Voce dei Rossoneri: ” Balotelli och Milan, en bra kombination?”
Mario Balotelli fick äntligen komma hem till klubben i sina drömmar, men är det bra för hans karriär? Är det bra för Milan? Dessa frågetecken och ytterligare några rätas ut i Voce dei Rossoneri.
Panelen i VdR utgörs av Milanredaktionens skribenter Andreas Wingren och Nawras Naji . Gäst är Martin Åslund från varje veckas höjdpunkt - Club Calcio.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.)
Så blev det klart till slut att Mario Balotelli fick kontrakt med sin drömklubb. Vilka fördelar finns med denna relation utifrån Milans respektive Balotellis perspektiv?
Martin Åslund:
Milan:
- OM han har en positiv utveckling på sin karaktär är uppsidan enorm och då blir han sett till pengarna de la ut ett fynd. Men redan med själva affären har det skapat ett intresse och "buzz" som borde generera klart mer intäkter, både kommersiella och "matchday". (Tyvärr överlever de väl inte Barcelona matchen så det är svårt att fån någon effekt på TV-intäkterna innevarande år)
Men man ska också komma ihåg att det finns en stor fallhöjd med affären. Om problemen med Balotellis karaktär kvarstår eller ökar blir det svårt att bli av med en spelare som har 4 miljoner € netto. För att inte tala om de ca 20 han kostade att köpa in Jag tror dock inte att Balotelli blir ett problem i omklädningsrummet som inte går att hantera, men om han inte skärper sig kommer han aldrig att utveckla hela, eller ens stora delar av sin enorma potential.
Balotelli:
- Som han själv har uttryckt det, allt utom fotbollen och lagkompisarna var skit i England. Livskvalitén där är ju inget vidare i jämförelse med Milano och den faktorn kan mycket väl ha stor betydelse för hans prestationer. I synnerhet när det går tungt så är det lättare att ta sig ur de mentala svackorna om man trivs rent socialt med livet bredvid sporten. (Man ska också komma ihåg att möjligheterna till ett "syndigare leverne", som någon trött byråkrat skulle ha uttryckt det, är större i Milano och den negativa inverkan det kan ha behöver ju inte förtydligas)
Spelmässigt kommer Balotelli till ett lag som spelar mycket mer likt det spel som det Italienska landslaget spelar. Det är där jag tycker han,hittills, har fått ut mest av sin potential. Det talar ju för att flytten även för honom kan vara stort lyft. För även om PL fortfarande är en något bättre liga, så är det ju inte alltid den fotboll som spelas utnyttjar Balotellis kvaliteér bäst.
Andreas Wingren: I det stora hela så ser jag det som en win/win-situation för båda parter. Efter en blek sommar-mercato, följt av en usel säsongsinledning, skickar värvningen av Balotelli signaler till truppen, konkurrenter och media att Milan då fan inte är nere för räkning. Snarare ger det trovärdighet till Galliani och Berlusconis påstådda ungdomssatsning. Istället för att betala €6M/säsong för en 30 år gammal Kaká så väljer man att spendera €20M på en 22 år ung Balotelli. Det enda som naggar värvningen i kanten från Milans perspektiv är om den skulle slå helt bakut. Med det menar jag inte att han floppar. Floppvärvningar kan man alltid råka göra. Mitt mardrömsscenario är att Balotelli inte får ordning på sitt liv, men ändå lyckas bli någon form av förebild för El Shaarawy och Niang. Då har vi inte bara kastat bort €20M, vi kan även ha förstört två av våra mest lovande spelare genom att sammanföra dem med Balotelli.
Jag tycker att det känns som ett klokt beslut av Balotelli att gå till Milan. Är det någonstans han ska få ordning på sitt liv och explodera som fotbollsspelare så känns det som om det ska ske i Milan. Ända sedan han började slå igenom i Inter har det känts som en tidsfråga innan han skulle hamna i Milan. Under sommarens EM visade Balotelli upp sidan som talangfull fotbollsspelare som kan leverera på den absolut högsta nivån. Sen återvände han till City där det finns en mördande konkurrens på de offensiva positionerna. För en ung spelare som ställer till det för sig utanför plan samtidigt som han inte riktigt kan leverera kontinuerligt på plan var det ingen optimal situation. I Milan, precis som i landslaget, kommer han istället vara en av de centrala spelarna som spelet kommer bygga runt. Han kommer få tid att hitta kontinuitet i sitt spel, han kommer få agera ledare och förebild. En situation som jag tror borde möjliggöra att Balotelli äntligen utvecklas i rätt riktning.
Nawras Naji: Förutom det uppenbara - att Balo nu spelar för sin favoritklubb - talar det faktum att han i detta unga, generationsväxlande Milan får en roll och en pondus helt olik den han haft i tidigare klubbar, något han själv välkomnar. I Milan blir han den uppenbare ledaren med fullt förtroende från tränare och ledning, han får lekkamrater som förstår honom och blir direkt en viktig komponent i det långsiktiga lagbygget. I denna omgivning finns alltså alla förutsättningar för Balotelli att mogna och utvecklas, både som spelare och som man. Han vill vara i centrum, spela och han vill vinna. Välkommen Balo!
Vi vill alla se den Balotelli som underställt sig kollektivets bästa under Prandellis ledning i landslaget även i Milan.
Milan gör en sund och hållbar affär i detta fall. En rimlig prislapp som ska delbetalas över ett par år med pengarna från Patos försäljning. För detta får man en ung lovande spelare för framtiden, en anfallare med karaktär (på gott och ont) som fyller ett tomrum, en funktion som länge saknats. Helt i linje med klubbens nya filosofi och den krassa verklighet som styr mercaton. Förutom ovanstående sänder detta förvärv en signal om att Milan, uträknat och impotent, fortfarande är kapabla att ro i land en och annan tung pjäs. För att inte tala om den positiva upplyftande effekten detta får på spelare, sponsorer och fans. Ett spektakel i sann Berlusconi-anda.
En Win-Win situation där framtiden får fälla den slutgiltiga domen. Manteln finns där för honom att bära, nu är det upp till Super Mario själv!
Hur summerar du Milans vintermercato i sin helhet om du funderar över vilka spelare som kommit och gått?
Martin Åslund: Milan har gjort en sportslig, (och möjligtvis ekonomisk), mycket bra "Mercato". Om sommarens fönster var en plåga för er Milanisti så måste ju ganska många dra på smilbanden nu. Acerbi ut, trist på ett plan, nödvändigt på det rent sportsliga och Zaccardo in, är i mina ögon även det ett lyft. Personligen hade jag fortfarande gärna sett en mittbacksförstärkning till. Men det skulle vara kostsamt och Milan verkar ju bara vilja lägga pengar i Bosmankuvert eller när det är något spektakulärt på ingång. Däri platsar inte en värvning av en stabil och kvalitativ mittback in.
Andreas Wingren: Inte tillräckligt bra skulle jag säga. Och visst kan det verka jävligt bortskämt när vi köpt en av Italiens mest talangfulla spelare för €20M. Men i ärlighetens namn var inte anfallet den lagdel som skrek mest efter förstärkningar. Vi behöver en mittback som är kapabel att leverera på en hög nivå i mer än enstaka matcher. Och vårt innemittfält skulle må bra av en modern mittfältare, någon med en dynamisk spelstil som ändå har speluppfattning och bra fötter. Visst, Salamon och Saponara är spännande värvningar för framtiden. Men för mig är vintermercaton främst ett tillfälle att rädda pågående säsong, och då hade vi behövt förstärka mittfält och backlinje.
Att Pato såldes känns självklart vemodigt, jag tror alla med ett rödsvart hjärta hoppades att han skulle få vara skadefri och leva upp till sin potential. Men tyvärr känns Pato inte som en saga som kommer sluta lyckligt. Därför var det troligen helt rätt att sälja så länge man fortfarande kunde få in lite pengar för försäljningen. Att Mesbah såldes var en hygienfaktor för vintermercaton.
Egentligen finns det inte mycket att säga om spelarna som sålts och lånats ut, helt korrekt i de flesta fallen. Men man kan säga saker om spelarna som inte såldes. Vad gör Robinho och Abate kvar i laget? Robinho har sagt att han vill lämna, att han vill hem. Han lyfter en hög lön och levererar inte på planen längre. Ändå lyckas man inte skeppa iväg honom. Inget annat än ett stort misslyckande. Under våren kommer han endast vara en vandrande förlust för Milans balansräkning. Abate gillar jag, men att inte sälja när någon erbjuder €11-12M för honom är ju helt galet. Vi pratar om en ytterback som inte kan slå inlägg och brister stort i defensiven. Ta pengarna och stick för fan. Speciellt när man säkrat Zaccardos tjänster för det kommande seklet.
Nawras Naji: Inga höga betyg direkt. Personligen vill jag sammanfatta känslan den ger i två ord: försiktig optimism. Missförstå mig inte, Galliani och hans crew är inte ens i närheten av att täppa de luckor i truppen som funnits sedan länge, bland annat saknas tex fortfarande en kreatör med grinta på mitten och en stabil mittback (för att inte tala om den uteblivna försäljningen av en överbetald och underpresterande Robinho), men indikationerna under denna mercato inger ett embryo av hopp inför sommarens stora transfersåpor. Truppen bantades välbehövligt (Acerbi, Emanuelson och en massa ungdomar lämnade), och fokus var på prisvärda unga spelare, med Zaccardo som undantag. Salamon och Saponara ingår tydligen i planerna för A-truppen och kommer vara lärlingar. Zaccardo blir nyttig med sin flexibilitet och erfarenhet i detta unga lag. Inget spektakulärt, men å andra sidan låg fokus på att banta truppen.
Jag hoppas verkligen att herrarna på via Turati fortsätter på detta spår (långsiktighet-pragmatism-ungdomlighet-kostnadsmedvetenhet), men att de först förfinar sina metoder och sin transferpolicy ytterligare, då kan det bli en trevlig rödsvart mercatosommar. Ogbonna-Santon-Verratti efter Balotelli?
Zaccardo
Tror du att mercatons utfall kommer att göra Milan än mer konkurrenskraftigt gentemot konkurrenterna i Serie A under våren, eller har toppkonkurrenterna rentav befäst sina positioner genom sina köp/försäljningar?
Martin Åslund: Steget från Milan till Napoli och Juventus har blivit mindre. Det räcker absolut inte för att vinn Serie A, men det kan mycket väl göra dem konkurrenskraftiga nog för en CL-plats, vilket bara det vore en stor prestation sett till hur det såg ut i mitten av augusti. Allegri har gjort ett stort jobb under senhösten och vintern. (Han har självklart haft lite flyt med El Shaarawys utveckling).
Andreas Wingren: Av lagen som slåss om den tredje Champions League-platsen tycker jag att Milan kanske gjorde den bästa mercaton. Balotelli är en klar förstärkning (om än i fel lagdel), Zaccardo bidrar med flexibilitet och rutin i backlinjen och med tur kanske Salamon kan bidra. Våra konkurrenter gjorde inga, i mina ögon, kortsiktiga förstärkningar. Lazio har troligen fortfarande för tunn trupp för att orka hela vägen. Inter ser svagare ut nu än innan mercaton (även om Kovacic och Laxalt känns jäkligt spännande i ett längre perspektiv). Fiorentina förstärkte, men jag tror att laget (och Rossi) behöver lite mer tid innan man på allvar kommer slåss om Champions League-platserna. I Roma känns det som hela havet stormar och man hade inte utmanat om någon Champions League-plats även om man lyckats värva Messi.
Nawras Naji: Jag kan inte se hur resultatet av mercaton kommer att påverka konkurrensen i ligan nämnvärt. Lagen i toppen (Juve, Napoli, Lazio, Inter) lär inte ändra något med start i februari, startelvorna bör förbli oförändrade även efter mercaton. Milan hade som sagt spelmässigt behövt en kreatör på mitten och en stabil back för att teoretiskt kunna ta ett steg till i sitt spel. Nu får man istället en psykologisk boost genom Balotelli, en tydlig punkt att fokusera på och kring. Och visst kommer målen att ha signaturen El Shaa-Balo! På så sätt kan Milan bli mer konkurrenskraftigt, eventuellt.
Napoli ändrar inget och får energi bara av doften av en Scudetto medan maskinen Juventus främst stärkt anfallet med Anelka, tänkt att vara backup. Denna duo har redan grävt ner sig i sina positioner i toppen. Mer realistiskt är det istället att nå ett fallande Inter (utan Sneijder men med intressante Kovacic och även Kuzmanovic) och Lazio. Men att Milan var på väg uppåt i tabellen medan dessa lag tappade stod klart redan innan Balotellis ankomst. Det är dock klart att Milan nu har större pondus och tyngd i anfallet, något som bör göra laget - liksom poängskörden - ännu lite jämnare.
Tack till Andreas, Nawe och Martin Åslund
