Spelarbetyg Milan-Fiorentina 1-2: Detroniserade
Uttåg ur Champions och bara en ynka poäng på två ligamatcher. En trist milanvecka avslutades igår kväll med tappad serieledning.
Abbiati – 5,5
Bra räddning på Ljajic frispark. De båda målen kan inte lastas på Abbiati.
Abate – 5,5
Kvick i både tanke och ben. Abates fart och förmåga att behålla omdömet i trängda situationer gör honom pålitlig defensivt och ett ständigt vapen i offensiven. Stod tyvärr för ett ordentligt klavertramp då han missade att ställa Jovetic offside vid den kontring som ledde till kvitteringsmålet. Det sänker betyget.
Bonera – 5,5
Bröstar upp sig och går in med pondus i närkamperna. Svårare i placerings- och djupledsspelet.
Mexes – 5
Fransmannen vill agera väääldigt kyligt i alla situationer. Till skillnad från kollegorna Nesta och Silva lyckas han inte överföra den kylan, det lugnet eller den kontrollen, varken till sina medspelare eller till oss åskådare. Saknar en ledare vid sin sida. Olycklig (eller slarvig) vid det sena 1-2 målet och genomgående en säkerhetsrisk i försvaret.
Zambrotta - 5 (ut 84:e)
Ett par fina inlägg under andra halvlek, i övrigt såg vi en riktigt svag Zambro som flera gånger blev ordentligt uppsnurrad av (kvicksilvret?) de Silvestri. Ströpplig!
Nocerino - 5,5
Löpvillig men inte alls lika delaktig i spelet som han varit tidigare.
Ambrosini - 5,5 (ut 53:e)
Omdömeslöst att dra på sig ett kort så tidigt i matchen. Ambrosini verkade märkligt sur och kom inte in i matchen på rätt sätt. Utgick med ljumsksmärtor.
Muntari – 5
Usel start på matchen. Muntari verkade slö och ointresserad och var långt ifrån den hårt jobbande mittfältsdynamo vi är vana vid att se. Ryckte upp sig något i andra men fortsatte att sprida passningar och avslut. En läckande ventil på mitten.
Emanuelson - 5,5 (ut 62:a)
Återigen alldeles för anonym för att spela trequartista. Jobbar sig in i matchen med ett uppoffrande spel. Det hedrar honom, men holländaren får ändå knappt godkänt då han återigen misslyckas med att sätta det avtryck på Milans offensiv som hans position faktiskt fordrar.
Ibrahimovic - 6
Stark och alltid ett hot mot Fiorentinaförsvaret, men misstagen och slarvet duggar tätare än det gjort tidigare under säsongen. Säker straff.
Maxi Lopez – 6 (Bäst i Milan)
Först stod han för eftermiddagens överraskning då han oväntat fanns med från start bredvid Ibra på topp. Därefter bjöd han publiken på San Siro på en hel del läckerheter och fotbollsgodis. Utmärkelsen årets påskhare går därför till argentinaren som fortsätter att imponera varje gång han får chansen. Löper klokt matchen igenom, är stark i targetspelet och visar dessutom prov på fin spelförståelse.
Allegri - 6
Modigt att spela Maxi Lopez bredvid Zlatan på topp. Detta trots att alternativen var många på bänken. Argentinaren har i proportion till sin speltid uträttat en hel del i den rödsvarta tröjan och förtjänar helt klart förtroendet. Det visade sig också att centertankarna Maxi och Ibra inte alls har svårt att spela tillsammans, utan tvärtom förstod varandra utomordentligt väl. Ett litet frågetecken att starta med Muntari som inte verkade vara i fysisk form. Emanuelson fick återigen förtroendet som trequartista. Det föreföll vara ett klokt beslut med tanke på bortalagets uppställning och offensiva spel, som gav de ytor i omställningsspelet som holländaren behöver. Att Urby sedan inte förvaltade förtroendet är en annan sak. Tydlig offensiv satsning sista halvtimmen. Milan avslutade matchen med fyra anfallare (Ibra, Maxi, Binho och Cassano). Bra signaler!
Inhoppare
Aquilani - 5 (in 53:e)
Under den knappa halvlek Aquilani spelade visade han tyvärr upp mer av sina brister (långsamheten) än sina styrkor.
Robinho - 5,5 (62:a)
Tillförde en helt annan energi i spelet än Emanuelson. Brassen sökte upp Ibra och Maxi, dribblade, utmanade och löpte. Tyvärr uteblev skörden, som så många gånger förr när det gäller Binho. Goda ansatser, små förtjänster.
Cassano (in 84:e) spelade för kort tid för att betygsättas, vilket jag på ett sätt är tacksam för. Det hade känts larvigt och fjuttigt att fundera på betyg och decimaler i Cassanos fall. Antonios snabba återkomst till fotbollen är en fullständigt sagolik insats som aldrig kan, eller får, överskuggas av siffror. Det var stort bara att se honom på bänken, att se honom beträda planen var rörande och säsongens vackraste ögonblick. Tack för det, Antonio!
Bäst i Fiorentina
Jovetic - 7
