Voce dei Rossoneri: Försvarsspelet i fokus
Dagens panel gästas av calcio-oraklet Thomas Wilbacher, som vi bl.a. känner igen från soffan i ”Eurotalk” och från Eurosports ”Il Calcio al Corso”. Tillsammans med milanredaktionens Nawras Naji och Andreas Wingren ger de sina förklaringar till varför Milans försvar inte gått att känna igen från fjolårssäsongen. De diskuterar dessutom vänsterbackspositionen och blickar fram mot söndagens möte med Catania.
En hel fotbollsvärld har under veckan hållit andan i väntan på att oklarheterna kring Cassanos hälsotillstånd skulle redas ut. Gårdagens besked att han tvingas till operaration var såklart tungt. Samtidigt är det skönt att problemet äntligen är identifierat och att det går att åtgärda. Voce dei Rossoneri vill idag först och främst skicka en hälsning till Antonio med förhoppningen om att operationen och tillfrisknandet går bra.
(Voce dei Rossoneri är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.)
Under förra säsongen släppte Milan in överlägset minst antal mål i ligan. 24 insläppta på 38 matcher gav ett snitt på 0,63mål/match. Imponerande statistik och något som brukar vara signifikativt för det lag som vinner ligan. Därför oroar det att Milan på 9 matcher redan har släppt in 14 mål (1,55mål/match). Endast fyra lag har vittjat nätmaskorna fler gånger än Rossoneri. Hur förklarar du att ligans tätaste försvar förra säsongen nu släppt in dubbelt så många mål som t.ex. Siena och Napoli, och 11 fler än Udinese?
Nawras Naji
Förra säsongen var försvarsmässigt lysande, bl.a. Abbiatis fina form och Thiago Silvas övermänsklighet bidrog till detta, men framför allt var det kollektivet som försvarade föredömligt. Med risk för att verka försiktig och förutsägbar, vill jag skylla årets svaga försvarsspel på just den kollektiva defensiva insatsen. I inledningen av säsongen har en sliten Silva kämpat bredvid en åldrande Nesta i ständigt nya defensiva konstellationer. Detta tillsammans med ett stundtals obalanserat mittfält och en osäker Abbiati ser jag som förklaring till de många onödiga
baklängesmålen. Ytorna mellan lagdelarna har i storlek endast överträffats av passiviteten och trögheten. Självklart är det oroväckande att se vår fina defensiv från förra året bortspolad, och visst verkar kollektivet ha glömt de lärdomar man gjort. Jag är dock övertygad om att arkitekten Allegri tar fram en ny ritning och bygger nya defensiva fundament innan årsskiftet, vi hittar tillbaka! En allt mer fransktalande backlinje är att vänta, understödd av en växande Nocerino.
Andreas Wingren
En svår fråga då det troligen är flera faktorer som spelar in i Milans bristande försvarsspel. Skadorna spelar så klart sin roll, det är inte många matcher som Allegri kunnat ställa upp med starkast möjliga startelva. Dock påverkade skador inte nämnvärt vårt försvarsspel förra säsongen, därför känns det fel att tillskriva dem för stor vikt i år. Om man försöker hitta andra faktorer kan jag hitta två möjliga scenarion.
Det första är helt enkelt att föryngringen av backlinjen inte gått fort nog. Nesta, Yepes och Zambrotta var inte direkt purunga förra säsongen, och nu är de ett år äldre. Även om de fortfarande håller hög klass (främst Nesta) så märks det att de inte är lika jämna som tidigare. Nesta kan mer eller mindre tillskrivas båda baklängesmålen mot Lazio medan en ytterst svag markering av Zambrotta föranledde Romas första mål. Misstag av den här karaktären lös med sin frånvaro förra säsongen. Den andra anledningen heter Abbiati. Förra säsongen spelade han som en storlagsmålvakt trots att han inte är det. Nu är han tillbaka på sin normala nivå, en duglig målvakt med vassa reflexer. Det största problemet tycker jag är att han inte sprider någon trygghet, han agerar alltid högst tveksamt när han tvingas lämna mållinjen. Jag menar; skulle det skada att faktiskt plocka ner en höjdboll då och då istället för att bara boxa?
Thomas Wilbacher
Jag tror att det är en kombination av flera faktorer där den absolut starkaste är skadesituationen och roteringen under inledningen i försvaret. Även om vänsterbackspositionen inte var den starkaste lagdelen i Milan under fjolåret så har det varit väldigt stökigt där ute out sinistra i år och Allegri har tvingats rotera var och varannan match. Det är såklart inte optimalt, precis som att det inte är bra att Thiago Silva varit borta en del. Rent speltekniskt ser jag ingen förändring utan tror att man nu med friska spelare kommer att hitta tillbaka till fjolårsformen.
Under sina år i Marseille beskrevs Taye Taiwo ofta som Ligue 1 bästa vänsterback. Sedan han anslöt till Milan i somras har han haft svårare att bevisa sitt värde. Både Zambrotta och Antonini tycks gå före i Allegris ögon. Hur går dina tankar kring vänsterbackspositionen i Milan? Vem tycker du bör få förtroendet? Varför tvekar Allegri att spela Taiwo?
Nawras Naji
Vänsterflanken har varit något av Milans svaghet de senaste åren. Efter oefterliknelige Maldini har de rödsvarta bland andra haft Pancaro, Kaladze, Jankulovski och favoriten Serginho som vänsterbackar - med olika egenskaper och kvaliteer men med härligt välfyllda prisskåp. Och chansvärvat massor av ungdomar som Grimi och nu senast Didac. Behöver det sägas att Serginho är mest saknad?!
Taiwos problem är väl samma som alla andra nyblivna serie A-spelare bär på: taktiska brister och defensiv naivitet. Han behöver mer tid på sig att anpassa sig till det italienska försvarsspelet (har ni hört den förut!?!), hans offensiva kvaliteer och hans vänsterfot håller redan hög klass. Mer cynism och taktisk anpassning önskas således.
Jag tror verkligen på Taiwo, och det verkar som om Allegri är beredd att ge honom tid. Tills dess kvittar det vilken av Antonini (stort hjärta men alltför dålig defensivt) eller Zambrotta ("rutinerad" men slarvig och slö) som spelar: jag är lika orolig var gång vår vänstersida pressas. Emanuelson diskuterades som ett alternativ på vänsterbacken när han värvades i vintras men har aldrig fått chansen (eller mig veterligen ens övervägts) på den platsen. Kanske kan Taiwo fylla det tomrum som funnits sedan härlige Serginho slutade? Jag hoppas det, han har potentialen, viljan och tiden. Det finns inte mycket annat att förlita sig på.
Andreas Wingren
Det känns nästan tröttsamt att dra till med klichén att Serie A är en tuff liga att acklimatisera sig till. Men jag tror det är så simpelt. I Ligue 1 tror jag inte att det krävs lika mycket taktiskt kunnande i det defensiva spelet, något som jag tror ställt till det för Taiwo. Offensivt tycker jag att han visat bra intentioner, precis sådana aktioner som man vill se i en modern ytterback. Men defensivt finns det mer att slipa på. Jag håller inte med om att Zambrotta och Antonini verkar gå före i Allegris ögon. Allegri ger Taiwo chansen så fort motståndet är av lite sämre kvalité. Detta för att han ska få nödvändig matchträning och hitta rätt i det taktiska spelet. Jag tycker det är tydligt att Allegri vill använda sig utav Taiwo, men att han inte är redo riktigt än. Skönt då att ha en rutinerad räv som Zambrotta som kan avlasta lite av pressen under infasningen.
Thomas Wilbacher
Hey, Italien är Italien och Frankrike Frankrike, med allt vad det innebär. Det är den svåraste ligan att komma till och det tar tid för alla att anpassa sig. Vi måste ge honom lite tid. Sen ska det också tilläggas att Taiwo kom överviktig till ritiron och hade lite uppförsbacke direkt. I min värld spelar Antonini från start om han är frisk. Zambrotta är ett ok alternativ och Taiwo är en outsider. Han har väldigt mycket att bevisa och måste ta alla chanser han får om han ska bli ordinarie. Jag tror att Allegri håller Zambrotta som startman. Taiwo´s svaghet är försvarsspelet som ännu är långt ifrån Milan-nivå. Allegri tänker inte riska om han inte måste.
Catania väntar på söndag. Blir sicilianarna en munsbit för Milan eller kan öborna göra livet surt för ännu ett storlag? Vad tror du om matchen?
Nawras Naji
Sjätteplacerade Catania har imponerat enormt under Montellas ledning, elefanterna har stampat ner namnkunniga motståndare en efter en: Lazio, Juve, Inter, Fiorentina, Napoli har alla tappat poäng mot sicilianarna.
Jag tror på mitt Milan, jag tror på en reaktion efter missräkningen i Vitryssland där laget reser sig för Cassano och där en allt formstarkare Ibra leder offensiven. Catania får inte lämna San Siro med poäng i bagaget!
Antonio, siamo tutti con te!
Andreas Wingren
Trots att Milan slarvade bort en given trepoängare mot Bate Borisov så tycker jag att matchen gav en hel del goda signaler. Stundtals var Milans spel, om man bortser från effektiviteten, fullkomligt fenomenalt. Man spelade med ett högt passningstempo, man pressade Bate frenetiskt och man fyllde på i offensiv med mycket löpningar. Milan skulle helt enkelt dödat matchen långt innan halvtidsvilan. Nu straffades vi istället av bristen på koncentration och effektivitet – något som jag i sin tur tror kommer att straffa Catania på söndag. Milan kommer inte att uppträda lika slarvigt mot Catania, man kommer vilja hitta tillbaka till det vinnande spåret. Och jag tror ett så spelsuget Milan som vi såg i tisdags i kombination med lite mer koncentration kommer göra det riktigt jobbigt för sicilianarna.
Thomas Wilbacher
Det blir 6:e matchen på 20 dagar för Milan. Med de förutsättningarna är inga lag en munsbit. Allra minst ett Catania i mycket bra form med många spelare som presterar på toppen av sin förmåga. Nu får man dessutom tillbaka Potenza på högerbacken vilket stärker den positionen. I anfallet har Bergessio till och med petat Maxi Lopez... På mitten har man en pånyttfödd Almiron och såklart Lodi som kanske borde bli den nya (ursäkta uttrycket) Pirlo i Milan? Att Catania är vassa på fasta situationer är till stor del hans förtjänst. En ytterst intelligent och teknisk mittfältare som har en större framtid än Catania (med all respekt). Milan måste rotera men klarar det ändå ganska bra. Såklart är man stora favoriter trots antitesen om trötthet, och bör vinna matchen. Cassanos skada väger tungt. Det ska vi inte glömma. Forza FantAntonio, ti aspettiamo.
------
Stort tack till herrarna Naji, Wingren och Wilbacher.
Voce dei rossoneri är tillbaka igen den 13:e november.
Forza Antonio!
