Voce dei Rossoneri: ” Mer Pato åt folket!”
Håkan Dik gästar Voce dei Rossoneri där Milans gruppspel i Champions League diskuteras. Dessutom funderas en del på vackra mål vi minns med anledning av Zlatans och Mexes oförglömliga mål. Avslutningsvis lite reflektioner om Bojans tid i Milan.
Panelen i VdR utgörs av Milanredaktionens skribenter Andreas Wingren och Henrik Brandel. Gäst är La Curvas Håkan Dik.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt oftast en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.)
Milan tog sig i onsdags vidare från gruppspelet i Champions League. Hur sammanfattar du Milans insats i CL så här långt och vilka chanser finns framöver?
Håkan Dik: De har inlett säsongen svajigt men att avancera ifrån gruppen var nog det minsta man kunde begära trots allt. Ett underpresterande Zenith och ett orutinerat Malaga var tillsammans med svaga Anderlecht inget riktigt motstånd för Milan i gruppspelet. Däremot var det viktigt att man löste biffen, avancerade och samtidigt stärkte Italiens och sitt egna rykte på vägen. Förhoppningsvis ger det även laget energi inför det som komma skall. Sen om laget verkligen kommer avancera längre i turneringen är en helt annan femma och beror helt på motståndet.
Andreas Wingren: Man brukar ju säga att inget lag vinner Champions League under hösten, och det är ju så klart helt sant. Det viktiga är att kvalificera sig för slutspelet, och det har Milan lyckats med. Därför är det svårt att klaga, speciellt med tanke på hur knackigt det gått i ligaspelet. Men visst, som Milan-supporter tycker jag självklart att det här är en grupp som Milan ska vinna med besked. Den här säsongen får man dock vara nöjd med det lilla.
Man brukar väl säga att det laget som Zlatan lämnat vinner Champions League? Så det är klart vi tar hem hela turneringen.
Om jag ska allvarlig har jag svårt att se hur dagens Milan ska ta sig förbi åttondelsfinalen. Men hittar laget tron på sig själv igen, eller ett tränarbyte sker så kan läget snabbt ändras. Det fina med Champions Leagues slutspel är ju verkligen att allt kan hända i ett dubbelmöte, sen är det ju en törn för den rödsvarta självbilden att man måste förlita sig på det här resonemanget.
Henrik Brandel: Är man kritisk skulle man kunna notera att Milan, men den trupp och lönebudget klubben har, borde kunna ha vunnit denna grupp. 0-0 hemma mot Anderlecht var knappast imponerade och första halvleken mot Anderlecht borta var inte värdig en Europeisk “toppklubb”. Men med ett sådant resonemang missar man den enorma truppförändring som skedde i somras och framför allt så glömmer man att jämföra med senaste års insatser. Med Zlatan, Silva och senatorerna spelade Milan ihop 9 poäng i grundspelet förra året och 8 poäng säsongen 10/11. Nu har laget 8 poäng efter 5 omgångar, vilket på inget sätt är sämre, trots spelarförlusterna. Visst, de året hade vi Barca och Real Madrid i grupperna, men gjorde också flera plattmatcher mot modest motstånd.
I slutspelet beror Milans chanser framför allt på lottningen. Om gruppettorna från omgång 5 står sig även efter nästa omgång 6, får Milan i åttondelen möta Porto, Schalke, Shaktar, Dortmund, Bayern, Barca eller Manchester United. De sista fyra tror jag inte vi har en rimlig chans att slå ut, givet vår trupp och hur bra de lagen spelat. Porto, Schalke eller Shaktar skulle vi dock kunna utmana och en kvartsfinalplats skulle för detta Milan vara mycket meriterande. Längre än så går vi inte.
Mexes gjorde ett sanslöst vackert mål mot Anderlecht, men det hamnar i skuggan av Zlatans obeskrivliga mål mot England. Hur högt håller du dessa båda mål när du funderar tillbaka på alla mål du minns?
Håkan Dik: Ur ett estetiskt och tekniskt perspektiv är det naturligtvis ögongodis, definitivt topp 5. Under 2012 kan jag inte minnas särskilt många sådana här mål. Vi har förvisso Quagliarella mot Pescara för några veckor sedan och så minns jag att Pappis Cissé i Newcastle stänkte dit en riktig pärla mot Chelsea. Däremot föredrar jag själv läckra mål vid kritiska tidpunkter. Jag tänker t.ex. på Del Pieros mot Real 03, frisparken mot Inter 06 eller Del Pieros cykelsparkassist fram till Trezeguet mot just Milan 05. Militos fantastiska solomål mot Bayern i CL-finalen 10, Van Basten i EM 88, osv. Mål som var vackra men framförallt oerhört betydelsefulla.
Andreas Wingren: Ja det råder ingen tvekan om att Mexes mål får stå tillbaka för Zlatans fullträff. Fransmannens mål var riktigt snyggt, men kändes ändå lite slumpartat. Det som är så imponerande med Zlatans mål är den tekniska perfektionen som ligger bakom målet. Det faktum att man tidigt ser att Zlatan bestämmer sig för att försöka göra mål därifrån på just det viset gör det hela än mer imponerande. Det är ytterst få spelare i historien som haft de tekniska kvalitéerna som krävs för att klara av att göra ett sådant mål, och därför måste man hålla det högt även i ett historiskt perspektiv.
Sen finns det fler aspekter att ta i beaktande när man bedömer vackra mål, till exempel matchens dignitet och känslomässiga investeringar i matchen hos åskådaren. Och det är just i det här ljuset som Zlatans mål flagnar lite, en träningsmatch slår inte så högt och personligen har jag inga känslor investerade i en landskamp mellan Sverige och England. Därför får jag nog säga att jag håller Shevchenkos fullträff mot Juventus säsongen 01/02 som det vackraste och härligaste målet jag upplevt. Ni minns väl? http://youtu.be/5Gprcg0jUdU
Henrik Brandel: Här sitter man och väntar på årets mål nästan hela 2012 och så kommer två inom en vecka, helt otroligt! Även om det är kontroversiellt i Sverige (men uppenbarligen inte i Norge), håller jag Mexes mål högre än Zlatans. Ibra var i och för sig på längre avstånd, men Mexes satte sin med målvakten på mållinjen. Mexes gör vidare sitt mål i en viktig tävlingsmatch och inte i en vänskapsmatch, vilket måste vägas in. Helt oavsett vilket som var snyggast, är båda målen bland de 15 snyggaste jag sett i direktsändning. I Mexes fall kan jag på rak arm bara komma på ett fåtal lika snygga Milan-mål under Berlusconi-eran. Shevchenkos mot Juventus, Weahs soloräd från ena straffområdet till det andra samt Savicevic monsterlobb mot Barca i Champions League-finalen väcker fortfarande starka minnen.
Bojan fick chansen från första minuten borta mot Anderlecht och gjorde i och med det sin sjunde match från start. Därutöver har han hoppat in i ytterligare sju matcher och har använts förhållandevis frekvent senaste tiden i jämförelse med t.ex Pazzini och Pato. Tycker du att han presterat tillräckligt för att han ska få fortsatt förtroende eller ser du andra alternativ?
Håkan Dik: Jag har svårt att förstå det då Bojan är väldigt begränsad som fotbollsspelare i mitt tycke. I alla fall om man jämför med Pato och El Shaarawy. Å andra sidan är jag väldigt svag för Pato. Jag hade velat se Milan bygga sitt anfallsspel mer kring Pato, Robinho och El Shaarawy. Massor med djupledsspel och finess och så en speed som få försvar hade kunnat matcha. Pazzini och Bojan känns inte alls som Milan-material och känns på något sätt malplacerade. Mer Pato åt folket!
Andreas Wingren: Jag var extremt kritisk när det stod klart att Milan skulle värva Bojan i somras. Därför känns det riktigt skönt att kunna säga: Ja, Bojan bör få fortsatt förtroende från start. Sen beror ju det här tyvärr på att alternativen är alldeles för dåliga. Både Pazzini och Pato känns helt iskalla och borde i min värld inte vara i närheten av en startelva.
Jag tycker man kan se att Bojan börjat växa in i laget, han tar för sig mer och har hittat sin roll på planen. Han har tagit med sig de fina löpningarna och insticken från Barcelona, två saker som ett relativt uddlöst Milan har stor nytta av. Spanjorens samarbete med El Shaarawy och Montolivo fungerar bättre och bättre och för mig är det här våra tre formstarkaste spelare. Trion bör vara given i startelvan förutsatt att ingen känner sig sliten. Bojan skulle dock behöva bli mer konkret i sitt spel för att långsiktigt kunna cementera sin position i startelvan. Tyvärr är jag inte säker på att han har det i sig. Men jag blir gärna överbevisad.
Henrik Brandel: Att spela en inlånad Bojan med ett mål i protokollet före en Pato som knorrar om sin framtid känns som en strategisk miss av episka proportioner. Pirlo 2011, Cassano 2012 och Pato 2013 vore inget höjdarfacit direkt. Pato har måhända inte varit i form, men Bojan har knappast övertygat som prima punta och man får inte glömma att Pato är den enda U21-spelare som någonsin gjort 50 mål i Milans A-lag. Pato – El Shaarawy skulle kunna vara Milans anfallspar i 10 år framöver om ankans fysik håller och Milans ledning spelar sina kort bättre.
Taktiskt förstår jag mig heller inte på Allegris val att spela Bojan centralt i anfallet. Killen väger typ 7,5 kilo och dribblar hellre än att skjuta. Det håller inte. Nu när både De Sciglio och Urby slår fina inlägg borde detta rimligtvis utnyttjas genom att spela någon som kan nicka, vilket både Pato och Pazzini kan. Jag har ingenting emot Bojan, men tycker att hans kvalitéer passar på kanten än centralt.
Presentation
Namn: Håkan Dik
Gör: Kontorsråtta på dagen och pizzabagare på kvällen.
Gillar: Förutom fotboll? Red Bull, kanelgifflar och Armin Van Buuren.
Gillar inte: Dålig inställning, girighet och kaffe.
Önskar: Att alla som vill och har möjlighet skänker en liten slant till denna grupp (http://www.facebook.com/
Serie A:s tre bästa fotbollspelare: Cavani, Pirlo och Zanetti i valfri ordning.
Tack till Håkan, Henrik och Andreas.
Tidigare gäster inkl länk till respektive artikel:
Thomas Wilbacher, Jesper Lindberg, Alessandro Russo, Pierre Wingren, Willy Wonka, Anton Larsson, Frederic Pavlidis, Daniel Kristoffersson, Milo Alani, Levent Hamid, Antonio Andersen, Olof Lundh, Vyacheslav Jevtushenko, Niklas Jarelind, Pouian Cherloo, Erik Ask, KJack, Amir Bakhshi, Siavoush Fallahi, JB, Abgar Barsom, Tomas Fryklöf, Robin Wahlund, Henri Nekmouche, Rawkus, Thomas Wilbacher, Anders Eriksson, Thomas Nordahl, Jens Nordfält, Lorenzo Medici, Mikael Kristersson, Bardia Hayati, Henrik Ystén, Kristian Borell, David Ågren, Johanna Reimers, Daniel Hamilton, Robert Perlskog, Jennifer Wegerup, Martin Gwiazdowski, Andreas Persson, Erik Niva, Jesper Hussfelt, Simon Bank, Nico Farback, Mathias Dogan, Marcus Birro, Per Erik Wesslén, David Faxå, Martin Åslund och Marko Uusitalo.
