Voce dei Rossoneri: ” Vem har ritningarna? ”

Säsongens första Voce dei Rossoneri tar upp frågorna om spillrorna av Milan, hoten mot storfavoriten Juventus, vem som skall leda Milan nästa säsong samt tre korta frågor om Serie A:s profiler säsongen 2012/2013.

Milanredaktionens Nawras Naji, Nicole Fältlöv samt Henrik Brandel svarar på frågorna i säsongspremiären av Voce dei Rossoneri, (VdR)
 
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland även en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.) 



         



Milan har gjort sig av med spelare efter spelare under sommaren och av förra säsongens lag syns bara spillror. Hur ser du på den förändring som Milan genomgått?
 
Nawras Naji: Istället för en genomtänkt evolution har klubben upplevt - och upplever - en kaotisk revolution. Det är en nödvändig förändring som borde och kunde påbörjats tidigare och genomförts i etapper, inte som nu när allt sker på en gång. Istället tappar klubben sin kärna - och en stor del av sin identitet - när alla tunga pjäser lämnar på en sommar. Många tänker på Zlatan och Thiago Silva. Jag vill istället understryka förlusten av Seedorf, Nesta, Gattuso, Inzaghi och egentligen också van Bommel - alla pådrivare, rutinerade, inflytelserika och identitetsskapande spelare på såväl som vid sidan om planen. Oersättliga lirare.
 
Denna utfasning kunde gjorts över tid och parallellt med att ersättare värvades och skolades in. Istället sker nu allt i ett skimmer av panik där marknaden bestämmer, inte herrarna på via Turati.
Visserligen kan man ana en tanke och målmedvetenhet bakom den vaga strategin där Allegri verkar få bygga sitt eget lag, med spelare som passar in i hans mall, med hungern efter titlar och med karriären framför och inte bakom sig . Om denna satsning är långsiktig och väl förankrad hos alla inblandade så står vi ut med ett par magra år, förutsatt att ambitionerna hålls höga och kontinuiteten, den röda tråden, förblir intakt.
 
Egentligen kan man säga att man har rivit huset ner till fundamentet och skeppat iväg byggavfallet. Nu står man beredd att bygga allt från grunden igen. Vem har ritningarna? 
 
Nicole Fältlöv: Det är oerhört smärtsamt att se hur Milans trupp ser ut i dag. Spelarna som lämnade på grund av åldern har jag förståelse för - förr eller senare tar det goda slut. Men att bli av med Zlatan Ibrahimovic och Thiago Silva är för mig ofattbart. Med detta har Milan gjort det klart för sig att man inte tänker satsa på laget. Nu handlar allting enbart om att spara pengar, och hur länge Berlusconi och Galliani har tänkt ligga lågt med en ny satsning vet ingen. Förmodligen känner Berlusconi att han har gjort tillräckligt för Milan under sina år som ägare att han med gott samvete kan lägga klubben åt sidan ett tag och låta plånboken växa ännu mer. Det får mig att hoppas att han så småningom kan släppa Milan helt och sälja klubben till någon som faktiskt bryr sig. 
Det är många som är besvikna på att Cassano är den senaste att lämna Milan. Särskilt med tanke på att han var bombsäker på att Milan skulle bli hans sista klubb. Men jag, däremot, kan förstå honom (mindre förstår jag mig på Milan som betalade 7 miljoner euro PLUS Cassano för Pazzini). Varför stanna kvar i en klubb som inte vill satsa? Nu är Cassano inte världens bästa spelare, men om man ser till Thiago Silva - som förutom att han är en av världens bästa spelare också är oerhört ödmjuk - så känns det nästan rättvist att han nu spelar för en klubb som verkligen vill satsa. 
 
Henrik Brandel: Berlusconi har spelat Jenga med Milans trupp under sommaren och få bitar återstår innan tornet faller. Jag stöder till fullo klubbens ambitioner att sänka kostnaderna, en klubb med de sjunde största intäkterna i världsfotbollen borde inte behöva gå med 60 miljoner euro i förlust. Jag stödde också försäljningen av Zlatan och Thiago Silva, även om det sved i supporterhjärtat. 20 miljoner euro för en snart 31-åring och 42 miljoner euro för en back är för mycket för att säga nej till. Den finansiella planen står jag således bakom.
 
MEN, det som får mig att kräkas upp saker jag glömt att jag ätit är att det helt och hållet saknas en sportlig plan. Om man nu ville satsa på framtiden och hade (enligt utsago) 20 miljoner euro att spendera, varför inte satsa på Veratti och Destro? Varför inte ha en affär klar för Yanga-Mbiwa innan man släpper Silva? Eller varför inte kräva att Sakho som delbetalning för Silva. Varför är det Fiorentina som knyter till sig Valero för peanuts medans Milan betalar 7 miljoner för att byta ner sig från Cassano till Pazzini?
 
Istället för att jobba efter en långsiktig plan har Galliani sprungit runt och letat free transfers, något som efter förra årets fiaskon med Taiwo och Mexes borde föranlett en reflektion. 15 spelare har lämnat Milan i sommar och endast 7 spelare har anlänt.  Milan har således föryngrats, inte primärt därför att nya unga spelare har köpts in utan snarare för att de äldre spelarna har lämnat och inte ersatts. Jag hade kunnat acceptera 3 år utanför ligatoppen om det byggdes för framtiden. Så verkar dock inte vara fallet.
 
 
På lördag inleds Serie A med Juve som storfavoriter till titeln. Vad är det främst som hotar Juve från att försvara titeln?  Hur långt upp i tabellen tror du Milan hamnar?
 
Nawras Naji: Juve blir sina egna fiender, hur många lik finns kvar i garderoberna? Annars finns inga tvivel om att zebrorna från Turins andralag tar hem ännu en Scudetto, tyvärr. 

Roma ser mer intressanta ut än på länge, med Zeman (som äntligen åter har ett toppjobb i serie A) är underhållningen lika garanterad som titelfrånvaron. Udinese och Napoli kanske kan sticka upp med stabilitet och kontinuitet, trots Europa-spel. 

Fiorentina har något spännande på gång och kan inte underskattas.
 
Milan och Inter genomgår en intressant och genomgripande renovering, och egentligen borde dem inte vara redo att utmana. Men Inter har en stomme att bygga vidare på, utan distraktioner i form av CL-spel och Milan ska aldrig räknas bort. Aldrig!

Förutsättningarna finns för en hyfsad säsong. Kan Allegri inpränta sina ideer om kollektivet, löpstyrka och uppoffringar i sina hungriga och talangfulla spelare kan det gå vägen. Alla måste dra åt samma håll. Laget Milan kan då utmana om topp tre. Hur ska jag kunna tro något annat?   
 
Nicole Fältlöv: Det finns bara en enda sak jag kan tänka mig som kan påverka Juventus någorlunda negativt och det är Antonio Contes frånvaro. Men även utan Conte känns Juventus som det absolut starkaste laget i Serie A, och jag är nästan säker på att Carrera inte kommer att göra supportrarna besvikna. Truppen är dessutom ännu mer spännande i år med bland annat Giovinco och Lucio i spetsen. 
Jag tror att Milan med nöd och näppe hamnar på en femte plats. Det hade inte förvånat mig om de hamnar ännu lägre än så. Vill man inte satsa - se föregående svar - så kommer man heller inte så långt. Det är förmodligen ingen i klubben som förväntar sig att de gör det heller. 

Henrik Brandel: Det korta svaret är att de ända hoten mot Juventus Eriksgata mot Scudetto nummer 29 (23 enligt Zeman) är Contes avstängning, Champions League-spelet, skador och fler presenter från Milan till Inter. Contes avstängning bör störa vinstmaskineriet. Fler matcher än förra året borde ställa till med en normal mängd skador (förra året hade Juve minst skador i Serie A), vilket kostar poäng. Det bör dock ändå räcka till ligaseger då konkurrenterna inte ser speciellt starka ut. Jokern är dock Inter som med Cassano närmar sig Juvenus i kvalitet. Hinner Milan utöver Cassano byta bort Boateng mot Chivu, Abate mot Nagatomo och Pato mot Longo, så kan det bli svettigt i toppen för Juventus.
 
Tittar man lite närmare på topplagen från förra året kan man konstatera att Udinese med Champions League-spel i år och ytterligare svidande förluster av Asamoah, Isla och Handanovic knappast kommer ha med toppen att göra. Roma under Zeman kommer att vara spektakulära, men kommer knappast att hålla tätt nog bakåt för att utmana på allvar om ligasegern. Lazio, under skicklige Eddy Reja, överpresterade i min mening förra året och med en ny relativt oprövad tränare och efter en modest mercato där bara Ederson och Candreva av omedelbar nytta anslutit, tror jag att klubben sjunker i tabellen. Napoli slipper i och för sig CL i år, men har tappat viktige Lavezzi och bör inte kunna utmana om titeln.
 
Milan har försvagats rejält, samtidigt som Juventus har förstärkt och kommer inte ha med Scudetto-striden att göra, om det över huvud taget blir någon strid. Således återstår Inter som utmanare som har förstärks med Handanovic, Palacio, Guarin, Silvestre och inte minst Cassano från Milan. Utan Cassano tror jag inte det hade räckt, men nu finns någon som kan förse Milito med de assist som förra året saknades.
 
Rörande Milans slutplacering är det lätt att slentrianmässigt jämföra årets Milan med det lag som slutade 10:a 97/98. Detta tror jag är en överdrift. Tränare Allegri förde Cagliari, med en sämre trupp än dagens Milan, till en 9:e-plats 08/09 och vi bör alltså kunna förvänta oss en bättre placering än så. Juventus och Inter som båda har förstärkt rår vi oss inte på, vilket skulle innebära att Milan utmanar om platserna 3 till 8 tillsammans med Roma, Lazio, Napoli, Udinese och kanske Fiorentina. Skulle Allegri lyckas föra detta Milan till en 3:e-plats är det i mina ögon en större bedrift än när han tog Scudetton. 5:e eller 6:e plats är mitt tips.
 
 
Milan har flera spelare som måste höja nivån under säsongen för att de rödsvarta ska nå framgång. Vem kommer att bli Milans viktigaste spelare?
 
Nawras Naji: Jag väljer det tråkiga svaret att laget blir viktigast, ingen enskild spelare kommer att få bära laget som Ibra ofta gjorde. Om Allegri får bestämma blir det också så. Förmodade nyckelfiguren Cassano Two-Face byter ner sig till sin "drömklubb, laget han har i hjärtat", otränade och oseriöse Mexes verkar också på väg bort. Kvar blir som sagt fokus på ett kollektiv med betoning på arbetsuppgifter istället för spelaregenskaper. Återigen, Allegris modell.

Om jag tvunget ska svara på frågan så tror jag att den spelare som kan lyfta laget mentalt och inställningsmässigt är den viktigaste. Nocerino?   
 
Nicole Fältlöv: Just nu känns det spontant som Kevin-Prince Boateng. Han är en av de spelare som utmärkt sig de senaste säsongerna och har varit oerhört viktig för laget. Jag har inget hopp gällande Pato längre då det känns som att hela hans karriär har präglats av skador. Säsongen har inte ens hunnit börja och redan har han hunnit dra åt sig en lårskada. Nej, jag tror tyvärr inte på Pato längre, hur hemskt det än låter. 
 
Henrik Brandel: Stommen i Allegris system gör mittbacksgeneralen, den defensiva mittfältaren, den offensiva mittfältaren och prima puntan centrala för lagets framgång. Bara en av dessa pusselbitar ligger på plats i skrivande stund; Boateng. Pato är nog tilltänkt som prima punta, men man vet inte om han håller. Kapten Ambrosini borde rimligtvis ta taktpinnen på det defensiva mittfältet, men frågor kvarstår om han verkligen fortfarande håller måttet. När Silva såldes antogs att Mexes skulle tvingas ta över som mittbacks-fuhrer, men med nuvarande transferrykten är inte detta på något sett säkert. Jag letar mig därför utanför stommen efter kandidater och givet att Cassano nu sålts finns i stort sett bara två kreativa spelare i truppen; Robinho och Montolivo. Båda dessa herrar har fina fötter men är ojämna. I det snabba kontringsspel som kommer att krävas av Milan när man inte längre kan slå långa bollar på Zlatan och sedan flytta upp laget, tror jag att Montolivo blir nyckeln till relativ framgång.
 

Sett över hela serien;

1. vem slår igenom?

2. vem blir Serie A:s skyttekung?

3. Vem blir utsedd till Serie A:s bästa spelare?

         

7 kommentarer

Henrik Edman1968maldini@gmail.com2012-08-23 22:07:00