Matchrapport Napoli-Milan 1-2: Tre rödsvarta poäng efter sanslös nagelbitare
Säsongens hittills skönaste seger kom på ett elektriskt San Paolo i Neapel. Efter nittiofem minuter underbar och helt vansinnig fotbollsunderhållning lyckades Rossoneri med ett nödrop bärga tre poäng i jakten på serieledande Lazio.
Femton minuter in i matchen stod Walter Mazzarri ute vid sidlinjen, tyngd av en redan genomvåt kostym, yvigt gestikulerande och knallröd om kinderna. Allt var alltså ungefär som vanligt på San Paolo. Hade den gode Mazzari vetat vad resterande 75 minuter skulle innebära av dramatik och chanskavalkader, hade han förmodligen hushållit en del på energin.
Milan kom till start mot Napoli efter att ha tvingats(?) till en del förändringar i startelvan från matchen mot Madrid. Boateng ersatte en formdippad Seedorf (effekten för Milans djupledsspel och bollvinnande var lika omedelbar som den var tydlig). Robinho startade istället för en skadad (?) Dinho i en trequartistaroll bakom djupledslöpande Pato och targetgeniet Ibra. Redan i inledningen var det dock tydligt att Robinhos playmakerroll skulle delas med Ibrahimovic, som ofta lockade med sig sin försvarare upp i banan för att sedan suga in uppspelen och fördela bollen vidare.
Med den inramning som rådde före match var det något överraskande att se hur passivt Mazzarris gäng startade matchen. Milan tar ett tidigt spelövertag och erövrar gång på gång bollen (Gattuso och Boateng), eller får den till skänks av ett passningsslarvigt och nervöst Napoli. Trots spelövertag under första kvarten lyckas inte Milan skapa några kvalificerade chanser. Störst uppseende i inledningen väcker istället kollisionen mellan Antonini och Maggio. Otäckt att se Luca tvingas av planen med svåra smärtor och fixerad nacke. Oddo ersätter honom, gör en rockad med Bonera och intar högerkanten. Sedan drar den f.d. laziokaptenen igång maskineriet. Det blir inledningen på höstens vackraste och kanske mest oväntade succéinhopp. Mer om detta senare.
Napolis generösa bolltapp ger successivt ett större mod hos Milan att satsa mer i djupled och laborera med fler platsskiften i anfallsspelet. I 23:e minuten ger det utdelning. Ibra tar emot ett uppspel och håller kyligt i bollen tills Massimo Oddo löpt sig fri på högerkanten. Svensken hittar den framstormande italienaren som i sin tur slår passningen snett inåt bakåt i straffområdet. Robinho möter och lyckas med konststycket att bredsida in en ytterskruv i De Sanctis högra hörn. 0-1 är ett faktum. Milan tar en välförtjänt ledning.
Målet får Napoli att släppa en aning på handbromsen. Mittfältet flyttar upp och framförallt pånyttfödda Andrea Dossena och maradonainkarnationen(???) Ezequiel Lavezzi är pigga och lyckas sporadiskt ta sig fram på Milans högerkant. Riktigt farligt blir det dock inte förrän nyinsatte Hassan Yebda bränner ett jätteläge i straffområdet efter en knapp halvtimmes spel. I övrigt sköter sig milanförsvaret bra. Nesta agerar med pondus, Sokratis gör (så långt i matchen) inte bort sig, och Bonera verkar ha kommit över alla eventuella posttraumatiska symptom efter skräckmatchen mot Real. För Milans del uppenbaras fina ytor till kontringar. Med Patos snabbhet, Ibras och Pirlos speluppfattning och Boatengs förmåga att komma i andravåg, tycks förutsättningarna vara optimala för ett skoningslöst kontringsspel. Den förhoppningen stannar dock i teorin. Milan slarvar bort flera fina lägen att ställa om. Pato verkar ha vaselin på skospetsarna och Robinho har svårt att växla upp i rätt lägen. Matchen står och väger. Vändningen kommer istället när Pazienza två gånger om söker hjälp av "Guds hand". Han blir, till skillnad från den argentinske klubbikonen, inte bönhörd. Tvärtom straffas han av Rizzoli med två gula kort och visas ut i 46:e minuten.
Det blir startskottet på en fulltsändigt galen fortsättning på matchen. Napoli reagerar omedelbart; släpper alla hämningar och tokkör under de sista minuterna av första halvlek. Det renderar i ett par farliga chanser och Abbiati tvingas återigen bevisa sitt värde med några fantomräddningar. Under samma minut är Zlatan nära att cykla in ett konstmål, efter att perfekt ha tagit emot och fokuserat en hög passning från Nesta. De Sanctis avvärjer och 0-1 står sig in i halvtidsvilan.
De som hoppats på en kontrollerad defilering från Milans sida under andra halvlek får omgående se sina förhoppningar grusas. Napoli inleder djärvt och lyckas, trots det numerära underläget, etablera ett visst tryck i upptakten av andra halvlek. Milan har växlat ner och slagit av på pressen. Det tillåter framförallt Lavezzi att om och om igen få komma rättvänd med fart. Argentinaren är flera gånger nära att ta sig igenom. När Sokratis kommer efter och river ner Lavezzi strax utanför straffområdet är det ett konfirmerande på att Milan inte har läget under kontroll. Temperaturen stiger på San Paolo. Napolisupportrarna vädrar optimism. Trots att Napoli har oroande mycket boll, är det ändå Milan som kommer till de farligaste lägena. Den ena kontringen avlöser den andra, men Milan fortsätter att slarva och värdera fel i de avgörande lägena. Det är frustrerande och oroande att se. Desto skönare är det som sker i matchminut 72. Milan får fast bollen högt upp på Napolis planhalva, den hamnar återigen hos en furiöst löpande Oddo på högerkanten. Han gör sin gubbe och slår ett stenhårt inlägg. Zlatan skördar frukterna efter sitt metodiska nedbrytande av napoliförsvaret när han sliter sig loss från sin markering och möter inlägget med pannan. Nicken är hårdare än den är välplacerad, men det räcker. De Sanctis orkar inte styra ut bollen. 2-0 Milan!
Med det numerära övertaget känns segern vid det här laget kassaskåpssäker. Det borde den också ha varit. Men Milan lyckas inte stänga matchen. Spelarna tappar onödigt mycket boll. Osäkerheten sprider sig. Bollen far som en flipperkula fram och tillbaka på mittplanen. Det är en uppvisning i slarvigt passningsspel från båda lagen. Men de ljusblå är hetare i duellerna och kommer i våg på våg. Milans passivitet straffar sig i matchminut 78. Lavezzi sliter sig loss i straffområdet från en alltmer bortkommen Sokratis. Napolis bästa spelare för kvällen står sedan för en imponerande prestation när han liggande och omgiven av tre milanförsvarare lyckas lobba bollen över Abbiati. Napoli reducerar med dryga tio minuter kvar. Euforin på läktarna får Mazzarris gäng att glömma bort att de spelat halva matchen med en man mindre, och paradoxalt nog är det faktiskt milanspelarna som ser tröttast ut i slutet av matchen. De värjer sig alltmer panikartat. Under de fem stopptidsminuterna hänger kvitteringen i luften. Napoli går bärsärkargång mot milanmålet. Hörnorna avlöser varandra. De Sanctis pendlar upp och ner från mål till mål. Men Milan härdar ut och lyckas, med mer tur än skicklighet, komma ifrån ett kokande San Paolo med alla tre poäng.
Många spelare i Milan stod för gedigna insatser. Zlatan åderlät den napolitanska trebackslinjen på energi under de dryga 75 minuter han spelade. Pirlo verkade ha dragit rätt lapp ur det 50/50-lotteri som definierat hans spel den här säsongen. Abbiati stod återigen för några matchavgörande räddningar. Gattuso vann boll som förr i tiden och Nesta läste spelet, värderade lägen och bröt passningar på ett sätt som bara Nesta kan göra. Och när gjorde Oddo två assist i en och samma match senast??!! Jag som trodde att han glömt högerfoten i Rom när han flyttade från Lazio till Milan. Härligt att se hursomhelst, och viktigt med tanke på de problem Milan haft på ytterbackplatserna.
Det är för mycket att säga att segern mot Napoli gav det spelmässiga formbesked vi hoppades på, men för lagets dränerade självförtroende kan betydelsen av den knappast underskattas. Tre poäng på San Paolo är en skalp för vilket lag som helst. När säsongen summeras kan segern mot Napoli mycket väl komma att värderas som en av de allra viktigaste.
Startelvor.
Milan (4-3-1-2) Abbiati; Bonera, Nesta, Sokratis, Antonini (ut 12:e); Gattuso (ut 87:e), Pirlo, Boateng; Robinho; Ibrahimovic (ut 76:e), Pato
Inhoppare: Oddo (12:e), Seedorf (76:e), (Flamini 87:e)
Napoli (3-4-2-1) De Sanctis; Grava, Aronica, Campagnaro; Pazienza (utvisad 46:e), Gargano, Dossena, Maggio (ut 23:e); Lavezzi, Hamsyk (ut 68:e); Cavani
Inhoppare: Yebda (23:e), (Sosa 68:e), Dumitru
Domare: N. Rizzoli