Lunds BK - Utsiktens BK2 - 1
Matchrapport Zenit - Milan 2-3: Abbiati stal showen och poängen!
Det blev en minst sagt händelserik tillställning i Petersburg igår kväll. Efter ett frikostigt utbyte av chanser var det till slut Milan som tog full pott. Tungan på vågen blev den evigt unge Abbiati, som matchen igenom omutligt stod emot skottglada ryssar.
Milan gjorde en del ändringar i startelvan från matchen mot Parma i helgen. Bonera var tillbaka i mittförsvaret och Antonini snodde vänsterbacksplatsen på Mattia De Sciglios bekostnad. På mittfältet ställde Allegri upp med en, som jag ser det, väl kompletterande trio med De Jong som defensiv bollvinnare, Montolivo som regista och fräsige Boateng i en fri roll. Framför nämnda herrar mönstrade Allegri en tempostark och löpvillig tridente med Emanuelson (numera positionerad ute till höger), El Sharaawy till vänster och Bojan som (trubbig) spets.
Första halvlek
Precis som flera tidigare matcher under hösten startar Milan i ett högt tempo. Abate och Antonini tar höga positioner, Emanuelson och Shaarawy håller bredden, medan Boateng och Montolivo opererar centralt.
Milan rycker omedelbart till sig taktpinnen och öser på framåt. Hemmalaget blir tagna på sängen och sätts under hård press. Det är tydligt att Allegri ändrat Milans spel efter de förändringar som skett. Nyckelorden är numera fart, omställningar, brett och högt spel med ytterbackarna och mycket folk som fyller på inne i boxen.
Belöningen för Milans fina inledning kommer, tack och lov, tidigt. Emanuelson skaffar sig på egen hand en frispark till höger utanför Zenits straffområde. Holländaren tar hand om den själv och lyckas, med viss hjälp av bristande rysk solidaritet i muren, slå in ledningsmålet. Bollen styrs in bakom en chanslös Malafeev i målet. 0-1
Bara några minuter senare bjuder El Shaarawy på höstens solonummer. Boateng vinner bollen på mittplan och förpassar den vidare till den unge italienaren, som sätter fart mot motståndarmålet. Faktum är att det dribblingsnummer han visade upp igår, och som gav ett så underbart skönt resultat i form av 0-2-ledningen, liksom "varit på gång" flera gånger tidigare under hösten. El Shaarawy är för tillfället så uppumpad av sin egen talang att ingenting synes vara honom omöjligt. Det är få spelare i världsfotbollen idag som ger intrycket av att, närhelst lusten faller på, kunna dribbla sig igenom ett helt försvar. Efter målet igår sällar sig El Shaarawy till den exklusiva skaran. Ingen hängde med, undertecknad trodde han tappat bollen minst två gånger. Kanske gällde det även Malafeev som verkade överrumplad när El Shaarawy först hann upp och sedan retfullt enkelt placerade in bollen i den ryske landslagsmålvaktens högra hörn. 0-2
Efter målet avtar Milans offensivlust och successivt äter sig ryssarna in i matchen. Till en början har hemmalaget ändå svårt att komma till vassa avslut. Milan fortsätter att vara farliga i omställningsspelet, bl.a. Emanuelson är ytterst nära att punktera matchen med ett 0-3 mål. Det sker emellertid inte och ryssarna tar över kommandot. De finner nya vägar att nå in i Milans straffområde. Hulk börjar röra sig över större ytor och sätter griller i huvudet på Zapata och Bonera i mittförsvaret. Lyckligtvis storspelar Abbiati och parerar det ena jätteläget efter det andra. Enhandsräddningen på Hulks frispark är helt sanslös.
Milan, läs Abbiati, ser ändå ut att rida ut stormen och kunna gå till halvtidsvila med en tvåmålsledning. Men på övertid blir Hulk friställd med Abbiati och dundrar in reduceringsmålet. 1-2.
Andra halvlek
Börjar lika illa som den första slutar när Shirokov nickar in kvitteringen på hörna alldeles i upptakten. Montolivo missar markeringen och Abbiati drabbas möjligen av ett visst (och förståeligt) övermod när han helt feltajmar sin utrusning. 2-2
Inom loppet av ett par minuter har Milans tvåmålsledning försvunnit. Tendensen oroar. Hemmalaget är nu inte bara uppumpade av de snabba målen, de bärs också fram av den taktfast skanderande kören av pälsmösse- och vodkavärmda ryssar på läktaren.
Tack och lov smyger en viss försiktighet in sig i Zenits spel efter målet. Milan får ett andrum och möjlighet att flytta upp spelet något. Rossoneri får ändå bara till strövisa och i regel tämligen ofarliga anfall.
Nocerino kommer in istället för Emanuelson i den 64:e minuten. Det får effekt. Milan stärker mittfältet som börjar erövra fler bollar. Ryssarna lyckas inte etablera samma press som tidigare.
En poäng börjar se trolig ut när Montolivo rycker fram på högerkanten och slår in ett lågt inlägg cenralt. Pazzini störtar fram, når inte bollen, men lyckas ändå sätta tillräckligt mycket griller i huvudet på mittbacken Hübocan som snubblar/stöter/springer in bollen i eget mål. Milan tar, inte helt logiskt, ledningen ånyo. 2-3!
Sista tio minuterna blir svettiga. Aniukov bränner av en kanonvolley direkt på hörna, men fantomen Abbiati hinner på något mirakulöst sätt ändå dit för att avstyra. Tillsammans med räddningen på Hulks frispark i den första halvleken, är det räddningar som potentiellt hamnar på en personlig topp tio lista över spektakulära målvaktsingripanden. Det är inte ofta man får nöjet att se en sådan räddning - att se två under samma match är för min del närmast unikt.
Milan rider alltså ut stormen och vinner borta mot Zenit med 2-3. Trots att de ryska mästarna lidit av inre stridigheter och svaga resultat under hösten, är det ändå en skalp att vinna borta i Ryssland, inte minst med tanke på det sargade självförtroende med vilket Milan själva antog färden österut. En vändpunkt?
