Onsdag: Sämsta säsongsinledning på över 10 år
Vi har kommit oskäligt lindrigt undan i skuggan av Inters farsartade inledning på säsongen. Det är kanske inte så konstigt när kusinerna har haft tre tränare de senaste 6 Serie A-omgångarna och ligger farligt nära nerflyttningssträcket, men man får inte glömma hur svag inledning även Milan haft.
Efter 5 poäng på 5 omgångar är detta den svagaste säsongsinledningen på över 10 år. Milan har skrapat ihop färre poäng än sedan säsongen 00/01 och släppt in flest mål på ett decennium samtidigt som antal mål framåt är det näst sämsta sedan mileniumskiftet.
Milan hade förra året Serie As bästa försvar och släppt under andra halvan av säsongen bara in 7 mål. Nu har Abbiati redan fått plocka 8 bollar ur nätmaskorna. Man kan nog med viss framgång argumentera för att den snåla målproduktionen framåt kan skyllas på skador på Zlatan, Pato och Robinho, men det är svårare att förstå sig på vad som hänt med den tidigare försvarsmuren. Nesta och Silva har spelat. Ytterbackarna är desamma plus Taiwo. Pirlo är en förlust på mittfältet, men knappast från ett defensivt perspektiv.
Så vad har hänt?
1. Tufft motstånd: Milan har haft tuffare motstånd inledningsvis än på många år. Inget av resultaten är egentligen skandalöst. Det är inte roligt, men man kan förlora borta mot Juve och Napoli, man kan spela lika mot Lazio och Udinese hemma. Cesena skulle slås och slogs. Inter har istället bland annat lyckats förlora mot Novara, Trabzonspor och ett försvagat Palermo.
2. Herre på täppan-effekten: Milan är i år herre på täppan. Förra året var det Inter alla ville slå, nu är det Milan och det är en situation som vi historiskt sett inte hanterat väl. Senaste gången Milan vann ligan två år i rad var 93/94. Efter vinsten 95/96 hamnade vi på 11:e plats året efter. Följande vinsten 98/99 hamnade vi på 3:e plats och efter 03/04 kom Milan påföljande år 2:a. Motståndet är mer motiverat och kanske är det egna laget mindre så.
3. Det går för långsamt: När motståndet backar hem och spelar på kontringar så gäller det att man är snabb och kan bredda spelet både för att göra mål och för att förhindra baklängesmål. Detta har inte Milan varit i år. Mittfältet har varit centralt stabilt, men orörligt i sidleds och djupleds. Zlatan springer som sagt inte. Passningsspelet är kort och centralt.
Det bör givetvis på påpekas att man skall vara försiktig med att dra för stora slutsatser efter bara 5 omgångar, det är trots allt 33 kvar att spela. Analyser av den här typen tenderar att dyka upp när det är nyhetstorka och statistik kan som bekant visa på i stort sett vad som helst. Men jag tror att man redan nu kan säga att Allegri måste tänka om. Milan kan inte spela långsamt med en hög backlinje. Milan kan inte bryta ner 9-mannaförsvar med attacker nästan uteslutande centralt.
Milan har alla förutsättningar att åtgärda dessa problem. Det finns gott om snabba spelare i truppen (Pato, Robinho, Abate, Prince, Urby m.fl) som kan utnyttjas bättre. Mer bredd kan åstadkommas genom att antingen låta ytterbackarna flytta upp sina positioner och framför all få en viktigare roll i spelsystemet eller genom att omdefiniera trequartista-rollen till något friare och bredare. 4-3-3 borde vara ett alternativ när laget kör fast centralt. Robinho - Ibrahimovic - Pato (med det fantastiska akronymet R.I.P., smaka på den) borde kunna dra isär en backlinje vid behov. Allegri visade förra året att han kan vinna, nu måste han visa att han kan hantera att vara en vinnare.
Veckans historiska mål: George Weah´s 4-1 mot Verona 1996
Vem vill egentligen avsluta en artikel med en deprimerande TV-soffsanalys? Så det gör vi inte. Istället blir det en favorit i repris och förhoppningsvis en ny institution i onsdagsrapporten; ett fantastiskt Milan-mål från historien.
Veckans mål är ett av de allra snyggaste under de senaste 20 åren. Milan leder med 3-1 över Verona på San Siro den 8 September 1996. I den 85:e minuten får Verona en hörna som slås för långt och George Weah tar ner den på volley med högerfoten i bortre delen av straffområdet och börjar springa. 7 Verona-spelare är mellan Weah och det egna målet och ytterligare 2 ligger i linje med honom och mer centralt. Alla Milan-spelare ligger bakom honom. Men varför skulle det stoppa den blivande Liberianske presidentkandidaten? Han får relativt ohotat springa fram till mittcirkeln där han blir tacklad av två spelare, gör en snurrfint och fortsätter mot straffområdet med tre Verona-spelare runt sig och två hack i häl och skjuter in bollen i bortre hörnet av buren från straffområdesgränsen. Ett otroligt snyggt och underskattat mål, särskilt mot bakgrunden att Maradonas mål från mittcirkeln anses som ett av de snyggaste någonsin.
Målet kan ni se här: http://www.youtube.com/watch?v=rwOLi3J4Y78
Weah gjorde 46 mål på 114 matcher för Milan mellan 1995 och 2000 och med sin brillians och elegans förtjänar han att bli ihågkommen som en av de riktigt stora.
