Minikrönika: Fenomenet
Jag missade allt vad fotboll heter i helgen och kom hem sent igår kväll. Jag var jättenyfiken på höjdpunkterna från Milan – Parma och allt annat som hänt i matchväg. Jag var nyfiken på på hur det gått för Milans motståndare i Champions League och hur deras skadesituation såg ut inför veckan. Men det som fångade mitt intresse var en ”tweet” som berättade att Ronaldo skulle lägga skorna på hyllan.
Ronaldo har en speciell plats i mitt fotbollshjärta, det har han alltid haft.
Den lilla pojken med gluggen mellan framtänderna som så snällt satt på bänken under VM i USA.
Brassen som slog målrekord i Holland för att senare ta sig an Barcelona och erövra världen. Mannen som spelade för ärkerivalen Inter och gav dem en Europa-titel. Ronaldo har bortsett från sin korta sejour i Milan spelat i en hel drös klubbar som jag minst sagt inte gillar. Och idag satt han på den tillkallade presskonferensen och meddelade sitt beslut att han lägger skorna på hyllan, samtidigt som tårarna rann ner för hans kinder.
Fenomenet Ronaldo har inspirerat många, underhållit de flesta och spelat sig till en plats i mitt hjärtas ”Football Hall of Fame”.
Hans fysik var enastående (när han inte var skadad eller överviktig) och med snabbheten och tekniken han hade till sitt förfogande var han i sina bästa dagar det närmsta ostoppbar jag sett – och då har jag ändå sett en del av spelare som Maradona och Messi. Han var och förblir den bästa avslutaren fotbollsvärlden någonsin skådat och kanske är det just det som skiljer honom från många andra talangfulla spelare.
Han är den mest effektiva underhållaren jag sett, den dödligaste av spjutspetsar och en av de allra, allra största världen skådat.
Jag är lite ledsen att han slutar, det ska jag inte sticka under stol med, men nog var det dags för Ronaldo. Med en meritlista som är sju mil lång, skadeproblem som få och en sjukdom som påverkar hans vikt var det som sagt dags att hänga upp skorna.
Vare sig ni känner honom som svikaren, tjockisen, den skadebenägna brassen eller killen som festar med transexuella prostituerade så kan vi väl vara överens om en sak: Vi ska alla vara glada att vi fick vara med på hans resa. Den har varit speciell. Väldigt speciell.
Som Milanista är jag glad att det en gång fanns en rödsvart tröja som bar hans namn på ryggen.
O Fenomeno, muito obrigado por tudo.
Forza Milan, Avanti Milan!
Här är förresten en liten hyllning som Nike gjorde för några år sedan.
Kommentera gärna, men håll en god nivå!
