Sympathy for the Devil – Milans dyraste värvningar, plats 11-20
Kaka 65 miljoner euros, Shevchenko 46 miljoner, Silva 42 miljoner. Milan har dock inte bara sålt spelare dyrt, klubben har även värvat för stora pengar. I en artikelserie i två delar går vi igenom Milans 20 dyraste värvningar de senaste 20 åren. I del ett avverks platserna 11-20.
20. Ibrahim Ba – 12 miljoner euro, 1997
1997, efter bara en säsong i Bordeaux, köptes Ibrahim Ba av Milan och presenterades av Galliani som ”Milans Zidane” (som köpts av Juventus året innan). Riktigt så blev det inte. Ba’s bästa säsong var hans första, då han under Capellos ledning gjorde ett 30-tal matcher i den rödsvarta tröjan. Milan slutade som bekant tia i ligan, Don Fabio lämnade och så även alla Ibrahims färdigheter. Mitt främsta minne av Ba är Capellos ständiga regi från sidlinjen ”spring Ibou, spring”, möjligtvis inspirerat av Forest Gump.
Efter en totalt misslyckad säsong 98/99 lånades Ba ut till först Perugia och sedan Marseille innan han 2003 gick på en free transfer till Bolton. Efter vida publicerade men föga framgångsrika äventyr i Bolton, Çaykur Rizespor och Djurgården, har Ba hittat hem till Milan igen och arbetar nu som scout med fokus på Afrika.
19. Oliver Bierhoff – 12,5 miljoner euro, 1998
Sommaren 1998 säljer Milan en underpresterande Patrick Kluivert till Barcelona för 20 miljoner euro och ersätter honom med EM-hjälten från 1996, Oliver Bierhoff från Udinese. Under Zaccheronis ledning bildar Bierhoff en anfallstrojka med legendaren George Weah och en viss Leonardo och gör 20 mål i ligan, som Milan spektakulärt vinner i sista omgången.
Två magra år föjler Scudetton för Milan och för Bierhoff. Acceptabla 12 mål 00/01 följs av endast 6 måll 01/02 efter vilken tysken flyttar till Monaco för inspiration.
18. Jean-Pierre Papin – 12,5 miljoner euro, 1992
Efter en fantastisk period i Marseille där Papin gjort 134 mål på 215 matchen, köpte Milan loss honom i syfte att bilda anfallspar med Marco van Basten. På grund av skador, anpassningsproblem och en regel som begränsade antalet utlänningar på plan (Milan hade en viss holländsk trio samt Boban och Savicevic vid denna tidpunkt) blev det bara 40 matchen för Jean-Pierre under hans två säsonger i rödsvart. Han gjorde dock 18 mål under sin begränsade speltid, vilket frestade Bayern Munchen som köpte loss honom sommaren 1994 för mindre än 3 miljoner Euro.
17. Klaas Jan Huntelaar – 15 miljoner euro, 2009
När Kaka såldes till Real Madrid för överpriset 65 miljoner euro 2009, köptes Klaas Jan Huntelaar in från samma klubb för 15 miljoner euros. Undertecknad är fortfarande övertygad om att om Huntelaar fått fortsatt förtroende (och att Robinho inte ersatt honom följande säsong), hade bytet Huntelaar + 50 miljoner euros för Kaka kunnat bli en av Milans bästa affärer någonsin.
Så blev det dock inte. 7 mål på 25 matcher blev det för holländaren som följande sommar såldes för ungefär samma pengar som han köptes för till Schalke 04, där han förra säsongen gjorde 29 mål. Mitt främsta minne av Klaas-Jan i Milan är hans två första och mycket vackra mål på övertid mot Catania, efter att ha bytts in i 84:e minuten.
16. Massimo Donati – 15 miljoner euro, 2001
Efter en bedrövlig säsong 00/01 satte Berlusconi på sig sina allra största spenderarbyxor och köpte spelare för en och en halv miljard kronor. Efter några försäljningar slutade notan på 124 miljoner euros. 15 av dessa euro-miljoner gick till att köpa loss Atalanta-talangen Donati, som gavs ett 7-årskontrakt av Milan. Efter 1 av dessa 7 år var det uppenbart att den unge italienaren behövde mer modesta utmaningar och således började en 5 år lång odyssée på lån runt om i Italien. Massimo fick se Parma, Torino, Sampdoria, Messina och moderklubben Atalanta, innan Glasgow Celtic nappade och köpte spelaren för en handfull miljoner 2007.
Förutom sin fina inledning med Atalanta innan Milan-flytten, hade Donati annars störst framgång i Bari under tre säsonger efter att ha återvänt från Skottland. Kul att killen till slut hittade rätt.
15. Ricardo Oliveira – 15 miljoner euro, 2006
I kategorien ”alibi-köp” hamnar Ricardo Oliveira högt på mångas listor. När Milan sålde Shevchenko till Chelsea för 46 miljoner euro 1996, ersattes han med Betis-spelaren, som förutom 15 miljoner euros även kostade Milan mittfältaren Johan Vogel. Efter att ha nickat Milan till seger mot Lazio i sin debutmatch, blev det bara ytterligare två mål för brassen i rödsvart. Efter ett lån med köpoption till Zaragoza följande säsong, köptes Oliveira av den spanska klubben och 10 av de 15 miljonerna kunde räddas.
Det bör tilläggas att man måste känna sympati för killen som förutom att orättvist behövt bära Shevas mantel även fick säsongen förstörd av att hans syster kidnappades under en längre period det året. Turen var heller inte på hans sida, aldrig har jag sett någon träffa stolpen som många gånger som Ricardo gjorde 2006/07.
14. Javi Moreno – 16 miljoner euro, 2001
Samma sommar som Massimo Donati anlände, anslöt även spanjoren Javi Moreno från Alaves efter att ha skjutit 22 mål i La Liga föregående säsong. Otroligt nog var han trots den höga kostnaden endast klubbens fjärde dyrast värvningen det året. Tyvärr förstörde flytten Morenos självförtroende och karriär och efter endast 2 mål säsongen 01/02 flyttade Moreno tillbaka till Spanien och Atletico Madrid (som helt oförklarligt betalade 13 miljoner euro för honom). Det tog dock fram till 2005 och på den mer modesta piazzan i Cordoba innan Javi hittade sitt målsinne igen. Nästan 50 mål under 3 säsonger blev det där.
13. Kakha Kaladze – 16 miljoner euro, 2000
Efter att framgångsrikt ha värvat Shevchenko från Dynamo Kiev året innan, köptes georgien Kaladze in från samma klubb år 2000. Under sin första säsong i Milan fick Kakha begränsad speltid, framför allt på grund av hård konkurrens. Följande säsong spelade han dock 46 matcher och kom att stanna i hela 10 säsonger, av vilka åtminstone 7 får ses som framgångsrika. Kaladze kanske främsta styrka var att han med fördel kunde användas både centralt och till vänster i backlinjen, något som passade perfekt när Maldini under denna period tog klivet in centralt. Kaladze användes även till och från på mittfältet under några säsonger och gjorde på inget sett bort sig. Efter karriären i Milan kom till sitt slut, flyttade Kakha till Genoa där han fortsätter att vara en viktig spelare.
Kaladze är en nationalhjälte i Georgien och förutom sitt kändisskap via fotbollen, har han stora investeringar i det lilla landets ekonomi, bland annat inom bank-, fastighets- och energisektorerna. Tyvärr har den höga profilen stått Kaladze dyrt, 2001 kidnappades tragiskt hans bror Levan i Georgien och 2005 hittades han död efter ett flertal misslyckade försök att betala för hans frigivning.
12. Fernando Redondo – 17,5 miljoner euro, 2000
Redondo var i min mening en av 90-talets absolut bästa fotbollsspelare. Han var navet i det mittfält som Real Madrid vann två Champions League-titlar med och hade, trots sin storlek och styrka, fantastiskt fina fötter. Efter ett otroligt dribblingsnummer och assist till Raul i en CL-match mot Manchester United på Old Trafford utbrast Sir Alex ”vad har den spelaren i skorna, en magnet?”
Förvånande lät Madrid Redondo ansluta till Milan sommaren 2000, något som upprörde Madrids fans lika mycket som vi Milanisti förargades över Kakas flytt åt andra hållet. Likt Kaka, förstördes tyvärr Redondos vidare karriär av skador. Under försäsongen 2000 åkte han på en knäskada som höll honom borta från allt spel i två och ett halvt år. 8 matcher blev det mot slutet av säsongen 02/03 och han hann med lika många framträdanden följande säsong innan han skadade sig igen och tvingade avbryta karriären.
Redondo var en sann gentleman och vägrade bli betald av Milan under sina skadeperioder och försökte även lämna tillbaka den bil och lägenhet klubben ställt till hans förfogande. Han har något tveksamt äran att vara den enda spelare som Galliani presenterat som ett nyförvärv fyra år i rad och det grämer mig evinnerligt att vi aldrig fick se grande Redondo leda det milaneniska mittfältet.
11. Robinho – 18 miljoner euro, 2010
[PREDIKAN]
2010 tar Allegri över som tränare i Milan. Han röstas fram som Serie As bästa tränare efter att ha skördat relativa framgångar i Cagliari med en utpräglade spelide runt en 4-3-1-2-formation. Han kommer till ett Milan där Ronaldinho fortfarande har Berlusconis tindrande ögons stöd. Han antingen inser eller blir tillsagt att Ronaldinho måste vara med i startelvan. Han inser vidare att Dinho varken håller som trequartista in fysiska tolkning av rollen som Allegri föredrar eller för den delen som forward. Således byter Allegri spelidé och flyttar ut Ronaldinho och Pato på kanterna i en 4-3-3. Det finns alltså bara plats för en prima punta och Milan måste vidare hitta alternativ till kantplatserna. Således säljs Klaas-Jan Huntelaar och in köps Robinho för inte så mycket mer pengar.
So far so good, logiken håller…. OM Allegri velat spela så och OM Ronaldinho var en långsiktigt hållbar lösning. Ingetdera var sant, Ronaldinho lämnar efter en halv säsong, Allegri byter till sin 4-3-1-2 och Robinho som undertecknad tror skulle fungera utmärkt som en offensiv kantspelare, flyttas in som forward, en position han inte riktigt har siktet inställt för att klara av.
[/PREDIKAN]
Hur som helst, trots sin låga mål/chans-kvot gör Robinho en mycket fin första säsong i Milan och gör lika många mål som Pato och Zlatan i ligan och får ses som en viktig ingrediens i Scudetto-segern. Man kan framför allt imponeras av Robinhos hårda arbete för laget, något som man inte såg mycket av i Manchester City och Real Madrid. Den gångna säsongen var tyvärr mycket sämre från Robinhos sida, men vi får hoppas att han tar ett kliv fram nu när klubben sålt Ibrahimovic.
Ovan lista är inte alltför uppmuntrande lektyr. Nästa del, platserna 1-10, är trevligare läsning, promise!
Forza Milan!
