och inspirerad ut var Cassano, men honom plockade Allegri av planen redan efter en timmes spel. Märkligt. Det bytet kom på tok för tidigt. Det kan man inte säga om Boateng. Det röda kortet kom som ett brev på posten och fram till dess hade Prince inte gjort någon glad med sitt virriga uppträdande.
Precis som mot Napoli fick jag intrycket av att Allegri saknade några vettiga idéer på hur hans lag kunde bryta sig ur och förändra en negativ matchbild. Allegri föreföll lika idéfattig som spelarna på planen. För tre veckor sedan var det Mazzarri, igår var det Conte som vann en solklar seger i tränarduellen. Allegri har mycket att fundera på och välkomnar säkerligen landslagsuppehållet.
Förlusten svider och jag vill inte strö mer salt i såren. Därför går jag inte in på Pirlos insats. Jag konstaterar bara att det där med att tiden läker alla sår inte alls passar in när det gäller saknaden efter "il Genio". Tvärtom: den tilltar för varje match som går.
